Jag är ju bara här på besök

Att leva på riktigt

Jag är ju bara här på besök

Janas krönika. Testa ett tankeexperiment och finn kraft nästa gång du står inför en stor uppgift.

Jag minns tydligt hur jag för första gången tänkte tanken ”Det är ju inte på riktigt” och fick den där kittlande känslan i magen. Jag hade fått ett stipendium och bodde i USA 1993/94 för att delta i ett internationellt traineeprogram. Efter bara några veckor fick jag som uppdrag att presentera lanseringskampanjen av en ny produkt för företagets säljkår på en (i mina ögon då) gigantisk konferens.

Jag var nervösare än någonsin förr i mitt liv. Allt kändes så himla allvarligt som om ett eventuellt misslyckande genast kunde jämställas med en avrättning av min precis påbörjade karriär.

Men där i bilen på väg till Dallas Hilton Hotell slog det mig: ”Jag är ju bara här i ett år. När jag åker hem kommer ingen att minnas mig. Jag är ju bara här på skoj. Mitt ”riktiga” liv är ju i Tyskland där alla mina vänner och familjen är….”

Om mitt självförtroende innan liknade storleken av en ärta så hjälpte den tankens perspektiv min självsäkerhet växa till en fullt mogen pumpa. Jag sträckte på mig och gick in i mitt föredrag för att ha roligt. Sedan dess har livet gett mig många chanser att testa detta lilla tankeexperiment.

Jag minns tydligt morgonen för exakt två år sedan när jag åkte till SR med uppgiften framför mig att live vara sommarpratare i P1. Oj, vad stort det var. Alla vänners peppnings-sms innan bidrog inte riktigt till att lugna ner min nervositet. MEN, då kom den … min räddande tanke att jag ju bara är här i Sverige som turist (sedan 11 år tillbaka!). Det är ju inte på allvar. Egentligen är ju mitt riktiga liv någon annanstans… Idag vet jag inte längre var exakt mitt ”riktiga” liv är. Men bara tanken att jag är här temporärt tar udden av de flesta situationer.

Och med handen på hjärtat – är vi inte alla här bara temporärt? Jag menar, är vi inte alla bara turister på denna planet en liten stund, ett ögonblick i världshistorien? Oavsett om du har bestämt dig för att stanna kvar på en semesterort (dvs. platsen där du bor just nu) eller om du väljer att åka runt mellan olika ställen som en backpacker i livet. Vilken betydelse har då dina utmaningar idag om 100 år?

Skrämmande, deprimerande? Nej, inspirerande och lyftande, tycker jag. Jag har alltid sagt och jag håller fast vid det: ”Döden ger mig mod och livet ger mig lust!”

Jag är inte modigare än andra även om jag ofta och gärna kastar mig in i nya äventyr. Men jag är sällan rädd för att misslyckas. När jag brottas med problem eller stora beslut, så ger tanken på livets ändlighet mig ett bättre och lättare hanterbart perspektiv.

Tanken på själva livet däremot är källa till min nyfikenhet och öppenhet, min lust att upptäcka, att experimentera och framför allt att ha kul på vägen.

Jag gick genom Stockholm förra veckan och tittade på stadens semesteransikte. Människor klädda i ljusa och delvis vågade färger, skrattande, kramande och helt enkelt livsbejakande. Vilken härlig syn.

Det var svårt att föreställa sig dessa människor på väg till en arbetsplats där de egentligen inte trivs, brottandes med det dagliga livspusslet. Jag tror att det är det som händer när vi förflyttar oss (och även om det bara är mentalt dvs. i våra tankar!).

Livet tänder ett ljus i oss genom blotta tanken ”Ingen känner ju mig här! Jag vågar leva fullt ut för att jag bara är här på semester.”.

Jag hoppas och önskar dig att denna sommar kommer att ge dig den friska distansen till dina vardagsproblem och att du inspireras av att konservera lite av sommarens lätthet för att senare kunna njuta av när hösten knackar på dörren.

Jana Söderberg

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler