"Jag drack för att dämpa min ångest"

"Jag drack för att dämpa min ångest"

Efter ännu en svart kväll på krogen kände tvåbarnsmamman Jennie att hon hade nått botten. Hon vaknade i ännu en främmande säng och det stod klart för henne att hela livet kretsade kring alkohol. Barnen var inte längre första prioritet.

Nu har det gått två år sedan Jennie blev nykter. Vi har stämt möte på en solig uteservering och det är en oförskämt vacker 29-årig tvåbarnsmamma som slår sig ned bredvid mig. Jennie ser inte en dag äldre ut än 20 och det är omöjligt att se spår av det liv hon levt. Jennie började dricka när hon var 14 år, så här i efterhand har hon förstått att hon nog blev fast redan då.

– När jag drack första gången, kändes det som om att jag kom hem. Jag som var blyg, kände mig tuff och självsäker. Alla mina känslor av att vara annorlunda och osäker försvann och jag mådde fantastiskt bra, berättar Jennie.

Målet blev snart att vara full så ofta det bara gick. Alkoholen fyllde ett tomrum. Jennie provade även andra droger och började snart använda allt som gav den där bedövande känslan. Hon kände sig aldrig orolig, alla hon umgicks med drack ju och det hörde liksom ungdomen till.

– Det var när jag åkte till Paris, som mitt festande började spåra ur. Jag var 16 år och fick jobb på ett internat med rika överklassungdomar. Föräldrarna arbetade utomlands och överöste sina barn med pengar för att dämpa det dåliga samvetet. Drogerna flödade och jag hamnade snabbt i dåligt sällskap.

Mådde fysiskt dåligt
Efter två års konstant festande orkade inte Jennie längre. Pengarna var slut, hon levde i en destruktiv relation med en missbrukare och började må fysiskt dåligt.

Den friska sidan av Jennie tog tillfälligt över och hon skrapade ihop sina sista pengar till en flygbiljett hem. Väl hemma mådde hon otroligt dåligt och även om hon inte förstod det då så genomgick hon en avtändning. Jennies mamma tog hand om henne och hon låg nerbäddad i två månader och var deprimerad.

Så fort Jennie började må bättre återgick hon till sina gamla partyvanor. Hon gick ut så fort tillfälle gavs, men jämfört med livet i Paris kändes Stockholmsnatten sund och normal. Hon blev förälskad, mötte Måns, kärleken med stort K, och kände sig lycklig.

– Jag drack fortfarande mycket, men tänkte inte på det när allt kändes bra. Det var när Måns efter fem månaders förhållande plötsligt dumpade mig som jag blev destruktiv igen, säger Jennie och tar en tugga av kanelbullen.

Alkoholen har alltid varit en slags själv­medicinering för Jennie, en dämpare när ohanterliga och mörka känslor har trängt sig på.

– Så fort livet kändes hårt eller orättvist, ville jag bedöva mig, stänga av känslorna. Kunde inte hantera sorg, smärta, förlust eller bakslag.

Mitt i sorgen över att ha blivit lämnad stack Jennie tillbaka till Paris. Hon ville tillbaka in i alkoholens värld där tiden stod stilla. Efter en vecka i Paris hade Jennie festat upp alla pengar och klivit rätt in i det destruktiva liv hon lämnat sju månader tidigare. Någon vecka senare gjorde hon ett graviditetstest och fick reda på att hon var gravid i fjärde månaden.

– Jag la av med alkoholen och drogerna så fort jag såg det blå strecket på stickan, och bestämde mig för att behålla barnet. Jag ville inte göra en så sen abort, men jag kan inte säga att jag var särskilt glad. Jag var ung, bara 18 år, och kände mig oerhört vilsen.

Jennie åkte hem och livet kändes lite ljusare när hennes föräldrar hälsade det kommande barnet med stor glädje. Måns blev också jätte­glad, så de bestämde sig för att försöka få relationen att fungera igen.

Jennie och Måns fick en dotter, Alva.

– Jag blev euforiskt lycklig när Alva föddes och under den här tiden var det inga problem för mig att avstå alkohol. Att få barn kändes som att vara hög, det var en sådan otroligt ren och oförställd lycka som jag aldrig tidigare känt.

Jennies öppenhet imponerar. Hon är saklig, rak och verkar inte ha några problem med att prata om det svåra som hände innan hon tog tag i sina problem.

Delad vårdnad
Första året med Alva var underbart och förflöt stillsamt. Jennie kände inget sug efter alkohol och gick upp i rollen som mamma totalt. Lyckan vände när Måns återigen gjorde slut. Alva var 1,5 år och de bestämde sig för att dela vårdnaden. Plötsligt var Jennie barnfri vissa dagar och hon började festa igen.

– Nu när jag har perspektiv till det som hände, så kan jag se att mitt drickande åter­igen syftade till att dämpa ångesten jag fick av att bli lämnad. Samtidigt var jag ung, alla mina vänner var mitt uppe i en barnfri, bekymmerslös partytillvaro och ingen, allra minst jag själv, tyckte att det var ansvarslöst eller konstigt att jag började gå ut igen. Tvärtom välkomnades jag av alla som tyckte att jag hade blivit tråkig sedan jag fått Alva.
 
Men singellivet och festandet varade inte länge. Måns och Jennie återförenades och snart blev Jennie med barn igen.

John var planerad, vi ville ge Alva ett syskon, och självklart var jag nykter även när jag var gravid med honom. Mina barn har räddat mig på många sätt. Om jag inte hade fått dem, så skulle jag ha rasat snabbare och mer brutalt in i missbruket.
 
Återigen slukades Jennie av mammalyckan och hon höll sig nykter under graviditet och amning. Sedan började festandet igen. Hon och Måns var fortfarande ett par, men deras relation, som hade fått många törnar av alla turer, blev inte bättre. De turades om att ha hand om barnen, och gick ut och festade på varsitt håll. Det tog inte lång tid innan relationen återigen rann ut i sanden. Nu började Jennies varannan vecka-liv om.

– Det var i den här vevan, när barnen hade blivit större, som mitt drickande blev totalt okontrollerbart. Jag hade minnesluckor varje gång jag drack, och mina vänner som tidigare inte hade reagerat berättade nu helt galna historier om vad jag hade haft för mig på fyllan.

Nära bli våldtagen
Jennie sket i allt när hon var full. Det bästa i hennes liv var de stunder då hon var helt borta. Hon blev en annan, ohämmad och ofta aggressiv person när hon var berusad, och försatte sig ofta i riskfyllda situationer. Jennie blev utsatt för ett våldtäktsförsök på en efterfest, men vågade inte berätta för någon eftersom hon lade skulden på sig själv, hon hade ju varit full.

Vändpunkten kom våren 2006. Det började med att hon en barnfri helgkväll gick på födelsedagsmiddag hos en vän. Hon minns att de hade trevligt och åt gott, sen blev det svart. Morgonen därpå vaknade hon blåslagen och naken i en främmande säng av att mobilen ringde. Jennie svarade och fick av sin bästa kompis pojkvän höra att hon hade varit fullkomligt galen, aggressiv och ohanterlig kvällen innan. Jennie fick ännu en gång ägna dagen åt att ringa runt till sina vänner och be om ursäkt för saker hon inte mindes.

– Den morgonen fick jag nog. Mitt liv kretsade bara kring alkohol, och det såg jag klart för första gången. Jag var inte intresserad av något annat än att dricka. Visserligen var jag nykter när jag var med barnen, men jag längtade bara till de veckor då jag kunde gå ut, och jag kunde till och med lägga dem lite tidigare för att få öppna kranen till bag-in-boxen och ta ett glas vin. Jag var besatt och ville inte leva så längre.

Började i terapi
Jennie ringde sin mamma och sa som det var, att hon ville sluta, och mamman grät av lättnad. Nästa samtal gick till en kille hon mött på krogen några veckor tidigare som hon visste hade blivit nykter genom Anonyma Alkoholister. Han öppnade famnen och tog med henne på ett AA-möte redan samma eftermiddag.

– Det var omskakande att gå på mitt första möte. Jag kände igen mig otroligt mycket i det alla berättade.

Vägen till ett nyktert liv har inte varit lätt Den första tiden kompenserade Jennie fyllorna med valium. Men snart insåg hon att hon måste lägga av med allt och för att klara det behövde hon genomgå en behandling. Hon ville gå till botten med varför hon drack, och varför hennes festande hade gått överstyr.

– I behandlingen mötte jag en terapeut som såg rakt igenom alla mina försvar. Hos henne var alla känslor tillåtna och jag började jobba med mig själv inifrån och ut.

Det viktigaste nu är att vara närvarande för Alva, som nu är 11, och John, 5. Hon jobbar på att reparera den brist på tillit som hennes drickande har orsakat.

– Mitt första nyktra halvår var en riktig pärs, barnen blev plötsligt jättejobbiga och tog igen allt det som de inte kunnat visa känslomässigt under mina turbulenta år. Även om jag inte var full när de var med, så var jag lättirriterad, frånvarande och ointresserad. Mitt fokus var inställt på alkohol, och allt annat, inklusive barnen, såg jag som hinder.

Jennie går fortfarande på AA-möten och tar en dag i taget.

– Jag tar ingenting för givet längre och är oändligt tacksam för att jag har tagit tag i mitt liv. Varje dag är en gåva, säger Jennie. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 9/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler