Sluta med napp - jo det går

Sluta med napp - jo det går

Sluta med napp - jo det går

Hejdå nappen! Det låter lätt att säga men kan innebära tårar och skrik. Här får du bästa sluta-med-napp-tipsen.

En sovande bebis med nappen rytmiskt gungande i munnen – åh, vad gulligt, tycker omgivningen. Och vilken lättnad, tänker föräldrarna, när bebben kan tänka sig att suga på något annat än mammas tutte. Men det som var bedårande och befriande när barnet är 3 månader kan tre år senare ha utvecklats till en plåga – för mamma och pappa.

Men knappast för barnet. Det är ni som vill sluta, och slippa tillbringa kvällarna som målsökande robotar på jakt efter favoritobjektet inför nattningsritualen och inte längre behöva vända bilen på semestertrippen för att ni glömt – NAPPEN!
– Det är dock positivt för en 3-åring att lägga bort nappen, trots att det kan bli protester i början. Barnen växer psykologiskt av att kunna sluta, det går nästan att se hur de sträcker på sig, efteråt, och känner sig stolta över att ha blivit så stora, säger Birgitta Klang, bvc-sköterska på MamaMia-mottagningen i Stockholm och expert i Relationspanelen hos TV4:s Nyhetsmorgon.

– Dessutom går utvecklingen av talet snabbare när det inte sitter en ”plopp” i vägen i munnen.
– Det avgörande för barnets upplevelse är alltid hur lyhörda ni föräldrar är för barnets behov, att ni förstår att detta kan vara en sorgeprocess och hittar andra vägar för att trösta barnet under en övergångsperiod.

Men hur ska det gå till, rent praktiskt, när gullungen tycks bedriva en personlig Inte-Utan-Min-Napp-kampanj?
– Alla barn går igenom psykologiska utvecklingsfaser, det finns perioder när det går lättare att sluta och andra som kan vara mer olämpliga. Ett klassiskt exempel är 2-åringen som precis fått ett litet syskon. Det är grymt orättvist ifall bara bebisen ska få ha napp och inte det äldre barnet.

Spädbarn har ett medfött sugbehov, det är en överlevnadsfaktor för att amningen ska komma igång och kunna fungera. Men detta fysiologiska sugbehov avtar någon gång när barnet är 6–7 månader och alltmer börjar äta fast föda.
– Därför kan det vara en god idé att försöka plocka bort nappen i den åldern. Det brukar vara en härlig period när bebisen oftast är på soligt humör. Det handlar om att föräldrarna vågar pröva att lägga undan nappen istället för att putta in den av slentrian. Visst, det kan bli någon stökig natt, men sedan är barnet nappfritt.

– Bara några månader senare, vid 8–9 månaders ålder, tar den psykologiska utvecklingen ett jätteskutt, barnet tar plötsligt in så mycket mer av omvärlden och kan uppleva stark separationsångest. Nu skapas det psykologiska behovet av nappen, som en trygghet och tröst.

– Om ni inte har slutat med napp före den perioden är det oftast lika bra att fortsätta tills barnet är omkring 3 år. Först då är de mogna för att acceptera resonemanget om att de blivit så stora att det är dags att sluta helt med napp.

Det finns dock några andra hållplatser i barnets känslomässiga utveckling som är viktiga att känna till:
– I 1-årsåldern är barnet på nytt inne i en positiv fas. Då kan ni pröva att börja begränsa användandet, så att barnet bara har napp vid sovstunder och nattningsrutiner.

– Bara ett halvår senare kan det vara en omöjlighet att införa sådana tidsbundna regler. Barn som är 18 månader kan vara riktiga nappkramare och mycket bestämda med att ingen får röra deras ”nappis”.

Moderna nappritualer

Övergångsriter, kallar folklivsforskarna de traditioner som människor i alla tider använt sig av för att markera livets viktiga övergångar. Vanligtvis förknippas riterna främst med det gamla bondesamhället – men just när det gäller nappar finns flera moderna exempel:

Nappträden: I Göteborg, Falun, Karlskrona och på flera andra orter finns särskilda nappträd, där grenarna dignar av nappar som barn och föräldrar tillsammans hängt upp, ofta med färgglada band och ibland med teckningar eller bilder på barnen. Och nu har nappträden även hamnat på museum. 2006 fick Nordiska Museet i Stockholm en donation med fotografier av ett nappträd i skånska Dalby.

Djuren på Lill-Skansen: Ursprunget till de moderna nappritualerna går tillbaka till 1970-talet – och till Lill-Skansen i Stockholm. Personalen samlade in nappar som barn tappat av misstag och gjorde leksaker till kattungarna – och barnen jublade. Snart började de komma till Skansen enbart för att ge sina nappar till djuren. Dessutom anlände brev med nappar från olika håll i landet. I dag finns motsvarande möjligheter på olika attraktioner för barnfamiljer, som Liseberg, Kolmården och Astrid Lindgrens värld.

Ge nappen till nappfén eller tomten:
Folktrons klassiska tandfé har fått en modern lillasyster – nappfén, som samlar in nappar från stora barn och ger dem till små barn som behöver dem bättre. Och jultomten tar gärna emot nappar som han kan ge till tomtebebisarna!
 

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 5, 2011.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler