Låtsaskompisar - en positiv kraft

Låtsaskompisar - en positiv kraft

Låtsaskompisar - en positiv kraft

Många barn har en egen Mållgan.

Alfons Åberg har en, Lillebror och Bertil likaså. Låtsaskompisar är vanliga, både i litteraturen och i verkligheten.

– Allra vanligast är de i 4–5-årsåldern, men 20 procent av alla barn har kvar dem upp i 10-årsåldern, säger Eva Hoff, biträdande lektor vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet.

Hon har skrivit en avhandling om barns kreativitet, som för vissa barn tog sig uttryck i just skapandet av låtsaskompisar.

En fantasivän kan ”se ut” nästan hur som helst. Eva Hoff berättar om kaniner på flygande mattor som helar sår, om pysslingar, figurer i molnen och drakar. Men vanligast är jämngamla barn av samma kön.

Genom att låta de 110 barnen i undersökningen göra olika kreativitetstester kom Eva Hoff fram till att barn med låtsaskompisar ofta är mer kreativa än andra.

– Ju mer utarbetade figurer barnen hade, desto mer fantasifulla och kreativa svar gav de i testerna.

Eva Hoff fann också att barnen som hade låtsaskompisar hade något färre vänner av kött och blod.

– Jag tycker att man ska se de här fantasikompisarna som en positiv kraft, en inre resurs att träna sig i förmågan att förstå och umgås med andra, säger hon.

En låtsaskompis kan ge tröst, sällskap och göra livet lite mer spännande. Den ger också barnet tillfälle att testa olika roller. Mindre barn kan ibland ha svårt ta till sig sina sämre sidor och då kan det vara lättare att skylla på låtsaskompisen.

– Dessutom kan den vara självförstärkande, antingen genom att vara liten och ynklig och få barnet att känna sig omhändertagande eller stor och stark och därmed få barnet att känna sig tuff som har en sådan kompis.

Hur ska man som förälder bete sig mot låtsasvännen?

– Det är viktigt att visa respekt och att inte klampa in i barnets fantasivärld. Det är ju den enda plats där barnet har full kontroll. Men visst kan man ställa fram en extra tallrik om barnet bjuder in en i leken.

En del föräldrar oroar sig för att deras barn inte ska kunna skilja på verklighet och fantasi.

– Alla barn jag har träffat vet att låtsaskompisen inte finns på riktigt, säger Eva Hoff.


Har ditt barn någon låtsaskompis?

Helena Bergman, mamma till Lovina, 6 år, och Alexander, 2,5 år:

– Lovina hade en låtsaskompis tidigare, en flicka som hette Anna. Sedan fick Lovina en docka som hon också döpte till Anna, och då försvann låtsaskompisen. Nu har hon skaffat sig en fantasihäst som heter Molly. Den är brun och har svart hår. Ibland kommer en vit häst också och då försvinner Molly, men ibland kommer de samtidigt och då blir det lite jobbigt att ta hand om dem.

Robin Jeffner, pappa till Alva, 8 år, och Melker, 6 år:

– Melker har haft två låtsaskompisar: Wenshow och Gedjen. Båda var superhjältar i början. Gedjen kunde vara väldigt busig, medan Wenshow var den snällare. Melker skaffade dem i 4-årsåldern. I dag är bara Wenshow kvar och han fungerar mer som en kompis. Melker spelar ofta familjespel mot honom. Oftast vinner Melker.

Åsa Wikström, mamma till Vera, 3 år, och Axel, 8 år:

– Vera pratar i mobiltelefon med sina låtsaskompisar då och då. Ibland leker hon också att hon pratar med sin storebrors kompisar. Hon har ju inte så många egna än. Axel hade en låtsaskompis när han var liten som hette Markus. Markus försvann när Axel var 5–6 år.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 13/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler