Har ni också fått höra den där om brevbäraren..?

Det finns frågor man inte kommer undan som nybliven förälder. Viss information som man måste uppge för sin omgivning. ”Vad vägde hon?” är bland de första frågor man får, näst efter vilket kön det blev.
Och när man då svarar ”Hon vägde 3 330 gram” (som min yngsta gjorde, så slipper ni undra), vad ska mottagaren säga då? ”Jasåru, 3,3 kilo, det var som fasen, det kunde man aldrig tro!” Eller ”Oj, säger du det, hur kändes det för dig?”

Såvida allt har gått enligt planerna, så kan det knappast vara en särskilt oväntad vikt. I stort sett alla fullgångna bebisar väger kring 3,5 kilo. Några lite mindre, några lite mer.

Är det inte lite oklart vad mottagaren ska göra med den informationen?
Ändå har förstås jag ställt den frågan själv hur många gånger som helst. Och även ”Vad ska hon heta?” och ”Hur ser han ut, är han söt?”(”Nej, tråkigt nog fick vi en ohyggligt ful son, så… ja vad kan jag säga. Men han vägde normalmycket i alla fall, så där hade vi tur.”)

Dessutom vill folk i ens omgivning gärna berätta vad de ser för likheter mellan barnen och en själv. ”Han har ju din mun, men farfars ögon” eller ”Vem av er föräldrar var det som var så hårig som nyfödd?”
Jag erkänner igen, klart att jag också säger sådant, säkert varje gång jag träffar en bebis vars föräldrar jag känner. Och det var något vi fantiserade mycket om innan våra barn föddes, jag och barnens pappa. Vem skulle bebisen i magen bli lik, mamma eller pappa? Hur skulle en blandning av oss två se ut, i liten gosig trekilos-version?

Det enda vi var säkra på när vi väntade första barnet var att det skulle bli en mörkhårig och brunögd bebis, eftersom vi båda är mörkhåriga och har brungröna ögon.

Men det visade sig att vi fick en flicka med rödlätt, ganska ljust hår, och isblå ögon. Mer än en gång har vi därför fått höra skämtet om att det måste vara brevbäraren som varit framme…
Vem (eller vilka) har ditt barn blivit likt? Och hur mycket beror på arv respektive miljö?

Missa inte heller vår intervju med Björn, han har upplevt något som de flesta av oss inte ens kan föreställa oss i vår värsta mardröm. Ändå är han beviset på att livet går vidare, och att det går att hitta glädje i vardagen – trots allt. (Läs artikeln om Björn på alltombarn.se)

PS: Det här numret av Vi Föräldrar är vårt stora testnummer. Du får både ett test av vinteroveraller, och ett test av vinterstövlar. Missa inte att kolla in vilka stövlar och ­overaller som håller hela ­vintern.

Till Vi Föräldrar tester

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler