Jana Söderberg:

Jana Söderberg: "Sorg är inte farligt"

Jana Söderberg: "Sorg är inte farligt"

Janas krönika. Föräldrar måste ge sina barn möjligheten att hantera sin sorg och inte alltid vara så snabba med att komma med färdiga lösningar för att till varje pris göra barnen glada igen, tycker Jana.

”Ingen ville leka med mig idag. Jag var alldeles ensam på rasten.” Föräldrahjärtat brister när vi hör sådant. Framför oss ser vi hela scenariot – vårt barn sittandes ensam på skolgården. Minnesbilder från den egna skoltiden kan till och med sudda bort gränslinjen mellan barnets och våra egna upplevelser och förstärka smärtan hos oss.

Då är det inte lätt som förälder att lita på att sorg är en viktig och bra känsla för barnets utveckling. Alldeles för nära ligger spontana lösningar på hur man ska få barnet ur sin ledsenhet. Vi kommer med tröstande svar eller förslag som ”Det var verkligen inte snällt. Ska vi prata med dina fröknar imorgon?” eller ”Vill du kanske bjuda hem några kompisar en eftermiddag, så kan vi baka pizza tillsammans?”

Det spelar ingen roll hur välmenande våra lösningar är, det budskap vi väldigt tydligt förmedlar till barnet är: ”Jag vill inte att du ska vara ledsen! Du ska vara glad!” Och barnet går miste om chansen att träna sin tillit till denna känsla och till sin egen förmåga att klara av sorg.

Rakblad, ätstörningar eller andra former av flyktmekanismer kan senare bli 15- åringens tröstnapp eller snuttefilt. Blir vi för engagerade i vårt tröstande finns även en risk att barnet utvecklar sorg som ett beteendemönster för att få uppmärksamhet och närhet.

I en tid där media och reklam tydligt förmedlar budskapet att lycka handlar om jagandet av glädjeupplevelser, kan det lätt hända att vi glömmer bort sorgens betydelse för våra liv. Vi har svårt att se denna känsla som en positiv drivkraft för våra drömmar, som en chans för bearbetning, reflektion och insikt.

Jag läste en gång att ”först när vi inser att livet är en enda lång sorgeprocess kan vi börja njuta av det”. Vilken underbar formulering för någonting som är så självklart. Barndomen tar slut, den första kärleken blir ett nostalgiskt minne blott, våra barn växer upp och flyttar ut, åldrandet kräver sitt ställningstagande och begravningar gör oss påminda om livets sårbarhet.

Sorg är en naturlig del av våra liv som behöver utrymme istället för att tryckas undan. Men sorgen påminner oss också om att vi människor behöver varandra istället för att vi alltid ska försöka klara oss själva. Kanske är det mest läskiga idag just det – att vara beroende av andra, när vi så gärna vill klara oss själva. Men ibland är det svårt eller nästintill omöjligt att hålla om sig själv…

Våra barn behöver vårt stöd och våra axlar att luta sig mot när de är ledsna. De behöver vår förmåga att bara finnas där med tålamod och respekt utan att lösa deras bekymmer. Kanske är det just det som gör mötet med sorg så svårt. Vi är så vana vid att effektivt fixa alla problem att vi känner oss otillräckliga när vi inte kan erbjuda färdiga lösningar. Och ändå är allt som behövs bara en enkel fråga ”Vad behöver du just nu?” eller ”Finns det någonting jag kan göra?” Yngre barn kan behöva ett urval av konkreta alternativ till exempel ”Vill du vara själv en stund eller vill du sitta i mitt knä?”

Lita på att ditt barn själv kommer på lösningar när det har sörjt klart och fokusera istället på att finnas där som bollplank när ditt barn behöver dig för att ventilera sina idéer. Du kanske blir överraskad när ditt barn, som alldeles nyss var förtvivlad, snyftande konstaterar ”Imorgon ska jag fråga Alice om hon vill leka med mig på rasten. Hon är alltid så snäll…”.


 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler