Mamma i olika åldrar

Mamma i olika åldrar

Mamma i olika åldrar

Möt mammorna Ann och Emelie.

Den ena fick barn när hon var 42, gör karriär och bor i storstan. Den andra fick barn när hon var 16, går i skolan och bor hemma hos mamma i Alvesta.


Möt Ann och Emelie – 30 år skiljer dem åt.


Ann, Mattias och Wilhelm

Ann och Mattias träffades sent, och det var först när de passerat 40-strecket som Wilhelm kom till världen.


Ann, var din graviditet planerad?

– Ja.


Varför väntade ni så länge med att skaffa barn?
– Vi började fundera på att skaffa barn när vi var 38 och fick Wilhelm när jag var 42. Vi var båda så gamla som 33 år när vi träffades. Vi gillade att resa och att jobba och kände oss inte riktigt redo för barn just då. Tiden bara rann iväg.


Hur reagerade omgivningen på att ni kulle få barn? Fick ni höra kommentarer om att ni var äldre?
– Det var bara positiva reaktioner. Min mamma fick mig också som äldre, hon var 39. Mamma har därför aldrig tjatat om barnbarn men när jag väl blev gravid blev hon jätteglad.

– På bvc fick vi ett bra bemötande. Vi valde ett bvc inne i stan, jag visste att mammorna där är lite äldre.

Hur gick förlossningen?
– Jag skulle föda vanligt men Wilhelm låg fel så det blev kejsarsnitt. Men det gick väldigt bra.


Hur var mammagruppen?
– Jag var ju lite orolig att jag skulle vara äldst, det var jag också, men den näst äldsta var 38 och den yngsta kring 30. Jag hade tur för det var en jättetrevlig mammagrupp jag hade hamnat i.


Vad oroade du dig mest för innan barnet kom?
– Att barnet inte skulle vara friskt. Vi beslöt oss för att göra fostervattensprov. Här kom åldersaspekten in. Som äldre föräldrar var vi oroliga för att vi inte skulle orka ge ett svårt sjukt barn den extra omsorg det skulle kräva. Vi ville vara förberedda på det i så fall.


Köpte ni saker till barnet innan det föddes?
– Nej, vi beställde en vagn med garanti så att vi lämna kunde lämna tillbaka den om något skulle gå snett. Men annars ville vi vänta tills efter förlossningen.


Läste du på mycket innan du fick barn?
– Ja, massor, både tidningar och böcker, men Anna Wahlgren har jag valt bort, hennes bok kändes för ambitiös.


Hur var tiden efter förlossningen?
– Den var fantastisk, men inte så rosaskimrande som jag hade fått det beskrivit för mig av vissa. Amningen var bökig, sömnen var alldeles för kort och jag var ofta trött.

– Dagarna gick åt till att planera och matcha in de stunder jag kunde med Wilhelms sovtider.


Hur länge ammade du?
– När amningen väl fungerade ammade jag tills Wilhelm var 1 år.


Vad oroar du dig mest för nu när det gäller Wilhelm?
– Ja, efter allt hemskt som händer, och som man läser om i media, så är jag rädd för att Wilhelm ska försvinna eller råka ut för någon ondsint människa. Sedan oroar jag mig för den sociala biten, att han inte kommer att ha kompisar. Uppfostran är också ett område som jag funderar mycket på, gränssättning och liknande.


Vilka hinder stöter du på nu som äldre mamma?
– Inte så många men kanske att jag blir lättare trött rent psykiskt, att jag inte har samma ork som yngre mammor har. Kanske ställer jag också högre krav på mitt barn än vad yngre mammor gör.


Vad tror du är fördelen med att vara äldre mamma?
– Jag har hunnit resa och få ett bra arbete, erfarenhet och en inre trygghet. En annan väldigt stor fördel är att man åldras långsammare. Det går inte att soffa till sig. Man måste orka att simma i simhallen, åka upp i skidbacken, spela fotboll på gräsplan. Wilhelm har helt klart fördröjt mitt åldrande.


Hur kändes mammarollen?
– Det kändes bra. Fast det ligger samtidigt en paradox i det här att bli mamma på äldre dagar. Då har man oftast redan vuxit in i sin roll med frihet, resor och yrkeskarriär och vet samtidigt vad man missar när man får barn. Men för mig har just detta inte varit några större problem.


Vilka ämnen tycker du är överdrivna, debatteras för mycket?
– Jag tycker att det pratas för mycket om hur mammorna ska vara och om hur dåliga papporna är och hur lite ansvar de tar. Det pratas alldeles för lite om allt det som är bra och som papporna gör. Jag tycker att Sverige har fantastiska pappor som spenderar massor med tid med sina barn.


Tycker du att man ska dela lika på föräldraledigheten?
– Ja, det tycker jag, men man ska inte lagstifta om det. Jag tycker att det är upp till varje familj och bestämma, inte upp till politikerna.


Hur jämställda är ni hemma?
– Väldigt jämställda. Vi delar lika på det mesta. Jag var hemma 11 månader med Wilhelm, Mattias var hemma i 8 månader. Efter det började Wilhelm på dagis. Varannan dag lämnar vi på dagis, och om Wilhelm skulle vara sjuk den dagen som till exempel jag lämnar så är det jag som i första hand stannar hemma och vice versa. Vi har aldrig bråkat om vabbningen.


Skulle du vilja ha fler barn?
– Nu är det ju inte aktuellt längre, men redan då Wilhelm var något år gammal diskuterade vi ett barn till och kom överens om att vi båda kände oss ganska nöjda med att bara rå om Wilhelm. Jag är ju också enda barnet och har aldrig lidit av det.


Vad är det absolut viktigaste du skulle vilja förmedla till ditt barn?
– Att han ska tro på sig själv och inte påverkas av grupptryck. Sedan tycker jag att det är oerhört viktigt att han blir empatisk, att han växer upp och blir en bra medmänniska. Det gynnar andra och får honom själv att må bättre inombords.


Vad gör dig mest orolig inför barnets framtid?
– Att han skaffar sig en familj och ett bra yrke han trivs med är jag övertygad om att han kommer att göra. Nej, det som oroar mig mest är hur världen kommer att se ut när Wilhelm är 40 år, det vill säga jag oroar mig mycket för miljön.


Om du fick vrida tillbaka klockan, hade du önskat att du fått barn tidigare?
– Jag skulle inte vilja ha barn när jag var 23. Men att få barn några år tidigare, kanske mellan 35–38 år, hade känts bra.


Vad är dina bästa föräldratips?
– Ta vara på småbarnstiden och passa på att lek med ditt barn. Bygg lego, lek med dockhuset, diska kan du göra sen. Sedan tycker jag att det här med gränssättning är oerhört viktigt. Var konsekvent som förälder. Välj dina strider. Köp inte allt som barnet pekar på. Då uppskattar inte barnet sakerna han får.


Emelie, Andrés och Alva

När graviditetstestet visade plus blev Emelie, då 15, rejält chockad. 

Emelie, var din graviditet planerad?
– Nej. Jag var ju bara 15 år och vi hade bara varit ihop i sex månader. Vi gick båda i skolan och bodde fortfarande hemma. Eftersom jag alltid haft oregelbunden mens förstod jag inte förrän i fjärde månaden att jag var gravid. Det kom som en total chock.

– Första reaktionen var att jag ville göra abort. Min gynekolog skickade en ansökan till socialstyrelsen om sen abort och jag fick prata med en kurator.

– När Andrés fick höra att vi väntade barn var han bara positiv. Han har alltid velat bli en ung pappa. Socialstyrelsen godkände en sen abort, men då hade jag redan bestämt mig för att behålla barnet. Det var helt och hållet mitt val. Jag kände mig redo.


Hur reagerade omgivningen? Fick ni höra kommentarer om att ni var unga föräldrar?
– Andrés mamma blev jätteglad, hans pappa hade nämligen också varit ung när de fick honom. Våra kompisar blev också glada. Men mina föräldrar var inte alls lyckliga. De var besvikna och tyckte att jag var alldeles för ung, att jag inte hade någon utbildning, ingen egen ekonomi och inget eget hem.

– På bvc blev vi bara bra bemötta. Det är ganska vanligt med unga föräldrar här i Småland.


Hur gick förlossningen?
– Den var väldigt jobbig. Jag gick sex dagar över tiden, från första värken till att Alva föddes tog det nästan 41 timmar. När hon föddes hade hon navelsträngen lindad tre varv runt halsen så barnmorskan förde bort henne snabbt och jag fick inte se henne förrän efter 20 minuter. Men Andrés var där hela tiden och stöttade.


Hur var mammagruppen?
– Alla var trevliga, men jag kände mig inte alls hemma. Jag var ju bara 15 år medan de andra var 24 år och äldre. De pratade om sina jobb, sin ekonomi, sina män, om hus de hade skaffat och bilar de hade köpt. Jag gick i skolan, bodde hemma, fick 180 kr i föräldrapeng och hade inte ens fått övningsköra än.

– Men jag gick dit ändå så att Alva fick leka med andra barn i hennes ålder.


Vad oroade du dig mest för innan barnet kom?
– Jag oroade mig inte så mycket.


Köpte ni saker till barnet innan det föddes?
– Ja, vi köpte det mesta, som vagn, kläder och annat som vi skulle behöva den första tiden. Det köpte vi med sparade pengar. Det enda vi behövde låna pengar till var en bilbarnstol som Alva kan ha till hon fyller 4.


Läste du på mycket innan du fick barn?
– Nej, det kan man inte säga att jag gjorde.


Hur var tiden efter förlossningen?
– Det var jobbigt de första två månaderna. Jag hade problem med amningen och när Alva skrek hela tiden kände jag mig ganska handfallen. Jag var konstant trött och ganska deppig eftersom mina föräldrar låg i skilsmässa just då. Under ett par veckors tid sov vi över hos farmor och min svärmor tog hand om Alva och jag kunde sova till tolv. Det var otroligt skönt och jag är oerhört tacksam för att Alvas farmor hjälpt till så mycket.


Hur länge ammade du?
– När amningen väl fungerade ammade jag i ett år.


Hur löste ni bostadssituationen eftersom ni bor på varsitt håll?
– Sedan Alva föddes har vi bott ihop, men hela tiden flyttat mellan våra respektive familjers hem. Vi har bott ett par dagar hos hans mamma och ett par dagar hos min.

– Efter att jag börjat min skola har Alva spenderat dagarna hos sin farmor, sedan har vi tagit hand om henne då vi kommit hem från skolan. När Alva börjar dagis kommer vi att dela upp lämningar och hämtningar lika.


Vad oroar du dig mest för tillfället när det gäller Alva?
– Att hon ska bli sjuk eller mobbad. Sedan är jag orolig för att vi som föräldrar inte ska kunna ge henne ett bra liv. Att vi inte hittar bra jobb.


Vilka hinder stöter du på som ung mamma?
– Inte så många hinder men en del fördomar. Folk tror att bara för att ett barn inte är planerat så är hon inte älskad. Det stämmer inte alls. Alva är oerhört älskad av alla, trots att hon inte var planerad.


Vad tror du är fördelen med att vara ung mamma?
– Jag tror att jag kommer att kunna ha en bättre relation med henne än vad äldre mammor kan ha med sina barn. Vi kommer ju att vara mer som kompisar, jag menar när hon är 15 är jag 31. Jag tror att jag orkar mer än vad äldre mammor gör. Dessutom kommer hennes far- och morföräldrar förhoppningsvis se henne växa upp och bli tonåring. I dag är min egen farmor 70 och mormor 81, Alva har alltså även dem i livet vilket är ganska häftigt.


Hur kändes mammarollen?
– Bara bra. Ytterligare en fördom om oss unga föräldrar är att vi inte kan ta ansvar, att man saknar festandet, resandet, kompisträffarna och liknande.

– Men jag har aldrig varit en tjej som varit ute och festat så jag kan inte säga att jag saknar det. Och mina kompisar hinner jag träffa ändå. Då tar jag med Alva eller så har Andrés henne. Och att resa med Alva fungerar jättebra, det har vi redan provat på.


Vilka ämnen tycker du är överdrivna, debatteras för mycket?
– Jag vet inte riktigt. Jag brukar inte följa debatterna så noga. Men jag tycker nog att det skrivs för lite om oss unga föräldrar och att man kan vara en bra förälder oavsett ålder. Det handlar ju om individen och inte hur gammal man är då man får barn.


Tycker du att man ska dela lika på föräldraledigheten?
– Ja, det tycker jag, men det är upp till var och en att bestämma.


Hur jämställda är ni hemma?
– Eftersom vi bor på olika håll kan jag inte riktigt svara på det, men Andrés är en jättebra pappa och tar hand om Alva på bästa sätt. Vår största önskan nu är att slutföra skolan, hitta varsitt bra jobb och eget boende så att vi äntligen kan leva som en riktig familj. Jag var hemma med Alva heltid i 8 månader, efter det var jag ledig halvtid och fortsatte skolan på halvfart. Andrés var inte ledig någonting, men det var ett gemensamt beslut. Vi ville att någon av oss skulle kunna gå ut skolan i tid. Han kan ta ledigt när han har gått ur gymnasiet.

– Alva har knappt varit sjuk och de gånger hon har varit det har antingen jag eller Andrés varit hemma från skolan.


Skulle du vilja ha fler barn?
– Absolut. Men först vill jag gå klart min utbildning och få ett jobb. Jag tycker det är jätteviktigt att man har en bra utbildning och ett jobb. För det är det som kommer vara Alvas framtida trygghet.

– Jag skulle vilja ha nästa barn runt 22–23. Vi måste få en stabil grund att stå på först.


Vad är det absolut viktigaste du skulle vilja förmedla till ditt barn?
– Att hon alltid ska vara stolt över sig själv och tro på sig själv. Hon ska också veta att vi alltid kommer att finnas då hon behöver oss.


Vad gör dig mest orolig inför din dotters framtid?
– Det har jag inte tänkt på så mycket. Jag tror att det kommer att gå bra för Alva, men annars är det att hon är frisk och slipper mobbing.


Om du fick vrida klockan tllbaka, hade du önskat att du fått barn senare?
– Ett eller två år senare hade inte skadat, så att jag skulle ha hunnit gå ut gymnasiet och fått ett jobb.


Vad är dina bästa föräldratips?
– Tänk på att det finns ingen bättre mamma eller pappa till ditt barn än du. Så även när allt känns trist och svårt så finns det ingen som skulle göra ett bättre jobb än vad du gör.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 7/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler