"Pojkar får inte känna efter"

Barn i dag fostras lika könsuppdelat som tidigare, anser jämställdhetsexpert Ingemar Gens.

Ingemar Gens

– Flickor fostras aktivt av sin mamma och får lära sig: så här ser det ut, det här behöver jag kunna och det är i dag bra att skaffa höga betyg och jobb först och få barn sedan. Flickor lär sig även tidigt att andras intressen är viktigare än deras egna och att man ska vara lydig. Pojkar, däremot, förväntas själva veta hur man beter sig.

Att börja fostra pojkar mer aktivt, delta i deras lekar och reducera deras makt, är viktigt, enligt .

Detta görs, menar han, genom att sluta tjata och göra tydliga överenskommelser med pojkar om vad som ska gälla och hur man ska uppträda mot varandra.
– Ta grepp om pojkars liv, uppmanar han, släpp inte bara ut dem att fostras i kompisgruppen, utan bryt förväntningarna på hur en man ska vara, och diskutera hur framtiden kan se ut. Dessutom behövs vuxna som medvetet går in för att hjälpa till att skapa relationer och motverka könsuppdelande tankar och lekar.

Om pojkar fostras mer aktivt och till helare individer, och flickor inte kopplar så hårt till att manliga ideal är bäst, kan vi mötas som jämställda individer, tror som menar att pojkar inte får samma tillgång till språk och kommunikation som flickor (vi resonerar med flickor och ger pojkar order) vilket leder till att pojkar hamnar på efterkälken då detta ju är egenskaper och förmågor som vårt samhälle alltmer efterfrågar.

Att som kille ha bästis är svårt enligt gällande normer, menar han vidare, för då måste han ju som pojke göra något ”omanligt”, nämligen känna efter hur den andra vill ha det… Då kan han ju inte vinna eller kämpa om makten i grupp på pojkars vis.

Vi vuxna är med och skapar könsroller genom de val vi gör åt vara barn, vilka kläder vi väljer, leksaker vi köper, vilka tv-program barnen får se, vilket tonläge vi använder när vi pratar med barnet samt vad vi visar och hur vi leker med våra barn.

Att som pojke ha rosa ballerinakläder och bara leka med flickor kan bli problematiskt eftersom barnet snappar upp om mamma och pappa blir oroliga, menar jämställdhetsexpert . Barn iakttar ju verkligenheten och manövrerar den utifrån framgång: När blir jag omtyckt och accepterad?

– Barn är alltid utan skuld. De kan bara bli sin omgivnings förväntan, säger .

– Att pojkar leker med bilar och flickor med dockor är inte något bioloigiskt, fortsätter han.

Och förklarar: Flickor blir inte introducerade i att bygga Legobilar medan vi lär pojkar detta och uppmanar dem att hålla på med det.

– En flicka får kanske inte ens Lego i julklapp, konstaterar , och för att pojkar ska kunna leka i dockvrån måste de tränas i rollspel, vilket inte så ofta inträffar.

menar att vårt mål med pojkar och flickor borde vara att göra dem till ”mötesmaskiner”, som kan möta andra i alla lägen:

– Den som kan fostra sådana barn kommer att fostra mänskligt framgångsrika barn med ett rikt och välvilligt umgänge, och som är fria från ensamhet, menar han.

Mest grälar vi om städning…

När jämställdhetsexpert föreläser om jämställhet brukar han fråga hur många som har en överenskommelse om hur hemmet ska skötas. Saknas sådan är det nämligen lätt att trilla dit i traditionella tankar om vad vi är bäst på, menar han: Hon hemma och han på jobbet.

– Kvinnor tänker att ”han borde begripa” att det är dags att dammsuga och moppa. Men någon annan har alltid städat åt honom, eftersom det inte ingår i den manliga världen, som säger makt och kontroll, att städa…

Att vara jämlika är att kräva lika mycket respekt och vara lika villiga att offra sig lika mycket för varandra, enligt .

Nyckelord är regler, rättvisa, ansvar och relationer.
– Det är svårt att ta ansvar utan regler, menar han. Som: Ska vi ha diskmaskin, hur ofta behöver fönstren putsas, hur ofta ska vi bädda och dammsuga.

Det obetalda hemarbetet är en vanlig källa till konfliker i parrelationer.

– Hälften av alla gräl handar om det, konstaterar , och då vanligen om städningen.

Man får ge och ta, tipsar han:
– Min egen fru vill ha bäddat, så då gör jag det fast jag skulle kunna strunta i det. Man får ta ansvar för reglerna, som båda ska vara nöjda med, för att det ska fungera. Det får inte vara för tung slagsida åt något håll.

Vad händer då om någon inte uppfyller de regler man gemensamt kommit överens om?
– Ingen gillar att damma, konstaterar , man kan därför försöka glida undan lite. Men det är inte respektfullt att korka upp en öl och vänta på att den andre offrar sig.

Att män tar genvägar är inte av illvilja, men det blir obalans i förhållandet om han får mer fritid på grund av att hans partner tar större ansvar för hela hemsituationen med städning, tvätt och matlagning. Man får prata om att överenskommelsen inte funkar i stället. Det är även viktigt att även få dela på sådant som kan vara kul att göra hemma, som att välja nya möbler och annat.

5 relationstips

– För diskussioner om sådant som är viktigt för fler än en i familjen, som semestrar, och söka nytt jobb. Vad händer till exempel om någon av er vill gå ner på deltid för att ha mer tid för familjen? Eller vad händer med förhållandet om någon får ett chefsjobb, får ni se mindre av varandra då?

– Smit inte från arbetet hemma. Det blir obalans om någon i förhållandet får mer fritid än den andra.

– Var generös, uppriktig och förväntasfull när det gäller ert förhållande. Utstråla att ”det här blir bra”, ”vi grejar detta”.

– Var ärlig med hur du tänker, känner, tycker och vill i stället för att i efterhand visa ditt missnöje.

– Ha en ständig dialog i positiv andra om att vi ska ha det bra tillsammans och omförhandla sådant som inte fungerar.

Källa: , jämställdhetsexpert

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler