Kille eller tjej - vill du veta?

Kille eller tjej - hur viktigt är det att veta?

Kille eller tjej - vill du veta?

Fler och fler vill veta om man väntar en pojke eller en flicka, men alla sätt är inte säkra.

Det är roligt att vänta barn. Vi drömmer, gissar och föreställer oss hur det ska bli. Fler och fler bestämmer sig för att ta reda på vilket kön bebisen har. Det gör ju att man åtminstone får en lite starkare uppfattning om vem som döljer sig där inne.


De rutinmässiga och tekniskt utvecklade ultraljuden ger ganska säkra svar, åtminstone till 90 procent. Men helt säkra kan inte ultraljudsbilderna bli. Det handlar mycket om hur fostret ligger, om könet syns. Hundraprocentigt besked kan bara kromosomerna ge – via fostervatten- eller moderkaksprov.

Varför är pojkoddsen bäst?

Naturen ordnar könsfördelningen så bra att det per automatik föds 52 procent pojkar och 48 procent flickor i västvärlden – trots, eller tack vare, att det är tävling mellan flick- och pojkspermierna från pappan.

Den spermie som kommer först till mammans ägg vinner. Hypotesen är att pojkspermierna med y-kromosomer är snabbare än de långsammare flickspermierna med X-kromosomer, som å sin sida överlever lite längre.

Går man på den linjen, skulle det alltså vara högre odds att få en pojke om befruktningen sker precis vid ägglossningen, men större möjligheter att det är flickspermier som överlever om samlaget skett lite före ägglossningen.

Barnmorskan Christina Wahlström tycker att naturen ska få ha sin gång, att barnaalstrandet inte är något som vi ska försöka klåfingra med.

Ändå görs det. Nyligen fanns en artikel i den ansedda vetenskapstidningen New Scientist om en studie vid universitetet i Pretoria i Sydafrika i ”pojk- och flicktillverkning”. Möss som fått glukoshämmande medel och därmed haft lägre blodsockerhalt under befruktningen fick bara 41 procent pojkmöss, jämfört med 53 procent av dem som hade normal blodsockerhalt.

Nu har det också börjat säljas tester på nätet, så kallade pink- or blue-test för hemmabruk. Testerna utlovar att barnets kön kan bestämmas med 90 procents säkerhet med hjälp av dna-teknik som mäter fostercellerna i mammans blodcirkulation.

Det kan kännas långdraget att hålla nyfikenheten i schack i nio månader och det kan vara skönt att kunna associera djupare till ett barn där inne. Vi väntar allt längre med att skaffa barn, planerar livet, fertiliteten och graviditeterna allt noggrannare. Förväntningarna blir väldigt stora.

Större delaktighet
Attityden har förändrats: Det är inte längre fel att vilja glutta i paketet i förväg. Vi har rätt att få veta vad ultraljudet berättar.

Barnmorskan Christina Wahlström som är vd för Mama Mia mödravård i Stockholm, ser inte något fult i att vilja veta.

– Vi måste inse att det skett stora förändringar inom sjukvården de senaste åren, bland annat genom att medborgarna fått större inflytande och delaktighet i beslut som alltid borde vara en självklarhet. Tidigare skulle inte föräldrar få vara tillsammans med sina sjuka barn på sjukhus heller, bara besöka dem någon gång per vecka, säger hon.

– Det kan ju vara jätteskönt till exempel för en sjuk gammal mormor att få höra att hennes dotterdotter är på väg. Eller för föräldrar med fyra flickor eller pojkar att hinna ställa in sig på att en femte flicka/pojke är på väg.

Baksidan är förstås att gissningarna kan bli fel. Ultraljudet ger inga garantier, barnmorskorna garderar med ”mest troligt” eller något i den stilen. Ändå är det lätt att vi hör vad vi vill höra. Och blir det tvärtom mot vad vi har trott, kan det bli lite galet.

– Speciellt knepigt kan det vara vid akut kejsarsnitt då mamman är sövd. Har hon trott att hon ska föda en pojke och vaknar upp med en liten flicka kan det ta tid att knyta an till barnet. För en mamma tog det nästan två månader innan hon kunde acceptera att den nyfödda var hennes, berättar barnmorskan Maria Engström på Mecora i Falun.

Så glöm inte felprocenten i planeringen! Köp inte en blå eller rosa garderob utan ta med i beräkningen att det kan bli tvärtom mot vad det har gissats.

Okej att önska
För det mesta spelar inte könet någon större roll, åtminstone inte om det är första barnet. Men det ska heller inte hymlas om att många som skaffar fler barn önskar sig båda könen, att många kvinnor längtar efter en flicka och många män önskar sig en kille att identifiera sig med.

Författaren och samlevnadsexperten Katerina Janouch satte ljus på det i boken Dotter önskas. Trots att många föräldrar säkert bär på en hemlig längtan efter ett barn med ett visst kön, är det inte särskilt vanligt att denna ”förbjudna längtan” är något man pratar om.

I boken passerar en kvinna med en egen dålig mammarelation som absolut inte vill ha en dotter. Men den fiktiva huvudpersonen Helena önskar sig en dotter vid varje stjärnfall, en längtan som övergår till besatthet men som med tiden klingar av.

Själv hade Katerina Janouch och maken fyra söner när den efterlängtade flickan kom.

– Att de flesta av oss vill ha både och, att många kvinnor längtar efter en flicka, det har väckt så mycket skuldkänslor och varit så laddat, nästan tabu, säger Katerina.

Hon ville visa att det är lika lite konstigt att längta efter en flicka eller en pojke, som att ta reda på barnets kön i förväg.

– Vi vill ju ha all information som är möjlig att få när vi väntar barn och könet är rätt avgörande, säger hon. Vi kvinnor längtar nog efter att återskapa vår egen barndom och tillsammans med döttrar möts vi i kvinnlig­heten, vi är ju faktiskt samma. Och så tror jag att det också har något med arvet att göra, att det är något speciellt att bli mormor.

Hör till att gissa
Det är fortfarande många som avstår från att fråga för att istället njuta av graviditeten som en oviss väntan och överlämnar sig till överraskningen. För en del är det en ljuvlig spänning, en dröm om en fantasibebis likt barndomskänslan före jul då förväntningarna på klapparnas okända innehåll steg för var dag.

– Att inte veta kan stimulera fantasin. Olika scenarier, både att få en flicka och en pojke, hinner bearbetas och kännas in. Det kan också lära oss en del om oss själva och på så sätt vara psykologiskt värdefullt, säger Ulla Waldenström, professor i omvårdnad vid Karolinska institutet.

För våra mammor var det inte lika lätt ta reda på om de väntade pojkar eller flickor. Men de gissade. Putigare graviditetsmage: en pojke. Bredare och rundare mage: en flicka, eftersom kvinnliga hormoner möjligtvis ger fler överflödskilon. Blev den blivande mamman gråtmild under havandeskapet siades det att hon bar en flicka, blev hon ilsken skulle det bli en pojke. Och flickfoster har ibland antagits ha högre hjärtfrekvens.

Att gissa könet på sin kommande bebis är en del av engagemanget. Men internationellt diskuterar barnmorskekåren om man ska tala om vad ultraljudet visar för kön eller inte.

– Det finns ju länder, bland annat Kina och Indien, där risken för flickaborter är stor, säger Ingela Wiklund, ordförande i barnmorskeförbundet. Men samtidigt kan det vara svårt att etiskt försvara att information undanhålls.

Den här diskussionen förs även i Sverige. Sjukvården utesluter inte risken att foster av ”fel” kön skulle aborteras efter att DNA-testerna för hemmabruk kom, som ger besked redan från vecka sju.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 4/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler