Fosterdiagnostik

Sannolikheten för att hitta något ovanligt är dock liten. I Sverige är risken att ett nyfött barn har eller får en allvarlig skada omkring två procent.

I rapporten Metoder för tidig foster­diagnostik (2006), sammanställd av SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har man granskat fosterdiagnostik som används före utgången av graviditetsvecka 22, avsedd att hitta kromosomavvikelser och missbildningar hos fostret.

En av utredningens slutsatser är att kombinerat test (även kallat cub) är den bästa metoden för att tidigt i graviditeten bedöma sanno­likheten för kromosom­avvikelser.

Cub är en metod där man dels tar ett blodprov på den gravida kvinnan, dels med nackuppklarning (nupp-ultraljud) mäter en vät­skespalt i fostrets nacke. Om barnet har Downs syndrom är vätskespalten tjockare.
– Det blir en fråga för samhället om vi ska utvidga de fosterdiagnostiska undersökningarna, något som är förenat med ökade kostnader, men som ger en bättre kvalitet på vården, säger Kerstin Nilsson, överläkare vid kvinnokliniken, Örebro.

Rutinmässigt ultraljud erbjuds alla blivande föräldrar främst för att fastställa graviditetens längd och antal foster. Medan nya metoder, som nackuppklarning och kombinerat test, inte med automatik erbjuds dem som vill ha det.
– Nackuppklarning kräver god utrustning och att den som gör det är särskilt tränad och kan visa att hon/han upprätthåller sin kompetens. Därför kan detta inte ännu erbjudas alla. Många som gjort en nackuppklarning har deltagit i någon av de stora studier som gjorts om metoden, säger Kerstin Nilsson.

Nupp- och cub-test ger en första risk­bedömning, men kan inte ge något svar på om fostret verkligen har en kromosomavvikelse. Om testet visar på en förhöjd risk kan den gravida kvinnan välja att gå vidare med fostervattenprov för att få ett säkrare svar.
– Man måste vara medveten om att det är en slags sannolikhetsbedömning man är med om vid nackuppklarning och kombinerat test, konstaterar Kerstin Nilsson. En låg risk betyder inte att sannolikheten för kromosom­avvikelse är lika med noll. Det omvända gäller också, att om kvinnan fått beskedet att risken är hög, så kan ett fostervattenprov visa att barnet inte har någon kromosomavvikelse.
– Sedan ska man vara medveten om att vi inte kan säga något om fostret är friskt i övrigt. Man kan aldrig få en absolut garanti.

Med fostervattenprov och moderkaksprov hittar man några få fall av Downs syndrom varje år.
– Tittar man på den rutin man haft hittills, att kvinnor över en viss ålder (från cirka 35 år och uppåt) erbjudits fostervattenprov i syftet att hitta kromosomavvikelser, kan man konstatera att många kvinnor gör provtagningen i onödan i förhållande till vad man hittar, säger Kerstin Nilsson.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 1/2007


Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler