"Är kvalitetstid det vi tror att det är?"

"Är kvalitetstid det vi tror att det är?"

Janas krönika. Ibland krånglar vi till det när vi försöker få till kvalitetstid med barnen. Det är ofta helt andra saker de uppskattar mest.

Ibland förundras jag över hur vi vuxna ofta lyckas krångla till livet. Igår när jag nattade min dotter (10 år) drog hon ner mig i sin säng och viskade i mitt öra att dagen hade varit hennes bästa på hela året.

Vad som hade hänt? INGENTING utifrån mitt perspektiv! Ingen utflykt, inga presenter, inga kompisar hemma. Vi var inne mest hela dagen och tittade ut genom fönstret på alla snöflingor som sakta föll ner på marken. Bara hon och jag…

Jag bakade, hon spelade piano i rummet intill. Jag minns att jag funderade på om jag skulle fråga om hon ville spela ett spel men kände samtidigt ingen lust själv. Det blev inget spel. Fråga mig inte vart timmarna tog vägen denna lugna söndag. Men det hände i alla fall inget jag skulle nämna under kategorin kvalitetstid med varandra.

Kvalitetstid - vilket konstigt ord. Utifrån vems perspektiv egentligen? Jag pratade med en pappa förra veckan efter en föreläsning. Han berättade om sin decemberstress och sitt dåliga samvete mot familjen som han i nästa andetag försvarade med Thailandsresan de snart skulle göra över jul. Då blir det verkligen kvalitetstid sa han (även om sonen än så länge inte vill åka med och helst vill stanna hemma som pappan berättade!)

När jag tänker tillbaka på min uppväxt, så är nog mina varmaste minnen stunder som mina föräldrar inte ens kommer ihåg. När jag lekte med mitt dockskåp och samtidigt med dörren på glänt hörde mamma laga mat i köket, det var härligt! När jag plockade svamp med pappa – bara han och jag. Det var lycka!

Jag undrar om mina föräldrar någonsin tänkte i kvalitetstermer när de umgicks med oss barn? Visst, det var en annan tid som vi ofta säger i försvar. Men kanske behöver vi lite oftare rikta fokus på likheter mellan generationer istället för att se skillnader. Vi behöver slappna av i vår ambition att vara perfekta på alla fronter.

Själv känner jag igen mig så väl i kvalitetstanken. När jag äntligen är hemma, då ska vi ha kontakt, prata om allt och umgås. Jag vill vara en lekmamma, pratmamma, modern mamma – alltihop vill jag vara för mina barn. (trots att min tonårsdotter kanske just då vill vara själv i sitt rum och treåringen gnäller av trötthet och helst vill titta på film!)

Plötsligt slår det mig att allt som behövs är bara en liten påminnelse om det som verkligen är viktigt idag - att vara! En kvällspromenad i snön och att handla mat tillsammans med min äldsta dotter, det har varit mer kvalitetstid för oss båda idag än på länge - utan planering och förväntningar.

Det är klart att det inte är något fel med en härlig semesterresa. Men frågan är ibland om den är värt priset vi betalar när barnen om 20 år mest kommer ihåg hur du somnade före barnet vid nattningen eller hur spännande det var när bilen gick sönder på vägen till farmor.

Jag önskar dig att du trots decemberkrav kan hitta små stunder av närvaro där du kravlöst är där du är, och ingen annanstans. Lycka till!
 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler