Heléne blev igångsatt

Att bli igångsatt

Heléne blev igångsatt

Mollys mamma blev igångsatt, vi var med.

"Hej på dig mormor! 16.40 kom det en flicka…”

Klockan är två och Heléne och Janne har precis funnit sig till rätta i ett förlossningsrum på Sunderby sjukhus. Heléne har fått en hormontablett som ska mjuka upp livmodertappen och förhoppningsvis få värkarna att komma igång. Hon ligger i sängen med ett CTG-band runt magen som mäter värkar och puls.

Frågor & svar om igångsättning

Varför blir man igångsatt? Vi frågade Bertil Bergman, förlossningsöverläkare vid Sunderby sjukhus.
Vad kan vara orsaken till att man sätter igång en förlossning?
– Befarad eller konstaterad ohälsa gällande mor eller barn. Överburenhet
Vad finns det för igångsättningsmetoder?
– Metoderna varierar beroende på livmoderhalsens mognad – längd, konsistens och öppningsgrad. Vid omogen livmoderhals använder vi oftast hormonet prostaglandin som tillförs vaginalt i form av gel, tablett eller tampong.
– Vid måttlig mognadsgrad använder vi vanligen en kateter som förs upp genom livmoderhalskanalen. Man fyller en ballong som sitter fäst vid katetern med koksalt, drar i den och fäster den i ljumsken, så att livmoderhalsen långsamt vidgas.
–  Vid mogen livmoderhals brukar barnmorskan punktera fosterhinnblåsan för att förlossningsarbetet ska komma igång. Ofta behövs dessutom värkförstärkande dropp. Många gånger sker igångsättningen stegvis med alla nämnda metoder.
Var igångsättningen för Heléne en normal igångsättning med ett normalt förlopp?
– Det här var en igångsättning som gick mycket bra.
Hur vanligt är det att man sätter igång en förlossning?
– Sex procent av alla förlossningar startar med en igångsättning.
Finns det någon skillnad i att föda efter en igångsättning jämfört med när det sätter igång av sig självt?
– Vid en spontan förlossningsstart är ju hela förlossningskanalen redo för förloppet.
– Oftast har en del av förlossningen klarats av redan före ankomsten till förlossningsavdelningen. Den delen av förlossningen som kvinnan ”gör bort” hemma upplevs oftast inte som så jobbig, eftersom det där finns mycket annat som distraherar.
– Vid en igångsättning däremot blir kvinnan av naturliga skäl mer fokuserad på vad som händer med kroppen redan i inledningsskedet av förlossningen.
– Vid en igångsättning kan det dessutom först krävas en eller flera dagars prostaglandinbehandlingen innan den egentliga förlossningen startas. Det är också ett skäl till att förloppet kan upplevas som mer utdraget och besvärligt.

– Det gör lite ont, ungefär som mensvärk, säger hon.

Heléne och Janne bor i Arjeplog, 25 mil från närmsta förlossningsklinik som ligger i Luleå. Specialistmödravården däremot ligger i Piteå 6 mil söder om Luleå och 22 mil hemifrån. Eftersom Helénes mage har varit relativt liten under hela graviditeten har de fått åka på flera extra ultraljud på specialistmödravården. Kvart över sju i morse satte de sig i bilen för att åka till Piteå på kontroll. Där visade det sig att tillväxtkurvan hade planat ut. Läkaren misstänkte att moder­kakan inte gav tillräckligt med näring och därför blev det bestämt att förlossningen skulle sättas igång. Heléne och Janne var helt oförberedda, men hade packat med lite babysaker, eftersom det var så nära till beräknat förlossningsdatum.

– Normalt sett har vi alltid hunden med oss, men som tur var hade vi faktiskt ordnat hundvakt den här gången, berättar Janne.

Lång väntan
Heléne och Janne har varit tillsammans i elva år. Väntan på barn har varit lång. Först gick de igenom två provrörsbefruktningar som landstinget betalade, men som inte ledde till någon graviditet. Sedan köpte de ett paket med tre provrörsbefruktningar av en privat klinik. På näst sista försöket lyckades det.

– Om det inte hade gått den här gången är jag inte säker på att jag hade genomfört det sista försöket. Det har varit så jobbigt både fysiskt och psykiskt, säger Heléne.

Graviditeten däremot har gått bra. Hon har varit lite tröttare än vanligt på slutet, men har arbetat för fullt ända tills igår.

Tillsammans har Heléne och Janne gått en föräldrakurs på Arjeplogs vårdcentral.

– Det var ett forum där man kunde ställa alla de där frågorna man går och funderar på. Det har varit jättebra, säger Janne.

Heléne instämmer.

– Eftersom vi inte var så många i gruppen blev det mer som ett samtal. Men helt för­beredd kan man nog ändå aldrig bli. Jag vet ju inte hur just min förlossning kommer att vara.

Janne, som är sjuksköterska, har varit med på flera andra förlossningar under utbildningen och i jobbet. Det tycker Heléne är en trygghet, särskilt som de har så långt till sjukhuset.

Heléne och Janne tillbringar större delen av eftermiddagen ensamma på rummet. Vid tre­tiden kommer barnmorskan Elisabeth Palo in och frågar hur det går. Heléne känner värkar, men de är inte särskilt regelbundna och barnmorskan tror inte att barnet kommer att födas i dag. Doktorn i Piteå har förvarnat om att det kan ta upp till tre dygn med en igångsättning, så de blir inte överraskade. Det enda Heléne är orolig för är att de kanske måste sova på olika ställen – hon på BB och Janne på patienthotellet. Att åka hem till Arjeplog är det inte tal om.

De bestämmer sig för att gå ner till restaurangen vid sjukhusentrén för att köpa kvällsmat till Janne. Det är bara Heléne som får äta av sjukhusets mat.

Maten äter de i dagrummet uppe på förlossningsavdelningen. Heléne är inte särskilt hungrig, men försöker få i sig så mycket hon orkar för att ladda upp inför förlossningen.

Efter maten lägger hon sig på sängen och vilar.

– Det känns som om klockan var jättemycket. Det har hänt så mycket i dag, säger Heléne.

Klockan 18:00 kommer barnmorskan Elisabeth tillbaka. Hon lyssnar på magen med en trätratt. Janne får också prova, innan Elisabeth måste rusa vidare till ett annat rum.

Doktor House på tv
Janne och Heléne funderar över när babyn kan tänkas komma.

– Jag har aldrig trott att det skulle bli i dag, säger Janne.

Klockan 19:00 kommer Elisabeth tillbaka in och undersöker Heléne.

– Jag kan säga att livmodertappen har kortats av mycket, men det är fortfarande två centimeter öppet, lika mycket som när ni kom in.

Klockan 19.55 får de beskedet: Heléne ska få bricanyl som gör att värkarna stannar av, två panodil och en sömntablett att sova på. Både Heléne och Janne får sova på patienthotellet och ska vara tillbaka igen klockan åtta imorgon bitti. Heléne är lättad över att få tillbringa natten tillsammans med Janne.

De tar med sig väskan och ytterkläderna och går iväg till patienthotellet som ligger i en annan del av sjukhuset. Janne har köpt med sig chips. Det blir en tevekväll med favoritserien Doktor House.

De lägger sig tidigt och Heléne sover några timmar innan hon vaknar igen vid 03:00. Hon har inga värkar, men känner sig lite spänd. Inte förrän vid 05:00 somnar hon om igen och då är det snart dags att stiga upp och äta frukost.

På morgonen är livmoderhalsen fortfarande bara öppen ett par tre centimeter, men den har blivit tillräckligt mjuk för lite kraftigare igångsättningsåtgärder. Och nu har doktorn bestämt sig – det ska bli förlossning i dag.

Heléne har fått en bardkateter insatt. Det är en liten ballong som förs in och blåses upp i livmoderhalsen för att ge en mekanisk retning, som hjälper förlossningsarbetet att komma igång. Det gör inte ont, men det spänner lite grann tycker Heléne och det känns obehagligt att sitta. En gång i timmen ska barnmorskan dra i den och när den slutligen ramlar ut bör det vara öppet fyra centimeter.

I dag känns värkarna starkare. Heléne är vid gott mod, men funderar lite över hur ont det kommer att göra längre fram. Honoch Janne har slagit på radion och lyssnar på ”Lugna favoriter”.

– Det är bra för den kanalen får vi inte in hemma i Arjeplog, säger Heléne.

Det får Janne att fundera över hur det har gått för deras hund i natt.

– Ska jag gå och ringa? frågar han, men Heléne vill att han väntar lite.

Barnmorskan Elisabeth Lindblad, som har hand om Heléne och Janne i dag, kommer in i rummet och frågar om Heléne vill byta till sjukhusets kläder.

– Det brukar vara skönt när förlossningen kommer igång.

Heléne tar på sig en ljusblå bomullsrock. Janne kommenterar den lite retsamt.

– Äh, det spelar väl ingen roll hur den ser ut, bara den är skön, kontrar Heléne.

Jobbigt byta personal
Sedan är det dags att spänna bardkatetern och Heléne frågar Elisabeth när hon slutar för dagen. Hon tycker det är lite jobbigt när personalen byts ut, och föreslår, halvt på skämt, halvt på allvar att Elisabeth ska stanna längre än till 14:30, då hon går av skiftet.

Janne och Heléne går ut i korri­doren. Nu börjar värkarna kännas ordentligt. Heléne stannar upp varje gång de kommer. Janne undrar om hon vill ha en gåstol att luta sig med, men hon vill vänta med det. Han ringer till hundvakten och sedan till sin mamma och ger en lägesrapport.

– Hon håller tummarna och önskar oss lycka till, säger Janne.

De går en sväng till sjukhus­kafeterian. Janne tar en kopp kaffe, men Heléne som inte har druckit något kaffe sedan hon blev gravid nöjer sig med ett glas vatten. Hon försöker sätta sig vid bordet, men tycker att det känns obehagligt att sitta.

De pratar om när de var på BB och åt kvällsfika igår.

– Vi tyckte det såg så härligt ut med alla par som gick omkring med sina barn, säger Janne.

– Ändå såg de så vanliga ut. Jag tycker att det borde lysa om dem, säger Heléne tankfullt.

Efter knappt en halvtimme vill hon gå tillbaka. Nu är hon redo att testa gåstolen, som hon kan luta sig över när värkarna kommer. Klockan 10:30 spänner barnmorskan bardkatetern igen.

– Det är jättebra att ni har varit uppe och rört er. Det förkortar ju ofta förlossningsförloppet, säger hon.

Sedan lyssnar hon på bebisens hjärtljud.

– Oj, vad den rör på sig. Det är som hela havet stormar där inne, säger Elisabeth.

– Ja, Molly kanske börjar förstå att hon ska komma ut snart, säger Janne.

Molly, det är babyns arbetsnamn. Doktorn i Piteå har sagt två gånger att han tror att det är en flicka.

– Fast han vågade inte lämna några ekonomiska garantier för rosa tapeter i barnrummet, säger Janne.

Elisabeth kopplar på bandet som mäter värkarna. De kommer tätare nu.

– Fy, vad det gör ont, säger Heléne.

Elisabeth frågar om Heléne vill börja andas lustgas, men Heléne vill avvakta.

Heléne och Janne blir ensamma på rummet igen. De bläddrar i var sin tidning. Det känns som om tiden går både fort och långsamt på samma gång. Utanför skiner solen.

– Om Molly föds i dag, så är det en solig dag hon föds på. Inte ett moln på himlen, säger Heléne.

Snabbkurs i profylax
I ena hörnet av förlossningsrummet står en dator. Där uppdaterar Elisabeth Helénes förlossningsjournal kontinuerligt.

– När de här två kurvorna möts är det dags att föda, förklarar Elisabeth.

Klockan 11:30 spänner hon bardkatetern igen. Efter det försöker Heléne resa sig för att gå upp och äta lunch. Det ömmar när hon sätter sig och hon har svårt att äta, men hon försöker ändå få i sig lite mat för att få nya krafter.

Efter lunchen hinner Elisabeth spänna bardkatetern ännu en gång innan det är dags för skiftbyte. Janne konstaterar att de redan varit här i 24 timmar och han föreslår att Heléne ska försöka sova lite. De blundar båda två en stund. Jannes fåtölj knakar. Genom väggen hörs svagt ljudet av en annan förlossning. Minutvisaren hoppar fram ett snäpp.

Snart kommer eftermiddagens undersköterska in och presenterar sig. Hon heter Siv Lindgren. Halv två kommer också den nya barnmorskan Ingela Johansson in och hälsar.

– Får jag fråga hur du vill ha det sedan? frågar hon och låter både bestämd och målinriktad.

– I första hand lustgas, värme och massage. Men jag är inte helt emot annat om det behövs, säger Heléne.

Ingela frågar om hon gått någon kurs i psykoprofylaxandning, och föreslår att Heléne ska börja träna lite grann. In genom näsan och ut genom munnen.

När Ingela spänner katetern ramlar den ut. Direkt efteråt tar hon hål på fosterhinnorna med något som ser ut som en lång, grov virknål. Det är för att snabba på förlossningen. Då rinner några tårar nerför Helénes kind. Janne stryker henne över pannan.

– Nej, det här är så inte kul, säger Ingela medkännande.

Ingela fäster en elektrod på barnets huvud för att få kontinuerlig övervakning av hjärtljudet, men hon har svårt att komma åt för det är fortfarande bara tre centimeter öppet.

– Vi får kanske sätta om elektroden senare.

Till kopplar hon på ett värkstimulerande dropp och säger till Heléne att det inte längre finns någon återvändo.

Lustgasen lindrar
Den närmaste halvtimmen ligger Heléne kvar i sängen för att de ska kunna övervaka barnets hjärtljud. Sedan uppmanar Ingela henne att gå upp och röra på sig. Heléne vankar av och an i korri­doren, hängande över gåstolen. Janne springer ner till sjukhusrestaurangen och köper en låda med mat, att värma senare under kvällen.

– Jag träffade en arjeplogare där nere. Jag tror inte du känner henne, men hon frågade om hon skulle gratulera mig. Nu vet nog alla i Arjeplog om att vi är här.

Heléne verkar knappt reagera på det han säger. Hon vill gå och lägga sig igen. Det skymmer utom­hus. Ingela föreslår att Heléne ska prova lustgasen och Heléne tar tacksamt emot lustgasmasken.

– Du ska sätta igång att andas just när värken börjar och ta långa djupa andetag. Du kan bli lite snurrig av den. När värken är på väg att gå över tar du bort masken.

Ingela känner återigen efter om livmodern öppnat sig något mer.

– Fyra, kanske fem centimeter, så det har ju hänt mycket!

Hon föreslår att Heléne ska lägga sig på sidan och frågar om hon vill ha massage, men Heléne har inte ont i ryggen, så hon behöver inte det. Ingela lämnar dem ensamma en stund.

Janne påminner Heléne om att försöka slappna av. Heléne själv säger inte mycket.

Värkarna kommer med två till tre minuters mellanrum och hon har ordentligt ont.

Hon ber Janne spotta ut snuset för hon blir illamående av lukten.

”En rasande fart”
Strax före 16:00 går Janne ut i korridoren och hämtar tillbaka Ingela till rummet.

– Blir det värre vill jag ha mer smärtlindring, säger Heléne.

Ingela vill först testa om det räcker med att vrida upp styrkan på lustgasen.

Janne lägger en våt handduk på Helénes panna.

Siv kör in en medicinvagn för att förbereda en eventuell rygg­bedövning. För första gången skriker Heléne under en värk. Ljudet dämpas av lustgasmasken och Heléne verkar vara dimmig.

–Tryckte det på någonting nu? frågar Ingela.

– Jo, säger Heléne.

– Det lät nästan så. Ska vi ta och känna på dig först, så får vi se hur vi ska göra med rygg­bedövningen.

Klockan är 16:03 när Ingela känner på liv­moderhalsen igen.

– Vilken rasande fart det har gått i! Vet du vad, Heléne. Det är så gott som nästan helt öppet. Barnets huvud ska bara ner en sådan här liten bit, säger Ingela och måttar någon centimeter mellan tummen och pekfingret.

– Nu vill jag inte att du börjar krysta förrän du absolut inte kan hålla emot. Och när du sedan krystar måste du vara helt fokuserad.

En liten med hår
Det blir märkligt tyst och lugnt i rummet en stund innan krystvärkarna sätter igång.

Klockan 16:15 kommer den första.

– Jättebra, pressa på nu! ropar Ingela.

– Heléne, nästa gång du får en värk, då tar du in ordentligt med luft, stänger munnen och pressar allt vad du kan nedåt, instruerar hon.

– Säg det där en gång till, ber Heléne och låter dimmig.

Nästa värk ser Ingela barnets hårkalufs. Hon frågar om Heléne vill lägga undan lustgasmasken, men Heléne vill inte släppa den.

– Vi skruvar ner styrkan lite i stället, mumlar Ingela.

Mellan värkarna ligger Heléne stilla på sängen och blundar. Nu ligger hon på sidan.

– De har sett att det är en med hår därinne. Det måste vara efter mamma, säger Janne till Heléne.

Ingela höjer styrkan på det värkstimulerande droppet. Sedan sprutar hon lite bedövningssalva runt slidöppningen och håller en varm våt handduk där barnets huvud trycker på för att lindra smärtan. Ingela, Siv, Janne och en barnmorskestudent som har blivit ditkallad för att få vara med vid förlossningsögonblicket, står alla runt Heléne, och hejar på.

– Pressa på, pressa på, lite till kan du Heléne. Nu ser vi halva huvudet, säger Ingela.

– Ge järnet nu, Heléne! säger Janne.

Och Heléne kämpar allt vad hon kan. Nu är det nära. Klockan 16:40 ser vi plötsligt hela barnets huvud – och en hand.

– Oj, där kommer lilla handen också, säger Ingela.

Strax glider hela barnet ut. Marie tar emot.

Babyn skriker.

– Nä, men Gud vilken liten, säger Janne.

– Är det en Molly? frågar Ingela.

Jo, det är det.

Overklig känsla

Snabbt får Molly en k-vitaminspruta. Janne klipper navelsträngen och sedan lägger de henne på Heléns bröstkorg. Det utbryter en munter gissningstävling om Mollys längd och vikt. Heléne ligger på sängen helt utpumpad och säger ingenting.

– Jag njöt av stunden. Jag var lättad över att allt hade gått bra och att Molly verkade frisk, berättar hon efteråt.

Efter ytterligare tjugo minuter är moderkakan ute. Nu måste Heléne sys för hon har fått några ytliga skador i underlivet.

Janne sätter sig i fåtöljen under tiden med Molly knäet. Han tittar oavbrutet på sin nyfödda lilla dotter.

– Det känns helt overkligt, säger han.

När Ingela har sytt klart frågar hon vad Heléne tyckte om förlossningen.

– Det var hanterbart, säger Heléne.

– En positiv eller negativ upplevelse?

– Positivt såklart! Men det är ju inte något man vill göra varje dag.

Det är dags för Molly att börja suga på bröstet. Janne bär fram henne till Heléne.

– Akta, så du inte tappar henne, säger Heléne oroligt.

Medan Molly ammar för första gången ringer Janne runt till släkten i södra Sverige.

– Hej på dig mormor! 16.40 kom det en flicka… Hon är givetvis det sötaste som har fötts…

Siv rullar in en grattisbricka med smörgåsar och Pommac.

När Molly har blivit ammad kommer Ingela in med vågen.

– Det ska bli spännande att se vad hon väger, säger Heléne.

2 530 gram och 47 centimeter lång. Fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot.

Fyra veckor senare pratas vi vid i telefon, Heléne och jag. Den första månaden som mamma har varit en omtumlande tid, berättar hon. Det var svårt att komma igång med amningen och i och med att Molly var så liten fick hon absolut inte gå ner i vikt. Fortfarande måste hon vägas två gånger i veckan.

– Det har varit ganska oroligt, men nu har det vänt. Jag börjar kunna glädja mig och känna att det är härligt att vara mamma. Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 3/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler