Kan du skynda på bebisens utveckling?

Kan du skynda på bebisens utveckling?

Kan du skynda på bebisens utveckling?

Vända sig, sitta, krypa och gå. Det är mycket ett litet barn ska lära sig - och som ivrig förälder är det lätt att vilja öka takten eller åtminstone göra allt för att befrämja utvecklingen. Men hur mycket är det möjligt att påverka sitt barns utveckling? Och ska vi alls försöka?

De allra flesta av oss har väl suttit i mammagruppen och hört snacket. Har Kalle vänt sig om än? Lisa sitter hur stadigt som helst nu. Ture har redan ställt sig upp själv, han kommer definitivt att gå innan han är 1 år. Men vad säger du, har inte Sophie börjat krypa än?

Den som inte har något att lyfta fram tystnar snabbt och går inte sällan från träffen med en klump i magen och oroliga tankar: Det kan väl inte vara normalt att min älskade plutt inte kan stå än. Vi måste kanske träna mer? Tänk om något är fel?
– De här ständiga jämförelserna tror jag bottnar i att vi redan under graviditeten snabbt får lära oss vad en normalkurva är. Så föds bebisen och pratet om kurvor fortsätter, vad det gäller vikt och vad det gäller längd. Det blir väldig tydligt att det finns en fast norm för vad som är normalt och att varje barn sedan bör följa i alla fall sin egen kurva för att passa in, säger Eva Lyberg, barnpsykolog på Bup, Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i Nacka.

Följer ingen kurva
Men barns rörelseutveckling följer ingen kurva. Det finns ingen statistik att luta sig emot. Bara för att ens bebis började krypa tidigt finns inget som säger att den också ska börja gå tidigt. Om barnet lärt sig prata sent finns inget som hindrar att det börjar läsa tidigare än sina kompisar. Därför är det egentligen ingen idé att jämföra utvecklingstakten hos sitt eget barn med den hos andra.
– Många föräldrar har en obefogad oro inför det här med utveckling. Jag tycker att man ska titta på sitt barn; huvudsaken är att barnet verkar trivas med livet och att det utvecklas. I vilken takt spelar mindre roll. Det man ska vara uppmärksam på är om barnet under lång tid inte utvecklas alls eller om det går tillbaka i utvecklingen och plötsligt inte kan göra sådant det kunde tidigare. Först då finns anledning att söka hjälp, säger Eva Lyberg.

Att den motoriska utvecklingen inte följer en normalkurva betyder dock inte att stimulans inte behövs. Ett barn som befinner sig i en väldigt otrygg omgivning eller blir bristfälligt omhändertaget när det gäller närhet och social samvaro med trygga vuxna kan hämmas i sin utveckling.

Ett oroligt barn kommer att ägna största delen av sin energi till att försöka knyta an till en vuxen, och ett pressat barn kommer att arbeta hårt för att göra föräldern nöjd. De optimala förutsättningarna för ett barn att utvecklas är att det känner sig tryggt. Har man lyckats skapa den trygga omgivningen gäller det bara att försöka vara uppmärksam på barnet och pejla in när det börjar bli redo för nya steg i utvecklingen.

Var uppmärksam

– Man kan till exempel inte lära ett barn att krypa eller gå där handlar det om en rent fysisk och motorisk mognad. Hjärnan på en bebis utvecklas hela tiden, och utvecklingsstegen sker när de sker, så att säga. Men det man kan göra är att vara uppmärksam på när barnet verkar vara redo för ett utvecklingssteg och då finnas där för att stötta och uppmuntra, säger Anna Sylvén Björnör, barnpsykolog och psykoterapeut i Stockholm.

När ett utvecklingssteg ska tas blir en del barn väldigt frustrerade, vilket kan kännas lite jobbigt för en förälder att se och uppleva. Men frustrationen är också en viktig drivkraft, och det betyder mycket för barnet att få uppleva glädjen av att ha klarat av något alldeles själv.
– Bebisen behöver golvtid och en trygg miljö. Om man som föräldraledig har behov av socialt umgänge, vilket väl de flesta har, kan man kanske ibland träffas hemma hos någon istället för att vara ute på aktiviteter, säger Eva Lyberg.

Mycket ska tajma

– Då kan bebisarna ligga på varsin filt och föräldrarna sitta bredvid och prata. Då får man ju det bästa av två världar.

Det är mycket som ska tajma för att barnet ska acceptera att vara på golvet en stund. Bebisen ska till exempel vara mätt, inte för trött och inte överstimulerad.

Man behöver inte schemalägga livet så att bebisen ska få möjlighet att träna, men det är inte fel att tänka på det emellanåt, så att man inte är ute med bebisen i vagn eller på andra aktiviteter hela dagarna under månader i sträck.
– Det bästa man kan göra för sitt barn är att vara lyhörd för var i utvecklingen det befinner sig. Barn är otroligt känsliga för stämningar och stress. Om barnet upplever att man pressar på kommer det att ta energi från barnets utveckling. Stötta din bebis med uppmuntran och gläds tillsammans när det sker framsteg. Då har du skapat de bästa förutsättningarna för utveckling, säger Anna Sylvén Björnör.

När börjar bebisen krypa, sitta och gå? Läs mer här!

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 4, 2011.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler