Äntligen vuxen!

När du blir gravid börjar ett nytt kapitel i relationen till din egen mamma. Chansen är stor att du får uppleva större närhet, respekt – och kanske en försoning som tidigare kändes omöjlig.

Text: Mia Coull

När du ska bli mamma delar du en erfarenhet med din egen mamma som hon redan har – den att bära, föda och fostra ett barn.
Tidigare svårigheter kan nu komma upp till ytan, men ni kan också komma varandra närmare. Som Bodil, 30, och hennes mamma, Lajla, 56, gjorde.
– Vårt förhållande förändrades när jag blev gravid, berättar Bodil. Jag tror det var först då som min mamma såg mig som vuxen och inte bara sin lilla flicka.
– Vi har kommit varandra mycket närmare sedan jag blev förälder. Till viss del kanske det beror på att jag och min sambo bad mamma att vara med som doula under förlossningen.
Det har gått tio månader nu sedan sonen Alexander föddes.
– Det kändes skönt att ha med mamma som stöd, säger Bodil. Särskilt som förlossningen slutade i urakut kejsarsnitt. Jag kan prata med henne och vad som hände och känna att hon förstår.
Bodil värdesätter sin goda relation till mamma och vänder sig oftare till henne för att få tips och råd än till andra, jämnåriga småbarnsmammor.

Relationen innan spelar roll
Vad som händer med mor-dotterrelationen beror främst på vilket förhållande man haft innan, säger Lena Melin, familjeterapeut.
– Har man haft en god relation knyts man närmare varandra och delar nu ytterligare en aspekt av livet där den äldre kvinnan har kunskap att dela med sig av och den yngre kan få svar på frågor som: ”Mådde du också illa, hur gjorde du då?” eller ”Hur var din förlossning, vad kan jag vänta mig?”.
Man blir nyfiken på sin egen mammas graviditet och förlossning och senare även på sina egna första år och uppväxt med tankar om vem man själv är.
Lena Melin menar att lusten att hjälpa från generation till generation finns nedärvd hos oss. Att den yngre kvinnan behöver lyssna, medan den äldre har ett behov av att dela med sig av sina upplevelser.
– Det är viktigt för den gravida kvinnan att mamman ger stöd och hjälp och undviker att kritisera, säger hon. Dottern befinner sig ju på en ny planhalva där hon kanske inte varit förut om det är första barnet. Hon har bara varit barn. Nu ska hon bli mamma, precis som sin egen mamma. I sin nya roll kan hon vara extra känslig och sårbar.

Kan stötta sin dotter
– Den äldre kvinnan har värdefull kunskap att dela med sig av, fortsätter Lena Melin. Hon har ju gått före i spåret och kan berätta hur hennes graviditet och förlossning var. Fast en klok mamma utelämnar förstås skrämmande detaljer och ingående beskrivningar av den smärta hon kanske upplevde.
Den blivande mormodern kan stötta sin dotter genom att visa glädje över graviditeten, vara positivt inställd till att bli mormor och tydligt ge uttryck för att hon tror på dotterns duglighet som förälder.
– Det man fokuserar på blir det mer av, förklarar Lena Melin. Glädje och lycka sprider sig. Om hon säger att det är roligt att dottern är gravid, att det ska bli härligt med barnbarn och att dottern kommer att bli en bra mamma, så kan det väcka känslor hos den unga kvinnan som: ”Oj, mina föräldrar tror faktiskt på mig och min förmåga”. Det är viktigt att ge stöd och en grundkänsla av att det ska gå bra. Att fokusera på det som är positivt eftersom man växer med förväntningarna.
– Det omvända gäller också. Även ängslan sprider sig. Om jag som blivande mormor säger: ”Hur ska det gå, ni som tjänar så dåligt, bor trångt och grälar så mycket” så sprider det oro. Negativa förväntningar får den gravida kvinnan att krympa.

Stor omställning

Att dottern väntar barn är en stor omställning även för den äldre kvinnan – som ska blir mormor.
Kan hon minnas hur det är att vänta barn och leva med barn är det en fördel. Är hon däremot inte intresserad av sin dotters graviditet och det kommande barnbarnet föder det en sorg hos dottern som känner sig övergiven.
– Att ens dotter har blivit en vuxen kvinna som också kan bilda familj väcker oftast varma känslor av lycka och stolthet hos de blivande morföräldrarna, säger Lena Melin. Graviditeten är ett slags kvitto på att man som föräldrar lyckats göra sitt barn till en individ som är trygg nog att våga bilda familj och tror sig kunna ta hand om ett barn.
– Men, fortsätter hon, om den blivande mormodern av någon anledning är missnöjd med sitt eget liv, känner avund för att hon inte längre är fertil eller själv inte fick så många barn som hon önskade kan graviditetsbeskedet väcka mörka tankar. Hur hon känner inför barnbarnets ankomst beror helt på hur nöjd hon är med sin livssituation, sina relationer och hur hon för tillfället mår.

Som i går
Att som vuxen tänka sig att man varit omsluten av värmen i sin mammas mage kan kännas märkligt.
För den blivande mormodern är det troligen som i går. Du upphör inte att vara hennes barn för att du själv ska göra samma erfarenhet.
– Mamman har ju burit den nu vuxna kvinnan under sitt hjärta, givit henne mat, kärlek och bytt blöjor, förklarar Lena Melin. Hon kommer alltid att känna att det är hennes barn och kunna se likheter. Även om kvinnan är 30 kan mamman för sitt inre fortfarande se sin dotter som tvååring.
Sedan, när barnet är fött, får du chansen att se glimtar av din egen barndom när barnet är hos mormor och morfar.
De i sin tur får återuppleva din – inklusive nöjet att kanske belåtet konstatera att du minsann var lika envis som barn…

Föräldraskapet förändrar dina relationer

I stort sett alla relationer får en annan karaktär när man blir förälder, tror familjeterapeuten Lena Melin och ger några exempel:
• En graviditet kan leda till ett närmande mellan den gravida kvinnan och hennes föräldrar. Man förenas i glädjen över ett nytt liv och att släktträdet ska få en ny kvist.
• Du och den blivande pappan får större plats i släkten, då det nu är tydligt att ni tänker hänga ihop eftersom ni skaffar barn tillsammans.
• Har era syskon och vänner barn så har ni mer att dela nu när ni också ska bli föräldrar. Har vännerna inte barn kan ni upptäcka att ni inte längre har så mycket gemensamt.
• Är du yngst i syskonskaran kan graviditets­beskedet väcka både glädje och sorg om du har ett äldre syskon som länge längtat efter barn utan att ha lyckats.
• Även förhållandet till styvföräldrar och styvsyskon ändras. Har ni tillbringat största delen av uppväxten tillsammans känner de troligen samma lycka över barnet som biologiska föräldrar och syskon gör. Är de relativt nytillkomna kan känslorna ha en annan, mindre laddad karaktär.
• Har man haft en problemfylld relation till sin mamma kan graviditetsbeskedet göra att tidigare svårigheter och konflikter kommer upp till ytan. Samtidigt som man är glad över barnet man väntar kan man vara rädd för att själv bli som sin egen mamma och göra om hennes misstag. Man kan ha behov av att ifrågasätta sin barndom och reda ut sådant som inte var bra.

Alla minnen finns lagrade
Oavsett uppväxt är det inte ovanligt att man gräver i sin egen barndom och tänker att man ska försöka ge sitt barn sådant man kanske själv saknat. Alla våra minnen, även de tidigaste, finns lagrade i det undermedvetna, anser Lena Melin – men är inte aktiva. Ett sätt att bli medveten om vad man har i sitt undermedvetna är genom samtalsterapi.
– Att småbarn glömmer är struntprat, hävdar Lena Melin. De fortsätter att reagera på sådant som varit svårt. Kroppen kommer ihåg även om inte händelsen finns i minnet utan dolt i det undermedvetna. Har jag blivit väl omhändertagen som barn, med värme och empati, har jag dessa egenskaper i fingertopparna.
Mycket av uppväxten sitter i ryggmärgen, något som märks när man är stressad och inte hinner tänka efter och förvånat inser att nu lät jag precis som min mamma – fast man kanske lovat sig själv att aldrig göra det. Lena Melin konstaterar att en hel del av våra beteenden går igen från generation till generation, på gott och ont, och att det finns lagrat i ”reptilhjärnan”.
– Man blir danad av sina föräldrar till en viss sorts människa, säger hon. Intellektuellt kan man komma fram till andra slutsatser än de, men jag tror inte att man blir så revolutionerande annorlunda som förälder. Upplevelserna från barndomen gör mig till den person jag är.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 3/2006

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler