Örjan: "När vattnet gick förstod jag att jag verkligen skulle bli pappa"

Vid köksbordet i den nästan färdigrenoverade villan i Hö­köpinge sitter Örjan med sonen William i knät. På bordet ligger en miniräknare som i Williams händer genast blir en mobiltelefon. Lugnet regerar medan William småpratar i miniräknaren.


Även om Örjan var spänd inför förlossningen så flög han inte i taket när alltihop satte igång klockan 05.00 den 30 december förförra året.


Sara vaknade av en blödning så hon ringde in till sjukhuset och frågade om det var läge att åka in. Det sade de att det var, så hon väckte mig och förklarade att det var dags.


Ett besked som kan få vilken man som helst att studsa upp ur sängen. Men Örjan behöll lugnet.


– Jag var beredd på en lång och utdragen förlossning och tänkte att man inte borde åka in utan att ha något i magen. Så jag försökte få i mig lite frukost. Ingenting stort och avancerat, bara lite filmjölk. Men Sara hade inte direkt lust att vänta, så det blev inte mycket med det, skrattar han.

Vattnet gick
På vägen till sjukhuset kom värkarbetet igång. Inne på kvinnokliniken undersöktes Sara och man konstaterade att hon var öppen tre centimeter. Sedan gick vattnet på vägen till förlossningsrummet. Och det var först då Örjan verkligen begrep vad som höll på att hända.


– Ja, det var då jag äntligen fattade att jag skulle bli pappa. Det spelar ingen roll hur mycket man förbereder sig, läser, diskuterar och går på föräldrakurs. Man kan ändå inte riktigt förstå förrän det är skarpt läge.


I förlossningsrummet fortskred förlossningsarbetet som det skulle.


– Jag hade inte haft några särskilda föreställningar om hur det skulle vara. Jag var inställd på att det kunde ta lång tid, och att någon komplikation kunde uppstå. Och så hade jag tänkt att det kunde bli jobbigt att se Sara blöda. Jag har inga problem med att se blod annars, men i det där läget kunde det ju bli annorlunda, tänkte jag. Så jag visste helt enkelt inte hur jag skulle kunna reagera. Och även om jag var lugn i grund och botten så var jag självklart nervös också. Samtidigt visste jag ju att folk fött barn i alla tider.


Ingen av Örjans farhågor behövde dock infrias. Förlossningsarbetet gick smidigt och snabbt, och inga komplikationer uppstod. Efter bara drygt tre timmar kom lille William till världen. Han föddes exakt 10.04 på förmiddagen.


– Det gick väldigt fort, och personalen var hur duktiga som helst. Jag klippte navelsträngen, de sydde Sara lite och så var det klart. Men visst var det en stark upplevelse. Även om jag knappt hann reagera på att det blödde så förstår jag dem som svimmar.


Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 1/2008

Tillbaka till huvudartikeln

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler