"Astman fick oss att flytta"

Catrines och Rickards dotter Celia har astma medan sonen Killian är komjölksallergiker. Det blir en hel del fixande för att vardagslivet ska flyta på någorlunda normalt.

Text: Mia Coull

När Catrine och Rickard väntade sitt första barn sa de på skoj: ”Våra barn kommer att få leva i syretält, eftersom Catrine är allergisk och Rickard har astma.”
Något tält har det inte blivit. Men flyttat har de – från Stockholm till ett radhus i Skövde.
Barnens hälsa är en av orsakerna till flytten från storstan: Dottern Celia, 2 år, har förkylningsastma, som kan bli besvärlig ibland. Hennes lillebror Killian, 11 månader, är allergisk mot komjölksprotein.
– Vi kommer nog att hänga en del på sjukhus, konstaterar Rickard. Det funkar inte att vänta i timmar på akuten med ett dåligt barn, som vi fick göra i Stockholm. Här i Skövde får man hjälp mycket snabbare.        
I Skövde bor också barnens mormor och morfar som kan ge välbehövlig avlastning och nödvändigt stöd när det känns tungt.

Blev inte trodda
Rickard och Catrine är båda lite besvikna på vården i Stockholm. De tyckte att de inte blev riktigt tagna på allvar och att läkarna inte hade tid med dem och deras frågor. De fick svar som ”Det är vanligt att man tror det”, när de påtalade allergi. De fick också rådet att ”Vänta och se”, något som känns både obehagligt och osäkert.
– Ska vi upptäcka att Celia är allergisk mot getingstick först om hon blir stucken och hjärtat kanske stannar? undrar Catrine och Rickard.
Anledningen till oron är att Catrine själv är svårt allergisk mot getingstick och alltid måste ha med sig en adrenalinpenna som akutmedicin. Dessutom är hon intolerant mot laktos i mjölk. Rickard är allergisk mot pälsdjur och har haft astma sedan han var 4 år.
– Man får anpassa sig, säger de. Det kommer barnen också att göra. Däremot kan det vara tråkigt för dem att inte få ha husdjur eller kunna äta samma tårta som andra barn på kalas. Men det är bara att acceptera att det är så, något alternativ finns inte. Man får göra det bästa av situationen i stället för att tänka ”om”. Vi är tacksamma för att allt annat funkar så bra.  
För enkelhetens skull äter hela familjen mat som är fri från laktos och komjölk.
– Först tänkte jag: ”Va? Ingen grädde i maten”. Nu fungerar havregrädde lika bra, även om Catrine tycker den smakar välling, säger Rickard.

"Kolik"
Att Killian troligen var allergisk mot komjölksprotein märkte de när han var 4 månader gammal. Innan dess hade de flera gånger fått diagnosen ”kolik” som förklaring till hans skrikande. De sökte och hittade information på nätet som stämde in på hur Killian mådde och betedde sig: hans ständiga gråt, hans torra och fnasiga hud, utslagen i ansiktet och hans tröga mage.
Läkaren skrev ut komjölksersättning.
– Pang, så blev det tyst, minns Catrine och Rickard. 
Eftersom besvären så avsevärt förbättrades av mjölkfri kost,  konstaterade läkaren komjölks­allergi.

Tillvaron påverkas
Att ha ett barn som skriker nätterna igenom och vill äta så ofta som varannan timme tär på krafterna och förbjudna tankar kan dyka upp. Catrine tog mod till sig att sätta ord på dem för att få hjälp:
”Jag orkar inte ha det så här, jag är trött och grinig och känner för att slänga Killian i väggen”, sa hon till dietisten när Killian inte blev mätt på sin nya välling. Catrine fick tipset att dryga ut den med lite grötpulver. Och det har fungerat bra.
Allergin har påverkat relationen mellan Killian och Catrine negativt, tror hon.
– Killian bara skrek och skrek. Jag tog hand om honom för att han var min och ett barn. Vi har börjat knyta an först nu. Jag har gråtit och skrikit åt honom, men man hittar kraft någonstans.
För att få sova tog Catrine veckodagarna och Rickard helgerna. Men sömnen blev ändå lidande eftersom man hör en skrikande bebis, även om man ligger i ett annat rum. Sömnbristen gjorde både Rickard och Catrine lättirriterade och påverkade i princip hela tillvaron.
– Ändå var sömnbristen lättare för mig än för Catrine. Jobbet blev en fristad där jag slapp skriken. Dessutom lärde jag mig att stänga av när Killian skrek. Jag accepterade att ”Okej, han skriker, och slutar när han blir trött” medan Catrine fick spel och sa till mig att ”stoppa in nappen”, minns Rickard.

Svårt hitta ersättningsprodukter
Mjölk kan finnas i oväntade livsmedel; som i buljongtärningen, ströbrödet, kexet, varmkorven och därför måste alla innehållsdeklarationer läsas noggrant. 
Det kan även vara svårt att hitta ersättningsprodukter för komjölk i vanliga mataffärer, tycker Catrine. De får ofta be butikerna beställa hem särskild mat och hon påpekar dessutom att det blir dyrare att äta mjölkfri kost.  
Att leva mjölkfritt är inte särskilt krångligt, tycker de. Där­emot kan omgivningen ha svårt att förstå vikten av att helt utesluta mjölken ur kosten:
– För en del verkar mjölkfritt betyda att erbjuda vatten till maten, och sedan glömma bort den mjölk som finns i vanligt smör till exempel när man lagar mat, säger Rickard.
– Och min pappa tycker att ost är inte mjölk och att jag är nere och rotar i varje molekyl. Så när barnen ska vara hos mina föräldrar skickar jag med mat så att jag vet vad de får i sig. Får Killian mjölk i maten blir han ju skrikig och pipig igen, konstaterar Catrine.
Catrine funderar en del över maten på förskolan nu när Killian snart ska börja dagis. Hon tänker att det är lätt hänt att Killian får i sig mjölk av misstag, om han hittar till exempel ett kex på golvet som ett annat barn har tappat.

Leka inne
För Celias del handlar vardagen på förskolan en hel del om att få mediciner när hon behöver. Catrine kan oroa sig över att personalen inte ska märka att Celia börjar bli flåsig och ansträngd.
– Jag är rädd för att de ska ringa och säga att Celia är medvetslös, som hon blev under sitt första astmaanfall, säger Catrine.
Då var Celia 11 månader. Läkaren på akuten sa att ett barn under 2 år inte kan ha astma. Samtidigt ansåg en annan läkare som familjen haft kontakt med att Celia borde utredas, eftersom hon haft ett astmaanfall och har en förälder med astma.
När träd och buskar slår ut behöver Celia mer medicin än annars, fast inget test än så länge konstaterat pollenallergi. Hon får samma symtom som man får när man är vrålförkyld. Då får hon leka inne – ensam – medan kompisarna är ute i solen.
Catrine ber ofta Rickard att bedöma när Celia behöver extra astmamedicin, utöver den hon får i förebyggande syfte när hon är förkyld.
– Jag vill puffa medicin på en gång medan Rickard hör när det verkligen behövs. Jag har blivit nojig, astmaanfall är hemska, konstaterar Catrine.
– Jag känner igen symtomen hos mig själv: andningen blir pipande och väsande, det låter tungt och tar emot. Det syns även på kroppspråket, att man börjar andas med axlarna, beskriver Rickard.

Påverkar inte så mycket än
Vad barnens allergi och astma innebär för framtiden, kan de bara gissa. Just nu tycker de inte att barnens liv påverkas särskilt mycket. Det är inte så många barnkalas än. Inte heller har de börjat gå hem till kompisar som kan ha husdjur.
– Jag kan tycka att folk är lite korkade när det gäller allergier, säger Rickard. De kan säga ”Vi stänger in hunden” och tro att det räcker. Men de allergiframkallande ämnena försvinner ju inte från hem och kläder för att man stänger en dörr.  Jag blev ganska isolerad som barn eftersom jag inte kunde gå hem till kompisar med husdjur.
Hur påverkas då den vuxna relationen när barnen har astma och allergi?
– Den har påverkats positivt. Vi vet var vi har varandra, pratar om allt och har kommit varandra närmare, säger Catrine och Rickard.
Men de tycker inte alltid lika:
– Jag kan tycka Catrine är lite sjåpig ibland, säger Rickard. En allergisk reaktion är oftast inte så farlig och vi har nära till sjukhuset där vi bor nu. Det har nog hänt att jag kallat henne för ”hönsmamma” någon gång.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 6/2007

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler