Amanda är surrogatmamma

Surrogatmamma

Amanda är surrogatmamma

Barnen hon väntar är inte hennes egna. Amanda är surrogatmamma.

– Jag älskar att vara gravid, vore det möjligt skulle jag vara med barn resten av mitt liv!

Amanda Raymer, 39 år, och jag sitter och samtalar på stranden. Vi befinner oss i ett litet samhälle som heter Seal Beach, söder om Los Angeles på väg mot San Diego och den mexikanska gränsen.

Det är en stilla och ljummen eftermiddag, solen skiner från en klarblå himmel och dyningarna rullar rofullt in från Stilla Havet.

Amanda visar stolt sin runda mage, det är ingen tvekan om att hon är gravid. I hennes mage väntar två tvillingbröder på att födas om några månader.

– Det är en enorm känsla att vara gravid, att bära ett barn i min mage ger mig en känsla av frihet. Jag kan på ett sätt vara mig själv, slappna av och inte alltid tänka på hur jag ska se ut och klä mig, inte behöva tillfredställa omvärlden. Resten av världen älskar gravida kvinnor, säger Amanda och skrattar.

Men det finns en annan sak som också är viktig för henne:

– Jag har inget ansvar för dessa pojkar, när de är födda får någon annan ta över, de får komma till sina föräldrar som verkligen älskar dem och kommer att ge dem en lycklig uppväxt.

Har tre egna barn

Amanda är surrogatmamma, hon föder barn åt andra par som inte kan få barn:

– Jag ser mig som en kvinna som bakar bullar i min ugn åt andra, när de är färdiggräddade så är jag redo att leverera dem. Det är en fantastisk känsla att få göra människor lyckliga, säger Amanda.

Inte långt från där vi sitter och samtalar leker Taylor, 14 år, Alyssa, 10 år och Olyvia, 8 år, i sanden. Det är Amandas egna barn, de har tagit ledigt från skolan en dag för att komma hit till Seal Beach för att besöka Vanessa och Jeff Travis – det är tvillingarnas planerade föräldrar, som bor här.

– Det är enormt viktigt att familjerna lär känna varandra, att vi får gå igenom den här tiden tillsammans. Därför tar jag med mig flickorna hit för att gå igenom praktiska detaljer med Vanessa. I går var vi hos doktorn och gjorde ett nytt ultraljud, pojkarna är fulla av liv, de verkar se fram emot att komma ut, säger Amanda och ler.

Det är inte första gången som Amanda föder barn åt en barnlös familj:

–  Jag födde en liten flicka den 7:e september 2003 till ett par i Skandinavien. Det var ett sådan underbar upplevelse och jag längtade efter att bli gravid igen.

Men det här är sista gången som Amanda bär ett barn åt någon annan, hon vill inte bli gravid efter 40 och kroppen har tagit stryk, trots att alla hennes fem graviditeter har varit okomplicerade.

– Det är ingen tvekan om att det har varit lite mer arbetsamt med tvillingarna, speciellt de sista månaderna, men vilken lycka för familjen. De fick dubbel utdelning på vinstlotten!

Amanda är dessutom förlovad med Richie Gomes, 46 år, sedan fem år tillbaka, han är inte pappa till hennes tre flickor, men har själv en dotter, Karissa, som är 11 år.

– Vi hade noga diskuterat igenom alla för- och nackdelar innan jag tog beslutet att bli surrogatmamma. Först tyckte han att det var lite märkligt att jag ville föda barn åt andra, men sakta men säkert så insåg han att jag var ärlig i mitt beslut. Nu är Richie min största supporter, han kör mig till doktorn och har blivit vän med Jeff.

”Pengarna spelar roll”
De flesta måste fråga om du bara gör det för pengar?

– Självklart spelar pengar en roll, men jag skulle aldrig kunna gå igenom denna procedur om jag inte tyckte om att vara gravid. För den första flickan kunde jag betala handpenningen på mitt hus. Jag var frånskild med tre små flickor, jag ville skapa en trygghet för dem.

Vad betalar Jeff och Vanessa för sina tvillingpojkar?
– Jag fick 28 000 dollar (drygt 190 000 svenska kronor) för att bli gravid, när det visade sig att det var tvillingar blev det en extra bonus på 3 000 dollar (drygt 20 000 svenska kronor). Sedan betalas naturligtvis alla läkarbesök, tester, förlossning och omkostnader under de nio månader jag är gravid, berättar Amanda.

Vi har nu flyttat upp i vardagsrummet i den villa som Vanessas mamma Wendi och hennes man Harold bor i. Vanessa, 34 år, och Jeff Travis, 42 år, håller på att flytta in i ett nybyggt hus ett par kvarter längre ner på strandpromenaden. Eftersom det ska bli tillökning i familjen beslöt paret att bygga ett större hus för att ta emot sina tvillingpojkar.

När Vanessa pratar om den stora lyckan att få barn med hjälp av Amanda får hon tårar i ögonen.

– Det här är en underbar tid i vårt liv.

Vanessa och Jeff berättar sin historia, hur de träffades för tretton år sedan, blev förälskade, hon arbetade i familjens restaurangverksamhet och han var polis i Seal Beach. De flyttade ihop och gifte sig 1995.

– Vi gifte oss av kärlek, ville leva ett intressant och spännande liv tillsammans. Vi ville njuta av livet när vi var lediga och samtidigt arbeta hårt och göra karriär. Vi var lyckliga, vi hade råd och kunde resa till Hawaii över en helg om vi så önskade, eller på en safari till Afrika. Men självklart fanns alltid en tanke på att skaffa barn och bli en hel familj.

Fick ett sent missfall
Jeff och Vanessa började på allvar planera familj för sju år sedan. I ett år försökte de alla ”trix” i boken, men inget fungerade. Då beslöt de att gå till doktorn och försöka få svar på varför de inte kunde bli gravida.

– Specialisten sa att IVF var vårt bästa hopp. I februari 2001 gjorde vi vårt första IVF, som dock misslyckades, berättar Vanessa.

– Några månader senare blev jag gravid – men fick ett tidigt missfall. Vid denna punkt bestämde vi att vi behövde en paus från allt. Jag valde att använda de följande tio månaderna för att komma i form och ta hand om mig själv, både mentalt och fysiskt. Hormonerna gjorde att jag ökade i vikt som en galning, säger Vanessa.

Jeff fortsätter:

– Vi återvände till vår läkare för att försöka igen med vårt tredje IVF-försök och allt gick perfekt. Men vi blev inte gravida den här gången heller och läkaren kunde inte svara på varför. Han undersökte då Vanessas livmoder närmare och till vår förvåning hittade han cystor. Vi bestämde oss för att ta bort dem genom operation men två veckor senare när vi var på kontroll, upptäckte vi att det hade blivit fler.

– Jag opererades återigen. I juli 2004 var jag fri från cystorna och vi flyttade de embryon som fanns kvar. Otroligt nog blev vi gravida, berättar Vanessa.

– Graviditeten var fantastisk. Vi trodde att den jobbiga resan låg bakom oss och att vår dröm skulle slå in. Äntligen skulle vi bli de föräldrar som vi drömt om att bli.

Vanessa flyttar närmare Jeff i soffan och trycker hans hand i sitt knä.

– Den 17 november började vår mardröm. Jag hade riktigt ont och åkte till akuten. Där gick vattnet. I dryga 16:e veckan förlorade vi vår friska bebis, en pojke, på grund av allvarliga cystor, som gör att jag aldrig kommer att kunna genomgå en ny graviditet, berättar hon.

– Vi trodde inte att vi skulle återhämta oss efter den här tragedin. Vi sa båda att det här var det värsta som någonsin hänt oss.

Funderade på att adoptera
En tid efter missfallet började Jeff och Vanessa i stället fundera på att adoptera ett barn. Några av parets vänner tipsade då om surrogatmammor och om organisationen Center for Surrogate Parenting. Inc, som grundades av den amerikanske advokaten och radioprataren Bill Handel.

– Vi kunde få en frisk och hälsosam kvinna att bära fram vårt eget barn, med mina ägg och med Jeffs sperma. Hon skulle fungera som en varm och god ”förvaringsbox” för vårt barn att växa i. Dessutom kunde vi följa hela utvecklingen tillsammans med henne, det var som att vara gravid utan stor mage, säger Vansessa.

– Det suveräna är att barnet har all dna från sin föräldrar, alla arvsanlag. Pojkarna har inte ens min blodgrupp när de föds, säger Amanda.

Amanda, känner du det som om du bär ditt eget barn?

– Absolut inte. Det är inte mina barn, de tillhör sina riktiga föräldrar Jeff och Vanessa, jag är bara en budbärare. Samma sak med flickan jag födde 2003. Hon är lycklig med sina riktiga föräldrar.

– Det är sant, Amanda pratar aldrig om ”mina bebisar”, när hon pratar om våra pojkar, säger Vanessa.

Blivit goda vänner
Kommer ni att ha kontakt efter det att tvillingarna är födda?
– Jag lämnar över pojkarna i samma stund som de är födda, jag kommer att pumpa mjölk så länge det behövs så att de får en bra start i livet. I mitt kontrakt står det att jag har rätt att få veta vad som händer de två första åren av deras liv, att deras föräldrar tar hand om dem. Men det är bara en skyddsparagraf för barnens skull, vi har blivit goda vänner och jag inbillar mig att vi kommer att bjuda in varandras familjer på födelsedagsfester och helger.

Vad är slutsumman för att ni ”hyrt in” en surrogatmamma?
– Vi räknar med att allt kommer att kosta oss 96 000–100 000 dollar (650 000 – 680 000 kronor, reds anm), men det är värt varje cent, säger Jeff.

Hur fick ni kontakt med varandra?
– Det är alltid surrogatmamman som väljer familjen. Jag läste deras presentation och blev imponerad och rörd av deras historia. Det tog inte många veckor innan jag blev gravid, sedan har det bara varit fint, vi kommer bra överens.

Har dina döttrar undrat vad som händer med deras ”syskon” som finns i mammas mage?

– Vi har haft långa samtal om varför jag hjälper andra familjer att få barn, det är så naturligt för dem, de är med om hela processen.

– Därför måste en surrogatmamma ha ett eller flera barn för att passa in i programmet – för att kunna förstå situationen och ha ett eget barn att gå tillbaka efter förlossningen, berättar Amanda.

Vi är nu också de första som får veta vad tvillinpojkarna skall döpas till: Luke Morel Travis och Slater Joseph Travis.

Vanessa förklarar:

– Morel efter min morfar, Joseph efter Jeffs favoritfarbror.

Nu är det bara en sak som fattas: Att två friska tvillingar kommer till världen i mitten av augusti. Pojkarna har ingen aning om hur efterlängtade de verkligen är.

"En surrogatmamma måste ha egna barn"

En surrogatmamma måsteuppfylla tre kriterier, enligt Bill Handel, chef för det center som hjälpt Vanessa och Jeff: Hon måste vara 21–40 år gammal, hon måste ha egna barn och hon måste vara ekonomiskt stabil.


Bill Handel är åklagare och styr Center for Surrogate Parenting. Inc – Centret för surrogatföräldraskap – ett företag som specialiserat sig på IVF, äggdonation och surrogatföräldraskap.

Han leder också det morgonprogram på radio i Los Angeles som har högst lyssnarsiffror. Det sänds varje morgon mellan klockan fem och nio, sex dagar i veckan.


Bill Handel har jobbat med surrogatföräldraskap  sedan1980.


– Vi har varit inblandade i surrogatföräldraskap sedan februari 1980 och gjorde vår första äggdonation i mars 1990. I juni 2004 firade vi totalt 1 053 surrogatfödslar. För närvarande har vi 31 pågående graviditeter och vi förväntar oss många fler det här året, berättar Bill Handel.


– Det finns vissa basönskemål som en blivande surrogatmamma måste uppfylla för att få vara med i vårt program: Hon måste vara 21–40 år gammal, hon måste ha egna barn och hon måste vara ekonomiskt stabil.


Kunder från hela världen
Det är en ganska lång process innan en kvinna blir accepterad som surrogatmamma av Bill Handels företag.


– Våra undersökningar av en blivande surrogatmamma varar vanligtvis under 3–5 månader.


– Den tiden gör det möjligt för oss att bli säkra på att hon vet vad hon ger sig in på, att hon har stöd från sin familj och att hennes egna barn förstår att hon inte ”ger bort” ett syskon.


– Och det viktigaste av allt – vi vill vara försiktiga så att hon själv inte far illa. Surrogatmödrar är väldigt generösa personer och det är vårt ansvar att se till att de inte rusar in i något avtal, konstaterar Bill Handel.


Bill Handels företag har hjälpt par från hela världen. Ungefär 30 procent av de par som får hjälp är från andra länder.


– Vi har hjälpt par från Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Bermuda, Kandada, Kina, Cypern, Danmark, Egypten, England, Frankrike, Tyskland, Israel, Italien, Indonesien, Japan, Korea, Mexico…


Även homosexuella par är välkomna till Center for Surrogate Parenting, CSP.


– CSP är en surrogatagentur som vill hjälpa par att bli föräldrar. Varje par är unikt och varje par har samma dröm: att bli föräldrar. Vi gör ingen skillnad mellan heterosexuella föräldrar och gayföräldrar. CSP fokuserar på önskan och avsikten att skapa en egen familj. Önskan att bli förälder är samma för alla par, oavsett sexuell läggning.


Bill Handel kan inte ge någon total kostnad för en surrogatgraviditet. Helt klart är dock att det inte är någon billig affär för de blivande föräldrarna.


– Det är omöjligt att ge en prislista för en sån komplicerad operation, för en surrogatmamma och ett par som väntar på sin bebis. Särskilt när det handlar om utländska par. Vi behöver ett besök för konsultation, för läkarbesök för surrogatmamman och för proceduren i Beverly Hills och vårt kontor i Annapolis, Maryland.


– Sedan tillkommer 4–5 resor under graviditeten för läkarbesök och kontakt med surrogatmodern. Och, så klart, när bebisen levereras för att hämta den nya familjemedlemmen, upprätta lagliga dokument, pass och annat pappersarbete.


Vilka risker ser ni i er verksamhet?
– Vi har varit inblandade i över 1 053 födslar. Under våra 24 år har vi upplevt högriskgraviditeter, missfall, avslutande av graviditerer och, tyvärr, plötslig spädbarnsdöd. Vi vet hur vi ska agera och bevaka allas intressen om det skulle bli någon kris, säger Bill Handel.


– Vi har goda kontakter med specialister som är specialiserade på risker som vi kan konsultera. Vi har ett gott rykte och vi är respekterade bland specialister.


Artikeln publicerades i Gravid 4/2007


Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler