Hur många generationer ska det behövas?

”I de allra flesta familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar ser det ut så här: mamma tvättar barnens kläder, ser till att barnen får mat, stannar hemma när det kör ihop sig, tar ledigt från jobbet för att följa med barnen till doktor eller tandläkare, har alltså huvudansvaret för hem och barn.

Jo visst, pappor ’hjälper till’. Men både män och kvinnor börjar tydligen inse att vi måste göra något åt det här mönstret.”

Orden är inte mina, de kommer från en undersökning som Vi Föräldrar gjort, där läsarna fick svara på frågor om familjelivet.

I somras publicerade Dagens Nyheter en debattartikel där journalisten och småbarnspappan Marcus Ridung skrev att han är chockad över hur föräldrasajter, bland annat viföräldrar.se, beskriver männen och jämställdheten. Han menade att vi är pappafientliga.

För min del vill jag att Vi Föräldrar, både sajten och papperstidningen, ska ge dig information om barns utveckling och behov, ge dig möjlighet att få råd och kunna känna igen sig hos andra föräldrar, få känna att du inte är ensam om din (eventuella) frustration, osäkerhet, trötthet, vilsenhet…

Jag hoppas du som är förälder, oavsett om du är ung, äldre, bor i småstad eller i storstad, och så vidare, kan hitta något som du har glädje och nytta av. Det är vårt mål! Och att du hittar det, oavsett om du är pappa eller mamma (för det är väl inte bara mammor som är intresserade av barnets utveckling?)!

Debattartikeln i DN pekade dock på en viktig fråga. När en man blir pappa, är det oftast första gången i hela sitt liv som han inte är Nr 1, normen, den som blir tilltalad först. Och, på samma vis när en kvinna blir mamma, första gången som hon är normen, står i fokus, är den som har full ”rösträtt”.
Jag säger inte att det här är bra. Men man måste förstå det, för att kunna få till en förändring. För det måste till en förändring, men den är dubbel.

Släpp in papporna på allvar i familjelivet! Räkna pappan som lika mycket förälder som mamman. Men släpp också ut mammorna på lika villkor i arbetslivet! Och då pratar jag inte bara om lika lön, utan om till exempel att arbetsgivarna ska räkna pappor som lika mycket ”risk-arbetskraft”, som tar föräldraledigt, som vabbar, som jobbar deltid eller går tidigare för att gå till doktorn med barnet.

Vi Föräldrar-undersökningen som jag beskrev i början konstaterade också:
”Vi vill ge nästa generation större möjligheter till jämställdhet. Vi vill inte göra någon skillnad i uppfostran mellan pojkar och flickor. Samma egenskaper är viktiga att utveckla för båda könen.”...”Och barnen ska uppfostras till att tro på ett samhälle där män och kvinnor delar lika. Det kommer de inte att göra om vi inte börjar visa dem vägen.”

Jag har bara en sak att tillägga: Undersökningen gjordes 1973. För 36 år sedan. Dåtidens Vi Föräldrar-läsare hoppades att det skulle bli bättre för kommande generationer. Men har det hänt tillräckligt? Vad tycker du?

Gå gärna in och diskutera i vårt fourm!


 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler