När kan man börja uppfostra?

När kan man börja uppfostra?

När kan man börja uppfostra?

Vad är uppfostran och när kan man börja uppfostra?

Ordet uppfostra är laddat. Vissa tycker att det låter gammalmodigt och auktoritärt. Andra menar att det är precis det vi föräldrar gör redan från början – vi lär barnet hur man ska bete sig.

Cajsa och Albin har dottern Tea, 2 år. De har upptäckt att barn är mycket mer sin egen person än de trodde.

– Man har en bild av hur det ska vara innan man får barn. Vi hade en bild av att barn satt stilla när de åt och att man sa åt barnet hur det skulle göra. Vi trodde att vi som föräldrar kunde påverka barnet, men har upptäckt att det nog är tvärtom, att man som förälder påverkas mer av vilket barn man får, säger Cajsa.

Ordet väluppfostrad är laddat, tycker Cajsa och liknar det med ”tysta, snälla barn som gör som man säger”:

– Men vi har fått ett barn som är väldigt bestämt och livligt, som låter och springer mycket och vill saker väldigt starkt. Jag vill gärna att hon ska få fortsätta vara sådan, fast det inte anses som väluppfostrat. Hon är ju skapt sådan. Min man är nog mer inne på att det borde gå att lära henne mer. Jag låter Tea hållas med sådant som inte är farligt och som inte gör någon annan illa. Jag tänker att det mesta bara är en fas som går över – få 15-åringar kladdar ju med maten, till exempel.

– Vårt förhållningssätt är att inte uppfostra Tea utan låta henne vara som hon är. Vi har ingen plan för att hon ska bli tyst, snäll och lätt att hantera.

När man kan börja uppfostra har föräldrar olika teorier om. Cajsa pratar mycket om detta med väninnor som också har barn.

– Vissa kompisar säger ”Han är bara 1 år, inte kan jag göra något nu”, andra tycker att man får uppfostra från första början annars får man monster i familjen som skriker och smäller i dörrar.

– Jag lägger inte ner så mycket energi på att lära Tea det sociala spelet, äta ordentligt, inte hoppa i soffan och så vidare, före förskolestarten, som sker typ nu vid 2 års ålder. Däremot tycker jag att man redan i spädisåldern kan markera väldigt tydligt vad som är rätt och fel (inte bitas, inte dra i håret, inte ta andras saker). Vi har väldigt tidigt visat med röst och ansiktsuttryck vad som är ”fel” i umgänget med andra människor. Men av någon anledning tänker jag inte på detta när någon säger uppfostran.
 
”Uppfostra låter auktoritärt”
Nu när Tea börjar förstå fler ord och sammanhang har Cajsa börjat förklara – till exempel varför man inte kan ta med sig sand inomhus. Då måste man ju städa och det är krångligt.

– Ett spädbarn kan man ju inte prata med på samma vis, även om man märker att barn vill kommunicera redan som bebisar, genom att de lyssnar på rösten och tonläget. Tea hörde tidigt på våra röster om något var viktigt, då stannade hon upp i sin rörelse eller rynkade på ögonbrynet och fokuserade på vad vi sa.

Cajsa vill inte använda ordet uppfostra som hon tycker låter hårt och auktoritärt.

– Samtidigt är det ju det man gör, konstaterar hon. Men man måste utgå från barnet man fått. Det är lätt att ge råd när ett barn inte sover eller äter, men det betyder inte att en viss metod funkar på alla barn.

Cajsa tror att vårt sätt att fostra styrs av hur man själv blivit uppfostrad. Antingen att man tagit till sig av ”Så här gör man och inte” eller som en motreaktion. Hon konstaterar att man reagerar på olika saker hos sina barn, och att man får prioritera olika för att hitta ett sätt att få familjen att fungera.

– Det tar ett tag att hitta sådant man tycker det är värt att kämpa för. Tea vill ha mycket uppmärksamhet och att vi ska leka med henne hela tiden, medan vi vill peppa henne att klara saker själv genom att inte hela tiden hjälpa henne, därför får hon testa saker själv, som att gå ner från klätterställningen.

– Ibland måste man vara förälder och vuxen och bestämma åt barnet eftersom man kan planera tiden och blicka framåt. Om Tea ber om ett kex strax före middagen, står jag fast vid mitt beslut, även om hon skriker och blir arg, till slut går det ju över.

När Teas pappa Albin hör ordet uppfostran tänker han på skolbänken och smäll på fingrarna. Om syftet med att uppfostra tänker han så här:

– Man lär sig de sociala spelregler som gäller för att bli accepterad och fungera i en grupp, vad som är rätt och fel. Att man till exempel inte ska slå någon i huvudet eftersom det gör ont. Och att om du är dum mot någon kan den vara dum mot dig tillbaka. Man lär sig även empati och att hjälpa varandra.

Albin menar att barn förstår mer än man tror, och kanske tidigare än man tror. När Tea var strax över året ville hon att Cajsa skulle sjunga Björnen sover som godnattvisa.

För att illustrera detta pekade hon på sin gosenalle och sa hans namn ”Nisse” samtidigt som hon gungade fram och tillbaka som i en liten dans…

Just nu uppfostrar Tea sina föräldrar att lära sig tolka vad hon vill, när de inte fattar höjer hon rösten…

– Vi märker att Tea ofta vill testa det man inte ska göra. Genom att stöta på olika regler och testa dem lär hon sig vad som gäller. Äter hon fil kan hon med flit spilla på golvet för att vi ska tala om att man ska äta filen och inte hälla den på golvet.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler