Här är några exempel på hur man har arbetat vid Trödje och Björke skola.

Skilda lag i innebandy
Precis som på de flesta andra skolor så var det tidigare nästan bara pojkar som spelade innebandy i Trödje och Björke skola.
Personalen frågade flickorna varför de inte ville vara med. ”För att killarna är så hårdhänta och tacklas, och för att vi inte vet hur man gör”, blev svaret.
Då startade tjej- och killbandyn.
I tjejgruppen fick man lära sig spelet från grunden: hur man håller i klubban (inte som i en skurmopp!), hur man fintar, vilka regler som gäller. Till någon grupp kom det till och med en Brynässpelare och gav smarta tips.
I killgruppen tog man bort målen och gav i stället poäng för hur många passningar man lyckades göra. Och Brynässpelaren kom även till en av pojkgrupperna. Till dem sa han ”En riktigt bra spelare är så snabb i fötterna att han inte behöver tacklas” – gissa om det var någon pojke som ville tacklas efter det?
Numera spelar flickor och pojkar innebandy tillsammans, enligt läraren Carola Persson.

Alla jobbar med teknik och pyssel
I Björke skola har flickorna i förskoleklassen fått bygga och konstruera med tekniklego.
– Då har de fått vara ifred, utan att pojkarna kommer som experter och visa hur man gör, berättar läraren Agneta Hallin.
Samtidigt har pojkarna fått arbeta med finmotoriken: trätt halsband, sytt kuddar och dukar, klippt och klistrat.
– Och så har flickorna fått visa pojkarna vad de har gjort, och vice versa. Det har varit väldigt viktigt. Många pojkar tror ju inte att flickor kan bygga lego, och många flickor tror inte att pojkar kan pyssla.
Arbetet har gett barnen vidgade vyer, säger Agneta Hallin. De har fått pröva på sådant som de kanske aldrig har gjort tidigare.
– Nu efteråt kan vi se att pojkarna oftare väljer att pyssla, och att flickorna oftare väljer att bygga.

Personalen lyfter fram det positiva
Tidigare fick pojkarna mycket mer negativ uppmärksamhet av det klassiska slaget: tillsägelser om att de skulle sitta stilla, att de inte skulle göra si, inte göra så… Det har personalen försökt arbeta bort.
– Vill vi förändra beteendet hos någon så gör vi på ett annorlunda sätt nu. Vi försöker se det som är bra och positivt, och pushar på det i stället, säger Carola Persson.
Hon berättar om en gång när hon satt i klassrummet och hörde hur det var ett väldigt spring i korridoren. Hon öppnade dörren, och såg genast alla ansikten vända sig mot henne; undrande: ”Vad kommer nu?”
– Och jag vände mig till en pojke som faktiskt hade gått, och sa ”Men Kalle, vad bra att du gick i korridoren!” Och då ser man att det är precis det alla vill höra! Alla vill vara bra och duktiga, och med det här sättet att arbeta så blir de det också.