Så funkar pappis

Barnets behov av att tryggt kunna umgås med båda sina föräldrar är i centrum för arbetet på Pappis.

Umgängesverksamheten Pappis drivs av Göteborgs kommun och liknar till formen en öppen förskola som har öppet på lördagar. Besökarna är vanligen familjer där pappan har förlorat möjligheten att umgås med sitt barn, efter en skilsmässa eller separation. Ofta står ord mot ord om varför.

– Det är vanligt att mamman tycker sig se någon brist hos pappan, som att han tidigare inte visat tillräcklig intresse eller kunnat sköta faderskapet bra och tryggt, berättar Peter Breife, samordnare för Pappis.

Av namnet att döma kan man tro att Pappis står på mannens sida. Men personalen som arbetar där förhåller sig neutral. Det primära är barnets behov av att tryggt kunna umgås med båda sina föräldrar.

– Innan umgänget kan komma till stånd måste båda föräldrarna ringa oss och boka in ett förberedande samtal, säger Peter Breife.

Under de förberedande samtal, som de har med mamman respektive pappan separat, diskuteras alla detaljer kring umgänget som är viktiga att slå fast. Det händer att det framkommer anklagelser om hot och våld, något som de väger in i sin bedömning av om de kan hjälpa just den här familjen.

När besöksförbud gäller, vilket är oerhört sällsynt, kollar Pappis av med åklagaren som utfärdat besöksförbudet om det är okej för honom eller henne med det upplägg som föreslås. Samtliga förfrågningar har hittills lett till ett okej från berörd åklagare.

Förändringen går långsamt
De som vänder sig till Pappis har ofta rekommenderats att göra det av till exempel socialtjänst, familjerätt eller tingsrätt.

– Vid en separation finns ofta en outsagd regel som säger att pappan flyttar från lägenheten och barnet bor mer hos mamman. En del pappor kan reagera på ett oövertänkt sätt och efteråt känna besvikelse över hur det blev, vilja träffa sina barn mer och kanske ha barnet hos sig halva tiden. Att dela på umgänget har blivit vanligare, men förändringen går långsamt.

Att personalen på Pappis i viss utsträckning bevakar umgänget kan kännas kränkande för papporna, konstaterar Peter Breife.

– De kan känna sig tveksamma och tänka ”Vad har jag gjort för att behöva vara här när jag är kapabel till umgänge med mitt barn som vilken annan pappa som helst?”. Det kan kännas förnedrande att samhället ska lägga sig i något så privat.

Andra pappor, som kanske inte träffat sitt barn på ett tag, kan behöva tid för att bygga upp en trygg relation och ”skolas in” med barnet i en avslappnad miljö. Målet är att barnen så småningom ska kunna umgås med sina pappor på ett tryggt och fungerande sätt, utan hjälp från samhället.

Pappis har varit förebild för liknande verksamheter på andra håll i landet. Som exempel nämner Peter Breife umgängesstödet Fenix i Norrköping, Pappis vid Familjecentralen i Spånga/Tensta och Umgåsen i Malmö.

– De flesta Pappisliknande verksamheter är kopplade till socialtjänst och familjerätt, säger Peter Breife. Befinner man sig som man i en svår situation kan man börja med att vända sig till något kriscentra för män som man förhoppningsvis hittar på sin kommuns hemsida.

Om att en del pappor klättrar på välkända byggnader iförda spindelmannen-dräkter för att uppmärksamma omgivningen om att det finns pappor som inte får träffa sina barn, säger Peter Breife:

– Personligen tycker jag inte att det är ett bra sätt att väcka uppmärksamhet på. Det ger ett löjets skimmer kring problematiken. Jag tycker att man ska använda sig av samtal och kunskap för att få till en förändring.

– Själv tycker jag att man ska göra så gott man kan som pappa och inte ge upp, fortsätter Peter Breife. Barnet växer och blir äldre. Om barnet vet att ”Min pappa försökte verkligen få träffa mig”, är det oerhört betydelsefullt för barnet. Och det underlättar även för kontakt längre fram.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler