"I början mådde jag konstant illa"

Programledaren Sofia Rågenklint hade aldrig tänkt på sig själv som mamma. Hon säger själv att hon inte riktigt förstod sig på barn.
Nu väntar hon och före detta maken, sambon Patrik Isaksson, sitt andra barn.


Text: Anna-Maria Stawreberg

Vi har bestämt möte på restaurangen klockan tolv, och på sekunden kliver Sofia Rågenklint in genom dörrarna. 
Hon har på sig snickarbyxor, svart långärmad t-shirt och har håret i tofs. Inget paraply, trots att det regnar ute och det är nästan lite svårt att känna igen henne från tv-rutan.
Patrik var här förra veckan och åt, han sa att de har en underbart jättegod hummersoppa, säger hon på brett dalmål.
Men i dag finns ingen hummersoppa på menyn och vi blir sittande en stund i valet mellan forell och chiliburgare.
– Jag måste ha mat i mig, annars börjar jag må illa, säger hon, och berättar om inspelningsdagarna på Postkodslotteriet, där det ofta blir lunch på stående fot.
– Vi är ett bra team och har vansinnigt kul när vi spelar in, även om det är intensivt.
Sofia är i sjunde månaden, och snart ska Tim, 20 månader, bli storebror. Men innan Tim föddes hade Sofia aldrig bytt en blöja, och hon säger själv att hon inte riktigt förstod sig på barn.
– Patrik har nog alltid varit mer inne på att skaffa barn än vad jag har varit. Att vi till slut bestämde oss för att försöka skaffa barn var ett beslut som mognade fram. Helt plötsligt insåg jag hur vackert det är med gravida kvinnor och… Jag är så glad att vi över huvud taget bestämde oss för att försöka, säger Sofia samtidigt som hon häller upp mineralvatten.

Hade cellförändringar
Det var inte alldeles självklart att Sofia och Patrik skulle kunna få barn på egen hand. Några år innan Tim blev till hade Sofias gynekolog, på en vanlig rutinkontroll, upptäckt cellförändringar på hennes livmoderhals. Det visade sig vara cancer och Sofia tvingades operera bort en bit av livmodertappen.
– Men det där är egentligen inget jag vill prata om i dag. Jag mår toppen, ändå skriver tidningarna fortfarande om det där, säger Sofia och ser, för första gången under intervjun, riktigt irriterad ut.
– Alltså: Självklart vill jag gärna informera om sjukdomen. Det är jättebra att det kommer ut så att fler testar sig. Samtidigt är det fruktansvärt när mina anhöriga och mina vänner får läsa i tidningarna om hur jag opererats fyra gånger och hur Tim är ett mirakel. Jag har opererats två gånger, jag mår bra och numera går jag bara på uppföljningskontroll en gång i halvåret.
När Sofia och Patrik väl bestämde sig för att försöka skaffa barn tog det sig snabbt. Första försöket slutade i missfall, något som gjorde Sofia än mer övertygad om att hon ville ha barn.
Graviditeten med Tim gick bra, förutom någon gång i sjunde månaden då hon plötsligt började få värkar. Sofia var hos sin mamma i Äppelbo i Dalarna på besök och fick åka i ilfart till förlossningen. Under bilfärden kom värkarna med en minuts mellanrum, men väl framme avstannade de, lika fort som de börjat.
– Sen sa min barnmorska att vi skulle räkna med att bebisen skulle komma för tidigt, eftersom en bit av livmodertappen var bortopererad, säger Sofia.

Gillar sina former
Men bebisen kom inte. Inte förrän två veckor efter beräknat förlossningsdatum.
– Patrik stannade hemma varenda kväll, förutom en enda, då han var på firmafest. Då låg jag hemma i influensa och 39 graders feber. Tror du inte att förlossningen satte igång då, säger Sofia, och hugger in på forellen som kyparen kommit in med.
Hon gör en kort paus för en utläggning om hur gott maten smakar. Hon är nöjd med sin kropp när hon är gravid, eftersom hon tycker om att få lite mer former och hon äter med god aptit.
– Det är lite lustigt. I går frågade inspelningsledaren om jag har några speciella cravings under den här graviditeten. Jag svarade att jag inte har det, men då öppnade han min bildörr, och såg alla godispapper som fullkomligt vällde ut. ”Du säger att du inte har några cravings. Ändå har jag inte sett dig utan en godispåse i handen sedan du blev gravid.”

Åter till när Tim föddes.
– Jag ringde Patrik och vi tog en taxi in. Patrik skämdes jättemycket för att han luktade öl, och berättade för alla att han inte brukar göra så här, att han varit på firmafest och faktiskt bara tagit två öl. Precis som om de brydde sig… De hade väl fullt upp med mig, Sofia himlar med ögonen och skrattar.
Hon berättar om hur bra Patrik är på att föda barn, trots att han den gången var lite slirig. Han stöttade och peppade i precis rätta ögonblicken.
– Men epiduralen tog inte. Jag tog två epi­duralbedövningar men det tog inte. Och ingen hade sagt att det gör ont där bak när man föder barn! Nu i efterhand har jag läst att det känns som att bajsa ut en pumpa, men jag skulle vilja påstå att det känns som att bajsa ut en hel husvagn…
Sofia hade stor hjälp av lustgasen, så stor hjälp att hon på fullt allvar en stund fick för sig att hon var på bögdisco och själv säger att hon hade vansinnigt kul.
– Men den här gången hoppas jag att epi­duralen ska ta!

Legat över hinken
Under den här graviditeten har Sofia mått riktigt dåligt. Åtminstone i början, då illamåendet och frossan avlöste varandra.
– Alltså. Jag har tyckt riktigt synd om mig själv stundtals, när jag legat där över hinken. Och så kommer Patrik och säger ”Vi klarar det här, gumman”. Det är i de lägena man tänker ”jävla karlar” tätt följt av ”Vad då VI” och ”är det verkligen värt det?”.
Sofia blir tyst en stund. Maten är nästan slut och när servitören kommer beställer vi in varsin kaffe latte.
– Men samtidigt. Det är klart att det är värt det! De där första månaderna när vi båda var hemma med bebisen. När vi var hemma med Tim och bara skärmade av oss från omvärlden. Det var underbart. Vi var som i en egen liten bubbla och jag kände: det är det här som är det viktiga. Men allt eftersom tiden går längtar man ju tillbaka till jobbet också, säger Sofia.
Ungefär samtidigt som bebisen är beräknad flyttar familjen Rågenklint-Isaksson till större hus i Nacka. Ungefär samtidigt som bebisen är beräknad och familjen flyttar är Patrik på turné.
Så hur gör man då när man ska försöka kombinera två karriärer med föräldraskapet?
– Ja, hur tänkte vi då, kan man fråga sig, säger Sofia och skrattar. Man kan väl säga att just nu är det Patriks tur, att man får rida på vågen.

Träffades i Sälen
Sofia berättar om när Tim bara var åtta månader gammal och hon fick ett drömerbjudande om att göra en dokumentärfilm i Thailand. Sofia tvekade inte att åka, mycket tack vare att Patrik var hemma med Tim.
– Jag var ifrån Tim i tre veckor och höll på att längta ihjäl mig. Jag var helt inställd på att han inte skulle känna igen mig när jag kom. Och så stod han och Patrik där på Arlanda och Tim log med hela ansiktet, sträckte upp armarna mot mig och sa ”mamma”, när han såg mig, säger Sofia och får tårar i ögonen när hon berättar.
– Det hänger ju självklart på ekonomin också. Man måste ju dra in pengar och med våra yrken kan det komma i spridda skurar. Förut ville jag aldrig skriva på kontrakt för längre tid än tre månader i taget. Nu kan jag absolut tänka mig att skriva på för tolv månader i taget!
Sofia började på TV Sälen 1999 och hennes första intervju var med just Patrik Isaksson, som ännu inte slagit igenom ”på riktigt”.
– Jag var SÅ nervös och minns att jag var så glad att det var han, för han verkade vara så himla trevlig!
Men, det slog inga gnistor under just den intervjun, för att använda Sofias egna ord. Både hon och Patrik var upptagna på var sitt håll, och det var först när de träffades på krogen i Sälen några månader senare som de blev ihop. Strax därefter slog Patrik igenom och vann en massa grammisar.
– Och jag som alltid sagt att jag aldrig skulle bli ihop med en artist. Min pappa var något av en popstjärna som ung, med allt vad det innebär av svartsjuka och annat. Jag vågade knappt berätta det för mina kompisar i början, säger Sofia.

Skilde sig efter tre år
Som alltid när det gäller Sofia och Patrik går allt fort. Sofia flyttade ner till Patrik i Stockholm och ett år efter det att de träffats hade de både hunnit förlova sig och gifta sig. Samtidigt var det en enorm uppmärksamhet runt Patrik. Det hände att okända tjejer ringde på deras dörr. Kvinnor som fått för sig att Patrik skrivit om just dem.
– När vi var ute kom tjejer och slängde sig runt halsen på honom. Jag tyckte att det var svårt att hantera. Men nu, ju mer åren går desto säkrare har man ju blivit i förhållandet. Nu blir jag bara så… otroligt stolt över honom! Så länge han är lycklig med det han gör stöttar jag honom till ett hundra procent. Jag skulle absolut inte önska att han jobbade med något annat.
Men efter tre år som gifta skilde de sig och gick skilda vägar.
– Vi tog väl varandra för givet helt enkelt. Vi kunde inte fixa det och även om vi inte var ovänner så gav vi upp.
Patrik och Sofia var ifrån varandra i närmare ett halvår. Under den tiden hann de båda fundera på sina egna brister och på hur mycket de var beredda att anpassa sig till varandra. Och så en dag, när Sofia var på väg till ett längre jobb, blev de ihop igen. Sen kom Tim. Och nu också bebis nummer två.
– Numera är vi mer rädda om varandra. Till exempel försöker vi alltid få åtminstone någon timme för oss själva på kvällarna när Tim somnat. Vi försöker också åka iväg på någon weekendresa ibland eller ordna barnvakt bara för att gå ut och äta.
Patriks styvmamma och pappa bor i Stockholm och kan hjälpa till att sitta barnvakt med jämna mellanrum. När både Patrik och Sofia är borta längre stunder i taget händer det att de kör upp Tim till mormor i Dalarna.
– Nu har vi precis fått hjälp av mammas väninna som bor här i Stockholm, så nu har vi full backup, säger Sofia.
Det kan behövas, eftersom såväl Sofias som Patriks jobb är svåra att vabba ifrån. Och är de själva lite småsjuka är det ändå bara att åka iväg och jobba eftersom det är omöjligt att hitta en passande vikarie till konserten eller tv-inspelningen.
På frågan om vem som gör vad där hemma svarar Sofia utan att tveka.
– När det gäller allt som har med Tim att göra delar vi rakt av. Men när det gäller allt det där andra som ska göras hemma – då gör jag mest. Patrik är dålig på att se vad som ska göras. Det är klart, skulle jag be honom skulle han göra det, men jag är snabbare när det gäller hushållsarbetet, så oftast blir det jag som tar det.

Älskar att sjunga
Sofia är intensiv i det hon gör och har ett målande och dråpligt sätt att berätta saker och ting på. Så också när hon berättar om tvätt­högar och dammtussar hemma i rad­huset i Nacka.
– Det är i såna lägen man kan tänka sig att bli lesbisk. Jag är övertygad om att det är lättare i lesbiska förhållanden, att man hjälps åt på ett annat sätt. Men å andra sidan... De vänner jag har som är homosexuella säger att det inte är enklare. Och sen återstår ju den lilla detaljen att jag inte tänder på tjejer.
När hon berättar om Tims egenskaper blir tonfallet lugnare, mer eftertänksamt.
– Han är så rolig! När han föddes var vi helt inställda på att inte få sova en hel natt, men han sov bra redan från början. Nu har han börjat vakna en stund varje natt och vill komma över till oss. Så ligger han där mellan oss och sjunger långa stunder mitt i natten!
Det har han efter Patrik, så klart, menar Sofia.
– Tim är så musikalisk! På mammas 60-årsdag gick han upp på scenen, fick tag på en mikrofon och sjöng hur länge som helst. Till slut gick han ner på knä och sjöng. Kanske blir han också artist, Patrik bestämde sig redan tidigt för att bli sångare.
Nu i höst har Tim börjat på förskolan. Det fungerade bra redan från inskolningens första dag och  numera rusar Tim in på förskolan på morgnarna.
– Han är en social liten kille med ett jäkla temperament. Det har han väl ärvt från oss båda två.

Sofia om…

… landet eller stan:
– Den gravida Sofia vill alltid flytta upp till Dalarna och från Stockholm. Den icke-gravida vill bo kvar. Det finns många fler möjligheter  när man bor  i en storstad. Sedan min pappa dog för några år sedan bor min mamma ensam, så jag försöker åka upp ofta, åtminstone en gång i månaden.

… jobbet som programledare på Postkodslotteriet: 
– Sedan jag fick reda på hur stort överskottet blev till våra tre hjälporganisationer, Rädda Barnen, Världs­naturfonden och Barncancerfonden, så fick mitt jobb en helt annan innebörd. Jag älskar mitt jobb.

… att vara föräldraledig:
– Det är helt underbart att vara föräldraledig, åtminstone ett tag. Men jag älskar att jobba och längtar tillbaka till jobbet efter ett tag hemma.

… djur:
– Ibland funderar jag på att plugga vidare till hundpsykolog. Jag har litteraturen hemma. Både Patrik och jag älskar djur och vi har en liten hund.

… graviditeten:
– Nu mår jag jättebra. I början mådde jag konstant illa och hade frossa. Igår när vi hade inspelning spydde jag bara två gånger. Snabbt sådär, så var det över.

… sina drömmar:
– Jag har alltid älskat att skriva och håller faktiskt på med en barnbok. Jag skriver lite varje dag och tycker att det är fantastiskt kul.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 6/2006

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler