"Jag använder inte längre 'nej' som ett autopilotsvar"

"Jag använder inte längre 'nej' som ett autopilotsvar"

Janas krönika. Janas äldsta dotter har fyllt 13 år och hon ser tillbaka på vad hon lärt sig under resans gång. "Jag har lärt mig att principer är bra så länge vi är beredda att förkasta dem ibland", skriver Jana.

”Vet du mamma, jag har tänkt mycket de senaste dagarna. Och vet du vad jag har kommit fram till? Jag tycker faktiskt att min barndom har varit riktigt bra” förklarade vår äldsta dotter med eftertryck igår på sin 13- årsdag.

Början av tonåren är tydligen en viktig milstolpe. Och ja, det kändes lite speciellt även för mig. Men hur gick det här egentligen till, att vi har blivit tonårsföräldrar? Det var ju inte länge sedan vi bar henne skrikande med kolik som oroliga förstagångsföräldrar. Och oj, vad ambitiösa vi var med alla barnkalas, aktiviteter, leksaker och gränser vi trodde vi skulle sätta (som typ att vår säng är vår). Och plötsligt så delar jag min rakhyvel med henne, köper finnmedel på apoteket och kramar om en ”liten” flicka som är längre än jag.

Tiden går fort säger vi ofta insiktsfullt men utan någon större effekt på våra vardagsbeslut. Vi springer bland alla måsten och tappar fokus på vad som verkligen är viktigt när allt kommer till kritan. Själv vet jag hur lätt jag kan hålla på att plocka upp och städa här och där istället för att ta mig den där stunden och pussla med min 3-åring. Och plötsligt är det läggdags igen! Ja, tiden går fort och vissa dagar sjunker denna viktiga insikt djupare in och påminner oss om att livet är i en stadig förändring.

Så satt jag där i soffan igår kväll när allt var lugnt efter födelsedagsfesten och bläddrade smått nostalgiskt i 13-åringens fotoalbum. Vad har jag lärt mig av mitt första barn hittills? Vilka misstag hade jag gärna undvikit? Nej, det var inte så mycket ångrande faktiskt. Okej, en hel del ”trial and error” som alla föräldrar men på det stora hela ger jag mig själv ”godkänt”. Däremot finns en insikt som överskuggar allt. Jag har lärt mig att principer är bra så länge vi är beredda att förkasta dem ibland.

Jösses, vad jag var säker på att jag aldrig skulle köpa ett dataspel till barnen. De skulle ut och leka som vi gjorde. Nu hoppar hela familjen på X-Box-hinderbanan och hejar på varandra. Och en hund fanns inte heller med i min livsplanering. Nu sover en fyrbent sötnos varje natt vid fotändan i vår säng.

När vår dotter inte har tid så hoppar jag in och sköter om hästarna i hennes virtuella stall på www.stallet.se. Om någon hade berättat det för mig för 13 år sedan…. !

Det är något alldeles speciellt när vi nyfiket öppnar oss för livet och dess möjligheter. Jag har gjort det till en vana att först tänka för mig själv ”ja, varför inte?” när barnen kommer med en idé eller önskan. Hittar jag bra skäl att säga NEJ så blir det NEJ men inte längre som ett principiellt autopilotsvar.

Det ska bli spännande att hänga med på tonårsresan. Jag har ingen aning vad som väntar och väntas av mig men jag är nyfiken på vad jag kommer att lära mig. Tiden går fort. Jag önskar dig en bra dag!
 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler