EQ för föräldrar

Stirra dig inte blind på hur barnet beter sig. Se också känslorna bakom beteendet, råder John Gottman, amerikansk professor i psykologi. Han är mannen bakom boken ”EQ för föräldrar” som under senare tid väckt stor uppmärksamhet.

I sin forskning har John Gottman identifierat en föräldratyp som han kallar den känslomässigt begåvade föräldern. Det är en mamma eller pappa som lyssnar på sitt barn med medkänsla och hjälper det att handskas med jobbiga känslor som ilska, ledsenhet och rädsla. En sådan förälder har lättare att sätta gränser, menar han. Att förhindra olämpligt beteende behöver inte bli det viktiga. I stället kan den gemenskap som finns i familjen göra att barnet självmant tar sitt ansvar i de flesta situationer.
En känslomässigt begåvad förälder:
• uppmärksammar barnets känsla.
• ser denna känsla som ett tillfälle till närhet och vägledning.
• lyssnar inkännande och bekräftar barnets känslor.
• hjälper barnet att sätta ord på sina känslor.
• sätter gränser och prövar tillsammans med barnet olika strategier att lösa problemet.
Det viktiga är att barnet förstår att det inte är dess känslor som är problemet, utan ett visst beteende.
Barnet kan till exempel vara frustrerat över något, så frustrerat att det slår en kompis. Som förälder kan man då visa att man har förstått känslan som döljer sig bakom beteendet. Barnet får hjälp att sätta ord på känslan, och föräldern gör samtidigt klart att vissa beteenden inte är acceptabla:
– Jag förstår att du är arg på David för att han tog grävskopan. Det skulle jag också ha blivit. Men du får inte slå honom för den skull. Vad skulle du kunna göra i stället?
John Gottman är övertygad om att i princip varje mamma och pappa kan bli en god känslomässig vägledare för sitt barn.
Den som vill veta när man ska sätta gränser får ingen hjälp av hans bok, och det är fullt medvetet. Föräldrar måste utgå från sina egna värderingar, och acceptera barns ”barnslighet”: träd är till för att klättras i och speglar för att göra grimaser i. Och en ren tröja förblir inte ren särskilt länge på ett normalt barn.  

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 9/1999

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler