Hur många ligger du med på nätterna?

Vissa ämnen väcker fler och starkare åsikter än andra. Det här med att sova tillsammans är ett sådant. Själv har jag alltid haft sängen full av små nattvandrare. Äldsta dottern la sig ofta på tvären, som en liten hund, nere vid fotändan av dubbelsängen. Där låg hon sedan hoprullad och sov, stilla och lugnt. Yngsta dottern däremot klämde sig ner mellan mamma och pappa. Hon röjde runt rätt rejält, och man vaknade ofta med en fot i ansiktet, eller ett knä vid skulderbladet.

Det låter kanske inte så mysigt. Men jag tyckte faktiskt att det var det. Min svägerska däremot, hon tyckte att vi var lite konstiga. Inte så att hon sa det rent ut, men hon kom med olika tips på hur vi kunde göra för att slippa barn i sängen. Hemma hos dem var de redan från början noga med att lägga sina två barn i egna sängar, i egna rum. När barnen var stora nog att ibland tassa över på småtimmarna, för det gjorde deras barn också, då lyftes de tillbaka till sina egna sängar.

De vuxna blev nämligen jättestörda av nattbesökarna. Kom det barn över till vuxensängen gick pappan i huset och la sig i en barnsäng eller soffan.

Jag å min sida tyckte att det måste väl vara höjden av tråkighet, att vara själv i dubbelsängen med barnen, medan partnern är förvisad att ligga som en ostbåge i en 140 centimeter lång juniorsäng. Den nattsömnen kanske inte heller blir så fantastisk…

Men om man nu störs av barn i vuxensängen? Om man tycker att det är dags att återerövra sin madrass (och kanske få tillbaka sin partner från soffan)? I det här numret har vår medarbetare Linda Sundgren träffat barnpsykolog Krassimira Gonzalez, som har en metod som kan hjälpa de föräldrar som har bestämt sig för att göra vuxensängen barnfri.

Själv brukar jag tänka på ett råd som vår barn- och föräldrapsykolog Malin Alfvén gav till en av er läsare, som frågade om att sova tillsammans och menade att det var så mysigt, men trångt, i sängen:
”Skaffa en större säng, eller lägg en madrass till bredvid sängen. ”
Kanske behöver ämnet inte vara mer laddat än så.

Och ”facit” då – samsova eller lära barnen sova i egna sängar? Ja, det svaret har förstås bara ni. Det är ni som ska trivas och må bra. Det viktigaste rådet jag tar med mig från artikeln "Dags att börja sova i egen (vuxen)säng?", är barnpsykologens kommentar att förändringar brukar gå bra när föräldrarna är säkra och övertygade. Ta med dig den tanken som en tröst när du ska genomföra en förändring, som du vet kommer att skapa tårar och frustration. Oavsett om det gäller att sluta amma, sluta med napp, eller börja sova i egen säng…

Sov gott!

/Helena Rönnberg

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler