"Om det inte hjälper att prata – bråka!"

Vi lever i ett hycklande samhälle. Kvinnor och män är inte föräldrar på samma villkor, säger Maria Sveland. Foto: Leif Hansen
– Alla i en familj vinner på att föräldrarna är jämställda, säger Maria Sveland, kvinnan bakom den uppmärksammade boken Bitterfittan.
Och det går att vara jämställd, även efter att man fått barn. Men det kräver en hel del jobb av både mamman och pappan.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Som så många av dagens föräldrar växte Maria Sveland på 1970-talet upp i ett hem där mamman jobbade utanför hemmet på dagen – och i hemmet på kvällen. Samtidigt som pappan också visserligen jobbade utanför hemmet på dagen – men relaxade på kvällen. Uppassad av mamman.
– Jag tänkte att så ska jag aldrig ha det, säger Maria Sveland, och tar en klunk av kaffet som står framför henne på bordet.
Hon har mycket omkring sig just nu. Hennes första bok, Bitterfittan, har nyligen kommit ut och en stor del av dagarna går åt till att sitta i intervjuer. Däremellan försöker hon sköta sitt ordinarie jobb som reporter på Sveriges radio. Dessutom delar hon och maken på föräldraledigheten med yngste sonen Max, 9 månader. I dag ska hon avlösa sin man strax efter lunch.


Kvinnan har kollen
Då, på 1970-talet, debatterades ändå jämställdhet friskt i många kretsar. Författare som Suzanne Brögger, Marilyn French och Erica Jong gav ut böcker som Fräls oss ifrån kärleken, Kvinnorummet och Rädd att flyga, böcker som mer eller mindre räknas som klassiker.
I dag, mer än 30 år senare, är det fortfarande mer regel än undantag att kvinnan dubbel­arbetar. Och det är fortfarande mamma som har koll på vilka kläder som är rena, vad som ska ätas till middag och vad som gäller inför den där utflykten med dagis på fredag. Och det är fortfarande bara 20 procent av föräldraledigheten som tas ut av män.
– Men att tala om en backlash är lite att ta i. Då stred kvinnorna till exempel för rätten till fri abort och nästan inga män var föräldralediga, säger Maria Sveland, där vi sitter i frukostmatsalen på ett hotell i Stockholm.
Vi pratar om hur man ska få livet att gå ihop, även efter det att man blivit förälder. Om hur man ska kunna fortsätta att stå för sina egna ideal, behålla sin identitet och sin självkänsla, trots att man fått ett nytt litet liv att tänka på.

"Hycklande samhälle"
Det borde vara en självklarhet. Egentligen borde varenda kvinna stärkas av att bli mamma och komma ut på andra sidan med en självklar kompetens som samhället verkligen räknar med.
Men så är det inte. Och om det skriver Maria Sveland i sin delvis självupplevda bok där huvudpersonen Sara, nybliven mamma till Sigge, funderar över sitt liv på en veckas solsemester utan både man och barn. 
– Vi lever i ett hycklande samhälle. Det sägs att Sverige är ett så jämställt land, men det finns fortfarande inte samma möjligheter för kvinnor och män. Kvinnor och män är inte heller föräldrar på samma villkor.
– Ändå vinner hela familjen på att föräldrarna är jämställda. Mannen lika mycket som kvinnan. Alla undersökningar visar att par som lever i ett jämställt förhållande, där till exempel mannen tagit ut sin föräldraledighet, lever lyckligare och skiljer sig mer sällan.

Konstigt att mamma är borta
Kanske levde man i ett jämställt förhållande innan barnen föddes. Man delade på disken, dammsög varannan gång och hjälptes åt med matinköpen. Men när barnen kommer förväntas det att kvinnan ska ta huvudansvaret för barn och hem.
Statistiken visar att det oftast är kvinnan som är hemma med barnen, tar ut vård av sjukt barn, går ner till deltid och det är hon som sköter planering, kläd­inköp och skötsel av hemmet.
I boken skriver Maria Sveland om hur pappa Johan jobbar borta fem dagar i veckan, redan från det att sonen Sigge är nyfödd. Och att ingen reagerar nämnvärt över det. Men när Sara åker utomlands på några dagars semester när Sigge är ett halvår, då tycker omgivningen att det är konstigt.
– Egentligen var det nog inte förrän min egen man, Olof, var föräldraledig med vår äldste son Leo, som det vände hemma. Då insåg han till fullo vad som skulle göras hemma och hur mycket tid som gick åt till att sköta ett litet barn.
Maria Sveland tror definitivt på kärleken. Hon tror också att könsrollerna håller på att förändras, och att morgondagens pappor kommer att ta ut den föräldraledighet de har rätt till.
– Men för att allt ska funka måste man sluta hyckla och ljuga för sig själv. Det är så märkligt. Hade jag levt i Sydafrika under apartheidregimen och blivit förälskad i en svart man, ja, då hade jag ägnat all min kraft åt att bekämpa apartheid. Självklart hade jag velat att min man och jag skulle kunna leva på samma villkor. Men i dag i Sverige, där kvinnor förtrycks hela tiden, där är det märkvärdigt tyst från männen. Var är männen i debatten? Varför hörs de inte?
– Man måste våga prata om det som är svårt och jobbigt. Man måste våga bråka.

”Gör listor tillsammans”
Man ska som kvinna alltså inte ta på sig martyrrocken och tänka ”Han borde väl se hur mycket jag sliter och hur trött jag är”, efter åttonde vaknatten i rad?
– Nej, nej, precis, säger Maria Sveland och skrattar. Gå inte undan och tro att han ska fatta. Man ser bara det man vill se! Nöj dig inte, var tydlig med vad du vill!
Maria Sveland tycker att man ska vara konkret, genom att till exempel sätta sig tillsammans och göra listor på vad som ska göras i ett hem. Allt från att plocka ner sommarkläderna från vinden till att byta till sommardäck på bilen, köpa avslutningspresent till fröken eller att dammsuga. Skriv också upp vem som hämtar och lämnar på dagis. Då blir det tydligt vad som ska göras och då får man chansen att upptäcka om fördelningen är sned.
– Prata sedan ihop er om hur ni ska lösa tillvaron. Kanske kan man till exempel ta städningen var sin vecka eller städa tillsammans en förmiddag i veckan.
Men första steget mot ett jämställt förhållande är att dela på föräldraledigheten (2005 togs 80 procent av föräldraledigheten ut av kvinnor, bara 20 procent av männen. Källa: SCB) och att turas om att vara hemma de dagar barnen är sjuka (2005 togs 64 procent av den tillfälliga föräldrapenningen ut av kvinnor. 36 procent av männen. Källa: SCB).

Granska argumenten
Maria Sveland tycker att alla ska försöka vara föräldralediga med sina barn. Själv delade hon och maken rätt av.
Hon tycker också att man noga ska granska varje argument till varför föräldraledigheten inte ska delas.
– Det finns så många konstiga argument till varför just den eller den pappan inte kan vara hemma med sitt barn. Ofta sägs det att det är en ekonomisk fråga. Men ändå är det samma sak i de fall kvinnorna tjänar mer än männen: då är det fortfarande kvinnan som är hemma. Och om det är en ekonomisk fråga: Är det då inte värt att spara inför föräldraledigheten så att man har råd? Eller dra ner på kostnaderna så mycket som möjligt. Är det inte värt att leva lite billigare under en tid och i stället knyta an till och lära känna sitt barn?
Det faktum att män inte kan amma är också ett skäl som brukar användas till varför det är kvinnan som ska vara hemma med barnet.
– Över huvud taget har det kommit en hel del litteratur på senare tid där man lyfter fram biologiska argument som skäl till att kvinnan ska ha det huvudsakliga ansvaret för barnen. Det är ju väldigt enkelt och bekvämt att hänvisa till biologin… Jag är övertygad om att det är en motreaktion som kommit, bland annat i och med att FI (Feministiskt Initiativ, reds anm) bildades och att man började diskutera att kvotera in kvinnor i företagsstyrelser. Helt plötsligt kom det då en motströmning, debattörer som hittar samband mellan stora bröst och liten hjärna, eller som drar fram stenåldern som en förebild för hur det ska vara nu, 2007.

Viktigaste förebilden
I boken skriver du om hur bokens jag, Sara, nyss hemkommen från BB får mjölkstockning och blir svårt sjuk. Om hur hon får ganska hårdhänt ”hjälp” av två amningskonsulenter.
– Det är självupplevt. Jag kan inte förstå varför kvinnor inte får information om att det finns alternativ till amningen! Det är vansinnigt att amma till varje pris. Närhet kan man ge på annat sätt – man kan mata sitt barn med flaska och ändå vara nära och knyta an.
– Själv ammade jag vårt yngsta barn under hans fem första månader, och det funkade jättebra. Därefter övergick vi till flaska, och det funkade minst lika bra.
Som förälder är man den viktigaste förebilden för sina barn. Det innebär att det vi gör hemma, det gör ofta barnen i framtiden. Maria Sveland, som har två söner, är i allra högsta grad medveten om sitt ansvar.
– Som mamma till två killar vill jag självklart att de ska bli hederliga och fungerande män. Vi är jättenoga med att Leo, som är äldst, till exempel lär sig att städa sitt rum. Och så fort han blir lite äldre ska han få lära sig laga mat. Det är också viktigt att de faktiskt får se att Olof städar i lika hög utsträckning som jag.
Eller att mamma byter däck på bilen ibland…
– Ja visst. Det svåra är ibland att själv se vad man egentligen sysslar med. Att se sig själv utifrån. För även det som kan tyckas vara små bagateller påverkar barnen. Det vi gör hemma, det påverkar inte bara vår familj. Det handlar om samhället i stort.

 

Maria Svelands tips för ett jämställt förhållande

• Dela på föräldraledigheten. Föräldraförsäkringen är en rättighet för både mannen och kvinnan – och inte minst för barnet. Den är dessutom lagstadgad och den arbetsgivare som nekar någon eller särbehandlar någon för att hon eller han tar ut sin föräldraledighet bryter mot lagen.
Är det en ekonomisk fråga, tänk långsiktigt och lägg undan pengar för att ha råd att vara föräldraledig eller lev så billigt som möjligt under en tid.

• Prata, prata, prata. Och om det inte hjälper – bråka. Gå inte in i martyrrollen och tro att din partner ska se allt du gör.
Var tydlig med vad du vill. Det man inte vill se, det ser man inte. Det finns till exempel förmodligen inte en enda människa som tycker att det är roligt att gå upp och värma välling klockan tre på natten. Vet man att ens partner går upp, då sover man lugnt vidare.

• Gör listor. Sätt er ner tillsammans och gör listor på allt som ska göras. Det kan handla om att tvätta, planera maten, vika och lägga in kläderna, dammsuga, hämta/lämna barn och tanka bilen. Allt ska ner på listorna. Prata sedan igenom hur och när och av vem sakerna ska göras. Kanske ser ni ett mönster, kanske kommer det att synas att den ena parten gör mer än den andra. Då får ni resonera er fram till en lösning.

• Var medveten. Tänk på att det ni gör, det kommer förmodligen era barn också att göra.

"Jag vill återevröra orden bitter och fitta"

Maria Svelands uppmärksammade roman Bitterfittan (Norstedts) handlar om Sara, som lämnar man och barn för en veckas tankepaus på Teneriffa. Hon har insett att trots att hon bara är 30 år är hon bitter. Sara känner sig lurad av kärleksmyten och dränerad på energi av familjelivet.
En fråga hon brottas med är hur man ska kunna uppnå ett jämställt samhälle när man inte ens är jämställd i förhållande till den man älskar. Boken är en blandning av reportage och dagboksanteckningar.
Den är inte en självbiografi, även om Maria Sveland använt mycket av sitt eget liv i boken.
Frågan om varför boken heter just Bitterfittan besvarade Maria Sveland så här i en intervju i Svenska Dagbladet:
– Jag vill återerövra orden bitter och fitta, två begrepp som traditionellt använts för att smutskasta och förminska kvinnor. För mig handlar det om något annat. Bitterfittan är en konstruktiv kraft som kan användas till något bra.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2007

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler