"Jag trodde att det var cancer"

Många kvinnor som fött barn drabbas av rubbningar i sköldkörteln. Det kan visa sig på många sätt, till exempel genom trötthet och minskad sexlust. Linda blev sjuk efter en livskris, Anna insjuknade efter att ha fött sitt första barn. Efter att ha medicinerat mår båda bättre.

Text: Emeli Grafström

Faktagranskad av Ove Törring, docent, universitetslektor och överläkare på sektionen för endokrinologi på Södersjukhuset i Stockholm

För fem år sedan, när Linda var gravid med Viggo, upptäckte hon en förstoring på halsen.
– Jag blev livrädd och trodde att det var en cancertumör och vågade inte gå till doktorn. Men min mamma trodde att knölen berodde på hög ämnesomsättning eftersom hon har flera syskon som har haft samma symptom, berättar Linda.
Hon svettades mer än vanligt, hade hjärtklappningar, andades tungt och darrade i kroppen.
– Jag trodde att allt det där hade med graviditeten att göra. Men nu efteråt förstår jag att det inte var normalt.
En månad efter att Linda hade upptäckt förstoringen åkte hon till vårdcentralen för att ta ett blodprov. Provsvaren tydde på en överproduktion av sköldkörtelhormon och hon blev genast skickad till en specialist.
– Troligen blev jag sjuk på grund av en stor sorg när vår son Loke dog, tre dagar gammal, och på grund av den nya graviditeten.
– Jag berättade för läkaren att jag var gravid i vecka 13. Jag var så rädd och undrade om jag skulle få behålla mitt barn. Men läkaren sa att det skulle gå bra. I och med graviditeten kunde de inte ge mig den vanliga medicinen, eftersom fostret kan skadas. Både överfunktionen och medicinen kan påverka barnet negativt, eller så kan man få missfall.
Linda fick en medicin mot hjärtklappning och en som skulle hindra förloppet. Hon kände sig bättre, men fick fortsätta att gå på kontroller en gång i veckan.
Viggo föddes med kejsarsnitt. Proverna som de tog på honom efter förlossningen visade att han hade påverkats av medicineringen och att även han hade en överfunktion.
– Hans hjärta slog jättefort. Vi fick ge honom medicin fem gånger om dagen till att börja med. Fem månader senare fick han äntligen sluta helt. Det kändes så underbart att han hade blivit fri från sjukdomen.
När Linda blev gravid med Saga några år senare blev hennes värden bättre.
– Det kan bli så under graviditeten eftersom hormonerna förändras. De tog bort min medicin, så att Saga inte skulle påverkas, som Viggo gjorde. Nu avvaktar de för att se om mina värden stannar där de är, annars måste jag troligen äta medicin resten av livet.
– Om man märker att man svettas mycket, har hjärtklappning och känner sig konstant speedad tycker jag att man ska ta ett blodprov. Att gå för länge med överfunktion är farligt, speciellt om man är gravid.

"Jag var trött och orkeslös"

Ebba föddes i augusti 2005. Ett år senare började Anna jobba igen efter föräldraledigheten.
– Jag kände mig väldigt trött, men trodde att det berodde på att jag börjat jobba igen och för att Ebba var vaken en hel del under nätterna.
I oktober upptäckte Anna att halsen var svullen och att hon hade en förstoring under svullnaden.
– Det kändes väldigt obehagligt, men samtidigt trodde jag att svullnaden skulle försvinna av sig själv. Jag ringde vårdcentralen och de tog in mig direkt.
Anna fick göra ett cellprov och det visade sig att hon hade kronisk inflammation av sköldkörteln.
– Jag hade känt mig så trött och orkeslös. Jag ville inte hitta på någonting. Håret miste formen och det verkade som om jag tappade en hel del hår. Men jag hade aldrig gått till läkare om jag inte hade fått knölen. Man åker ju inte till sjukhuset för att man är trött, trots att tröttheten var det allra jobbigaste.
Annas läkare tror att sköldkörtelrubbningen uppstod på grund av graviditeten. Hon fick det konstgjorda sköldkörtelhormonet Levaxin och kände sig ganska snabbt bättre.
Läkaren sa att det troligtvis skulle bli svårt att bli gravid igen i och med hormonrubbningen, men Anna och Erik blev med barn.
– Vi hade pratat om att vi ville ha ett barn till när Ebba närmade sig tvåårsåldern, men när jag fick reda på att jag var gravid blev jag väldigt orolig. Jag hade ju läst om riskerna som finns när man har min sjukdom. Om man inte får medicin utvecklas inte fostrets hjärna som det ska och risken för missfall ökar.
Anna fick snabbt reda på att hennes värden var okej.
– Dosen Levaxin höjdes, men förhoppningsvis kan den sänkas när graviditeten är över. Som tur är påverkar inte Levaxin fostret. Nu har jag accepterat att jag är tvungen att äta medicin resten av livet.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 3/2007

Läs mer:
>> Läkaren om sköldkörtelrubbningar

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler