Fruktsallad är frihet för mig

Fruktsallad är frihet

Fruktsallad är frihet för mig

Jag kommer så väl ihåg dagen när jag fick förfrågan om att vara sommarpratare i P1 2008. Det var min 40-årsdag och så här i efterhand min överlägset bästa present. Själv hade jag aldrig lyssnat på programmet och därmed heller ingen uppfattning om vad uppgiften innebar. Men det skulle jag förstå så småningom.

I veckor gick jag runt och försökte hitta en programidé. En morgon kom idén till mig. FRIHET skulle jag prata om. När jag berättade för mina vänner att jag tänkte prata om frihet i mitt sommarprogram fick jag ofta kommentaren. ”Oj, vad stort!”

Var ämnet frihet verkligen så stort eller har vi kanske gjort det så stort och komplicerat för att kunna försvara onåbarheten av friheten i vårt liv?

Vad är det egentligen - frihet? För min 10-åriga dotter är frihet just nu längtan efter att få titta på filmen ”Eclipse” när hon fyller 11 år om ett år. Min 12-åring flyger för första gången själv till mormor i Tyskland och känner sig stor och fri! Min mamma känner sig friare för att flygpriserna har gått ner de senaste åren så att hon kan hälsa på oss i Sverige så ofta hon vill.

Och vad är frihet för mig? Att fortfarande vara i bra form för att kunna springa maraton, att kunna njuta av att se hackspettungar bli matade av sina föräldrar utanför mitt fönster och att kunna bjuda mina barn på en glass i affären bredvid en vanlig tisdag kväll – all detta är min frihet.

Men det är också den oförklarliga känslan av att göra en färgglad fruktsallad. I Östtyskland var frukt och grönsaker bristvaror. Att kunna köpa bananer, äpplen, apelsiner och persikor samtidigt fanns bara inte.

En gång i december 1987 väntade jag i två timmar framför en mataffär för att kunna köpa fem apelsiner (en för varje medlem i vår familj!). Än idag kan jag få euforiska känslor när jag står i en mataffär och får plocka bland välsorterade frukter till efterrätt. Ja, en fruktsallad är min frihetssymbol.

Sedan finns det exempel där jag tvekar huruvida vissa skenbara frihetssymboler verkligen har bidragit till en större frihet. Ta bara mobiltelefonen. Jag växte upp i Östtyskland, helt utan denna nutids måste. En date eller en middag med vänner stämdes av i förväg eller uppstod helt spontant genom att knacka på. Det gick inte att meddela att tunnelbanan är 2 minuter försenad. Vi var tvungna att lita på varandra och ordet tillit hade på något sätt en annan betydelse.

Men när jag inte längre kan stänga av min mobil av rädsla för att missa ett sms eller samtal – hur fri är jag då? Har inte telefonen då börjat äga mig istället? För mig är frihet ett uttryck för frivillighet, det ska vara ett fritt val mellan olika alternativ, att jag kan ha mobilen på eller avstängd.

Det är klart att jag också förstår och uppskattar nyttan med dagens snabba kommunikationsvägar, men det är skrämmande att se hur hårt vi arbetar för att begränsa vår frihet och bygger fängelser av måsten och självskapade krav.

Det går ju inte att bjuda hem besök en lördag kväll och bjuda på Spaghetti med köttfärssås. Vad ska gästerna tycka då? Att ta en dag semester i höstmörkret för att ligga kvar i sängen och läsa en spännande bok – nej, det finns ju så mycket som väntar på att bli fixat för att inte prata om pappershögen på jobbet. Nej, nej, nej – det gör jag sen… nån dag!

För mig hör frihet, medvetenhet och ansvar ihop. Att då och då se mitt liv och det som begränsar min frihet med lite distans ger mig ett bättre perspektiv och gör mig till en bättre människa. Att jag kan stänga av mobilen istället för att klaga över att det ringer hela tiden, det är mitt val.

Vad är nu frihet? Finns den totala friheten egentligen? Jag tror inte det. Hur vi än vrider och vänder på det, så finns det ju alltid begränsningar. När jag var 18 så hade jag all tid i världen, en god hälsa och härliga vänner men saknade i Östtyskland möjligheten till min drömutbildning och alla resor jag ville göra.

När jag var 25 var jag mitt uppe i karriären, tjänade bra med pengar som marknadsförare men hade inte längre tid för mycket annat än mitt ”så himla viktiga” jobb. Vid 30 blev jag mamma för första gången och prioriteringarna förändrades igen. Nu var karriären inte lika viktig, tiden räckte definitivt inte till längre och sömntimmarna var begränsade. Men plötsligt hade jag chansen att följa MITT barn på sin livsresa.

Jag hade blivit mamma och var fullständigt uppfylld av alla möjligheter och val som skulle göras. Ett decennium senare sitter jag idag med ett eget företag, 3 härliga döttrar och en kärleksfull familj som jag älskar över allt annat.

Klart att jag ibland också är frustrerad över mina personliga begränsningar, att jag inte räcker till för alla och allt som jag skulle vilja hinna med, att min familj och några av mina närmaste vänner bor i Tyskland och vi bara ses några få gånger om året, eller att mina barn pratar bättre svenska än mitt modersmål.

Men att acceptera de egna gränserna som just nu är som de är, det är väl lyckans hemlighet. Frihet – i det stora och det lilla, för dig och för mig. Den kan ha många ansikten och kännas på olika sätt, som ett explosivt vulkanutbrott eller fridfullt som vattenytan en vindstilla sommardag…. eller smakrik som en färsk fruktsallad.

Jag önskar dig en inspirerande vecka – må det vara slutet, början eller mitten av din semester…

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler