Mindfulness för föräldrar

Mindfulness för föräldrar

Mindfulness för föräldrar

Du som är den perfekta föräldern, räck upp en hand. Alla vi andra kan fortsätta läsa. Ta hjälp av mindfulness och få perspektiv på tillvaron när småbarnslivet är som allra mest kaotiskt. Det handlar om A-metoden: andas, agera och acceptera.

Aldrig har väl vi föräldrar haft så många val som nu: Vi kan välja nästan allt: mvc, var barnet ska födas, vilken pedagogik barnets dagis ska ha, aktiviteter, skola …

Men mitt i alla val som vi tror att vi måste göra för att vara den perfekta föräldern, i vår strävan efter framförhållning, är det lätt att tappa fokus på det som är allra viktigast, det som pågår just nu, framför dina ögon. Livet och tillvaron med ditt barn.

Inte helgen, inte semestern, inte det tillfället din bebis äntligen sover en hel natt. Nej, det som pågår just precis i detta ögonblick: nattens fjärde matning av bebisen, promenaden till dagis med den trötta 1-åringen i vagnen, middagen där det är lika mycket mat på golvet som i 3-åringens mage, kvällsbadet där 5-åringen ligger i en evighet och snorklar med sin nya snorkel, trots att du redan ropat fyra gånger att det är dags att kliva upp.

För tillvaron i en familj, livet som förälder är ofta lika med kaos. Ibland nattsvart eländigt gråtkaos, ibland underbart galet hysteriskt skrattkaos.

När vi fått barn fungerar inte de referensramar vi lärt oss. Inte heller fungerar de listor som vi tidigare skrivit och strukit allt eftersom dagen går, precis lika lite som det finns manualer i 20 steg för att hitta familjeidyllen.

Just då, när tillvaron känns som en kaosartad transportsträcka i ett grått trötthetstöcken, kan föräldrafilosofin mindful parenting, som har sitt ursprung i mindfulness, bli verktyget som lotsar dig åt rätt håll.

Enkelt uttryckt handlar mindfulness om att vara här och nu, och inte ständigt tre steg framåt i tankarna, och genom att ta till sig det sättet att tänka får vi större möjligheter att påverka vår situation. Genom att tänka ”mindfult” lär vi oss också att få perspektiv på tillvaron.

Säg den mamma och pappa som inte någon gång undrat över var dolda kameran är, som tänker att det kan väl ändå inte vara meningen att man ska klara av att amma en bebis samtidigt som man klär på en 2-åring, samtidigt som man pratar i telefon med jobbet, samtidigt som …

Barn har en medfödd förmåga att leva i nuet och inte ständigt tänka tre steg framåt eller bakåt i ett nostalgiskt skimmer. Tänk dig att du har planerat en utflykt. På väg dit fastnar ditt barn vid sandhögen precis utanför ytterdörren, i stället för att skynda sig mot målet. För barnet är det nuet som räknas, inte det som kanske finns bakom hörnet, där framme vid målet. Den förmågan tappar vi på väg mot vuxenheten, vilket många gånger är synd, eftersom nuet egentligen är det enda vi kan vara alldeles säkra på att vi har tillgång till.

Självklart är det viktigt att ha framförhållning, men ofta är vi föräldrar så upptagna med att tänka på det där viktiga jobbmötet, på vad vi ska laga till middag eller hur vi ska kunna betala bilreparationen att vi missar det underbara med att vara förälder.

Inom mindfulness poängterar man vikten av att se situationen som den verkligen är, inte som den känns. Genom att då ta ett steg tillbaka och ta några djupa andetag får man, hur konstigt det än låter, ett annat perspektiv på situationen och några sekunders betänketid.

När du gör det kommer du att märka att det ofta inte är själva situationen i sig som du går igång på. Många gånger är det andra saker, våra egna erfarenheter, som får oss att reagera.
Tänk dig att ditt barn kommer hem från dagis, ledsen för att hon inte fått vara med och leka. När hon berättar detta för dig reagerar du starkt, och din första känsla är att du vill ringa förskolepersonalen och föräldrarna omgående för att lösa problemet.

Men om du väntar en liten stund kan det hända att du ser händelsen ur en annan synvinkel. Kan det vara så att du reagerar så starkt för att du själv kände dig utanför som liten? Kan det vara så att ditt barn kände sig utanför just idag, men att det inte är något som brukar hända? Kan det vara så att det är du själv som barn som reagerar, inte du själv som förälder? Att du reagerar utifrån dina egna erfarenheter och inte den faktiska situationen?

Vad som händer när vi andas djupt samtidigt som vi räknar till tio är att vi ser situationen i ett klarare ljus, vi får chans att tänka om och vi hittar sätt att hantera situationen på, för ingen situation är ju den andra lik, varje situation är unik.

Inom mindfulness pratar man mycket om tankarnas kraft. När man är trött, stressad eller förvirrad är det oändligt lätt att fastna i negativa tankemönster. Kanske har din bebis kolik, men samtidigt, det finns stunder under dagen då du ser att hon mår bra, då både du och hon njuter. Och 1-åringen vill inte sova, men förmodligen sover han ändå några timmar på natten.

Försök ta en natt, och en dag, i taget. Annars blir tillvaron ohållbar. Att tänka ”i natt har vi sovit dåligt. Just nu sover han risigt” är mer konstruktivt och gör att du orkar lite till.
Och framför allt: Påminn dig om att det inte varar för evigt. Vips så har din gråtande bebis blivit en stolt 6-åring.

Författaren och regissören Kay Pollak skriver i boken Att välja glädje om hur man inför varje tanke som dyker upp tyst ska fråga sig själv om just den tanken är bra, just nu. Det ligger mycket i det. Nästa gång en negativ tanke dyker upp, fråga dig ”är den här tanken bra för mig? Kan jag göra något åt detta just nu?” Kan du det, försök göra något åt det, kan du inte göra något förrän senare, skriv ner tanken på en att-göra-lista och släpp den sedan.

Det är svårt, men ju mer du tränar, desto bättre blir du på att styra dina tankar. Fokuserar du på de små ljuspunkterna i tillvaron kommer du att märka att du känner dig lite gladare, lite nöjdare och lite mer harmonisk, det blir ett sätt att tanka kraft.

Ibland är de små ljuspunkterna oändligt små och korta: Solen tittade fram när du var ute och gick med vagnen, kaffet till frukosten smakade gott, du fick en blöt treårspuss när du lämnade på dagis. Men ändå, de finns där. Och att fokusera på dem påverkar dig oändligt mycket mer än vad du tror. Dessutom, risken att allt ska gå åt skogen blir inte större om du ständigt ligger i beredskap.

Det finns nästan alltid ett val du kan göra, även om det ibland är lättare att inte välja. Kanske finns det hjälp att få för den kolik­gråtande bebisen? Kanske går det att få lite avlastning några timmar då och då så att ni vuxna får sova? 3-åringen gråter på dagis, men kanske går det att byta förskola?

För att hitta de möjligheter som finns och för att få chans att fundera igenom valen är det viktigt att just ta det där steget tillbaka och andas lite. Först då får du tid att agera, och inte bara blixtsnabbt reagera med ryggmärgen.

Men vissa situationer kan man inte välja bort. Har du ett viktigt möte på jobbet är det naturligtvis viktigt att ni kommer i tid till förskolan. Och vi kan tyvärr inte välja att vi alltid ska hålla oss friska, ha nära och kära omkring oss och att vi aldrig ska behöva oroa oss för ekonomin. Men man kan ändå välja hur man ska förhålla sig till situationen.

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 2, 2011.

Öva på att vara här och nu

I en familj dyker det ideligen upp tillfällen där du får chans att öva. Träna till exempel på att vara mer närvarande när du:

- Byter blöja på bebisen.
Mota bort alla tankar på vad du ”måste” göra. Ge i stället dig och bebisen tid att gosa och prata på skötbordet och se det som en värdefull stund där ni båda får tillfälle att umgås.

- Går till förskolan med 3-åringen. Självklart kommer ni också fortsättningsvis vara sena då och då, det går inte att undvika. Men försök att se promenaden som en stund då du och ditt barn får umgås på tu man hand. Kanske kan ni till och med lägga in lite extra tid då och då så att ni får chans att spana in myrstacken innan ni kommer fram? En bra början på morgonen som ger er båda en skön känsla i magen resten av dagen.

- Din 6-åring berättar historien om ryssen och Bellman. För fjärde gången. Jodå, du vet exakt vad som ska hända. Men lyssna i stället på glädjen i dotterns röst, se på hennes minspel och glittret i ögonen …

- Lägger barnen, och de inte kan sova.
Stryk dem över ryggen, känn deras lena hud och insup deras barndoft. Lyssna på vad de har att säga, ofta dyker det upp många kloka funderingar där i nattmörkret. Visst, du har räkningar att betala, men kan du se nattningen som ett extra tillfälle att vara tillsammans på slipper du stressa upp dig.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler