Klockan är strax efter sju på kvällen och hemma hos Cecilia och Patrik Andersson i Jörlanda norr om Göteborg börjar hallen fyllas av gäster. På golvet sitter familjens son Albin, 1,5 år, med pappa Patrik och leker fascinerat med en zebra i trä. Tillsammans stoppar de färgglada klossar i varierande former i hål i zebrans mage innan de åter ”bajsas” ut ur en lucka i djurets bakdel. Strax intill förbereder Monica Skånberg kvällens presentation och både på soffbordet och i de två skåp hon haft med sig, trängs leksaker i allsköns färger och former. Det mesta är i trä eller tyg och snart lyfter nyfikna händer i pussel, klossar och snuttefiltar.
– Oj, vad mycket saker! Vad kul! utbrister någon.

Cecilia hälsar välkommen och ber gästerna slå sig ner runt soffbordet. Hon presenterar Monica som ska berätta om leksakerna.

Åtta förväntansfulla ögonpar vänds mot Monica och tystnaden sänker sig. Förutom värdinnans son, Albin, är det bara ytterligare två barn på kvällens leksaksparty. Och tur är nog det – för om mammor, arbetskollegor och kompisar ska kunna höra vad Monica har att säga kan det bli svårt med koncentrationen, om alltför många små vill gå på upptäcktsfärd bland leksakerna.

Monica berättar kort om sin verksamhet och demonstrerar leksaker.
– Sen är det fritt fram för er att titta, leka och känna! Beställa varor kan ni göra om ni vill men det är absolut inget tvång, är Monica tydlig med.

Hon lyfter upp en liten tygskallra som har formen av ett ansikte med handtag på och håller fram den.
– Det här är ”gubben glad och ledsen” – mitt senaste tillskott och det svenskaste vi har i sortimentet. Jag hittade honom faktiskt på en marknad i söndags och det är Gerd som sitter och syr honom för hand hemma i stugan. Hon har precis fått honom säkerhetsgodkänd, säger hon. Visst är han söt?

Hon skickar skallran runt bordet och frågar samtidigt om alla vet vad man ska titta efter på etiketten när man köper en leksak.
– Tittar ni på taggarna? Många tror att det räcker med CE-märkning men ännu viktigare är märkningen EN 71. Det betyder att leksaken har giftfria färger, är miljövänlig, dragfast och har flamsäkert tyg, om den är gjord i tyg vill säga. Var noga med att kolla det!
Nästa leksak hon plockar fram, en tyggroda för badet med små grodbarn i munnen, möts med stor entusiasm. Grodbarnen, som kan ”hoppa trampolin” från grodmammans tunga far omkring i hela rummet och tjejerna runt soffbordet tjuter av skratt.
– Hjälp! Vart tog den röda vägen? Oj – här kommer en till – akta!

Leksak efter leksak plockas fram och stämningen ökar, alla vill ta i, klämma och prova. Frågorna haglar och Monica har svårt att göra sin röst hörd.
– Ok tjejer! Jag tänkte att vi skulle avsluta med några spel om ni har lust? De är lika roliga för vuxna som för barn och just det här brukar vara väldigt populärt när vi har fest hemma.

Hon plockar fram ett kortspel med ord som ska beskrivas genom charader och snart står åtta tjejer i ring och gestikulerar för att göra sig förstådda. Alla skrattar och de sista spärrarna lossnar.

Tio minuter och ytterligare ett spel senare blir det fritt fram för ”lek på egen hand”. I köket dukas det fram fika och gästerna kan i lugn och ro botanisera bland leksakerna både på hyllorna och i de produktpärmar som Monica har med.
– Det här är riktigt kul! Utbrister Eva-Marie Fredriksson.
– Här får man ju leka med leksakerna och prova om de är bra och man blir ju väldigt inspirerad! Jag är lite sugen på det där.
Hon pekar på spelet de nyss spelat.
– Jaa, då får vi ha fler middagar! utbrister hennes väninna.
– Nej, skämt och sido – det är faktiskt jättekul med ett sånt här leksaksparty. Det känns mer genomtänkt och – man får leka med sakerna – det går ju inte i en vanlig affär. Sen är det trevligt att komma hemifrån och träffa lite kompisar också.

Ute i köket håller man med. Kul att få prova leksakerna och dessutom är det skönt att komma hemifrån och vara barnledig en kväll mitt i veckan. Men att man har barn själv är absolut inget krav för att gå på leksaksparty konstaterar Marie Hedberg.
– Jag har inga barn men jag ska köpa till mina gudbarn och vänner. Sen har jag faktiskt hittat saker till mig själv! Jag ska investera i små stämplar och så hittade jag en väska med en dödskalle på – den blir perfekt att ha som medicinskåp i badrummet! 
 

Publicerad i Vi Föräldrar nr 14 2008.