"Det är svårt att vara hemma med barn"

Annika hoppas att andra kan känna igen sig i det hon skriver om föräldraskapet. Foto: Peter Knutson
Annika Lantz är en uppskattad och rolig röst i radio. Nu har hon skrivit sin första bok, 9 1/2 månad, om livet som småbarnsförälder. Hon hoppas att andra ska känna igen sig, också i det svåra och jobbiga.

Text: Petter Lidbeck

Annika Lantz brukar beskriva sig själv som en gränslöst självupptagen exhibitionist.
Det är hon inte.
Alla som hört henne prata i radio vet att det är ett spel, en teknik för att få andra människor att öppna sig. Och trots att hon gärna tecknar bilden av sig själv som världsalltets nav och frikostigt bjuder på pinsamheter ur sitt eget liv avslöjar hon sällan något privat.
I hennes bok, 9 1/2 månad, som hon skrev när hon var mammaledig med sitt andra barn, sonen Teo, känns tonen igen. Tempot är högt, kasten tvära och liknelserna stundtals geniala. Samtidigt får man ibland känslan av att man får veta mer om hennes underliv än om hennes känsloliv.
Varför bok?
– Det började med att jag satt fast i en telefonkö i slutet av min graviditet. I stället för att avancera föll jag bakåt i kön. Det tyckte jag var kul och jag skrev ner det för att kunna prata om det i radio efter föräldraledigheten. När graviditeten drog ut på tiden blev skrivandet som terapi och ett sätt att fördriva tiden.
– Sedan fick Tomas syn på det jag hade skrivit på datorskärmen och skrattade medan han läste, och min man skrattar inte så lätt.
Din dotter Alice, 3,5 år, och Teo, 1,5 år, kallas genomgående A och T i boken…
– Jag tyckte det kändes bättre med initialer, inte så utlämnande. Jag har ändrat nästan alla namn i boken. Det är bara halvofficiella personer som fått behålla sina.
Vad vill du med boken?
– Jag tycker att det är så otroligt svårt och ofta jobbigt att vara hemma med barn, och det kanske kan vara skönt för andra att höra. Jag tycker själv att det är befriande när andra berättar hur svårt de har haft det.
– Sedan tycker jag nog att bvc borde uppgraderas lite. Det enda man får höra är att allt är ”normalt”. Jag vill inte veta att prickarna på min son är ”normala”, jag vill veta varför han får dem och hur han blir av med dem. Fast en av mina vänner berättade att hon hade hört en barnmorska säga att akademiker över 30 år inte borde få skaffa barn, ”för de vill bara veta allt”. Fast de allra flesta är fantastiskt gulliga på bvc, det är de verkligen. Usch, hoppas ingen blir arg på mig nu.
Vill du vara älskad av alla?
– Ja, innerst inne vill jag nog det. Jag har en kollega som skiter i vad folk tycker. Han betraktar dem som idioter. Ibland kan jag önska att jag var likadan. Men innerst inne vill jag fortfarande att alla ska tycka om mig.
Fast du kan vara rätt tuff. Det är många som åker på stryk i boken.
– Nej, jag är väl inte elak? Är jag det?
– För några år sedan var många i radio roliga på andras bekostnad bara för sakens skull. Så är det inte längre. Jag tycker att jag har bra magkänsla för när jag går över gränsen. Jag är ju konflikträdd och mesig, vågar inte ens pruta.
Du verkar tilltalas av udda existenser. Är du rädd att dina barn ska bli straight medelklass?
– Ja. Nej, jag vet inte. Jag hoppas att de får en bred bild av samhället. Att de blir öppna och inte så dömande. Hur nu det ska gå till när Tomas och jag sitter i tv-soffan och kommenterar allt och alla hela tiden…

”Nu är jag refluxmamma”
Annika skriver skämtsamt även om det smärtsamma. När hennes son som nyfödd knappt ökar i vikt, konstaterar hon att ”han inte har gått upp riktigt så mycket som han borde”, men att det jämnar ut sig eftersom hon ”inte har gått ner riktigt så mycket som hon borde”.
Ändå är oron stor när Teo vägrar sluta skrika och kräks upp det mesta av mjölken han får i sig.
Kolik, säger läkarna men diagnosen stämmer inte.
Slutligen, efter nästan ett halvår, konstateras att Teo lider av reflux, alltså sen mognad av den övre magmunnen vilket får till följd att innehållet i magsäcken åker upp i matstrupen och gör att barnet kräks och får ont.
– Jag höll på att bli galen. Och att det tog så lång tid innan de upptäckte det. Nu får jag ta emot samtal från kompisar till mina kollegor som har liknande problem. Jag har blivit refluxmamma!
Den skämtsamma tonen, är den ett sätt att hålla distans?
– Det är väl någon typ av integritet. Jag har inte riktig kontakt med mitt emotionella liv. Fast jag förstår vad du menar. Jag är van att uttrycka mig så. Det som står i boken är egentligen sådant som jag hade sagt i radio om jag inte hade varit mammaledig.
Du verkar inte så självupptagen som du påstår att du är.
– Det var fint sagt. Kanske är det ett sätt att förekomma kritik. Jag är väldigt känslig för kritik från andra, särskilt om den är befogad.
Du berömmer din mamma i boken. Vad var det din mamma gjorde som var så bra?
– Hon hade tre barn plus att hon var dagmamma. Hon gjorde oss starka, relativt harmoniska och icke-knarkande. Hon gav oss självförtroende och fördömde aldrig.
Får en småbarnsmamma vara rolig?
– Ja, jag ser ingen konflikt i att vara både mamma och rolig. Fast hemma försöker jag bara överleva, se till så att ingen skriker för länge.
Tycker din dotter att du är rolig?
– Ja lite. Vi har ganska kul ihop.
Det hävdas ibland att barn inte förstår ironi, vad tror du?
– Jag vet inte. Från början förstår de ju ingenting. Men med tiden lär de sig att känna igen tonfall och skämt. Jag tror att de förstår ganska mycket. Och barnens magkänsla för när det övergår i elakhet är bättre utvecklad än de vuxnas. De säger snabbt ”så där får man inte säga, det är inte snällt”.
Vi avslutar med något helt oironiskt, ett vackert stycke ur boken:
”Ibland när jag ser på A blir hon besvärad. Inte förlägen, det tror jag att hon är för ung för än, men besvärad blir hon – tittar bort och börjar bläddra i en bok hon är för stor för. Det är då jag vet att jag har föräldrablicken. Jag minns den mycket väl från min egen barndom. När mamma eller pappa såg på mig med det här ougrundliga uttrycket som kändes både väldigt fint och ganska läskigt. Nu vet jag vad det handlar om. När en förälder tittar på sitt barn med föräldrablicken så tänker dom: ’Herregud, som jag älskar denna unge. Gode gud, låt inget hända. Inget, inget, inget, inte ens pyttelite.’ Oavsett om dom är religiösa eller inte. Det är därför föräldrablicken gör en illa till mods, så vacker den är. Den gör en medveten om ens dödlighet."

Vad gör dig lycklig som förälder?

1. Vad var du mest rädd för som barn?
– Krig. Man matades med kalla kriget i tv och jag var rädd för att ryssarna skulle komma. När jag hörde flygplan på natten trodde jag att de skulle släppa bomber. Jag trodde att ryssarna hade röntgensyn och att de kunde se in i mitt sovrum.
2. Vad är du rädd för nu?
– Som förälder blir man ju paranoid. Man tror att någon ska komma och stjäla ens barn. Jag är nog rädd för allting. Att något ska hända när de är på utflykt. Att de ska börja knarka när de blir äldre. Jag antar att det är hormonerna som får oss att tänka alla negativa tankar. Jag försöker aktivt stävja dem.
3. Vad gjorde dig mest lycklig som barn?
– Olika ögonblick av total närvaro. En fin sommardag när jag på morgonen hittade en nyckelpiga som jag skulle tämja. Ett regnmoln som fick mig att tänka ”Bra, om det börjar regna går jag in och ritar”.
4. Vad gör dig mest lycklig som förälder?
– Oftast är det så mycket omkring en att man inte känner den där totala föräldralyckan. Men när vi nyligen var i Spanien på semester och båda barnen badade och allt fungerade då fick jag en sån känsla. Och när de håller en i handen med sina små händer.
– Fast jag tycker fortfarande att det är konstigt att vi har barn. Jag har fortfarande inte helt landat i den känslan. Jag borde nog lära mig att njuta mer som förälder, inte vara så stressad. Jag önskar att jag hade lite mer av den fantasi jag har på jobbet även som förälder så att jag kunde lösa allt.

Mer om reflux

Symtom på gastroesofagal reflux, som det heter, är att barnet kräks, kan matvägra och ha ont när det äter. Barnet blir gnälligt, sover sämre och avstannar i vikt.
Tillståndet beror på att den övre magmunnens stängningsfunktion hos en del spädbarn är omogen, vilket gör att barnet kräkts ofta och mycket.
Om barnet ofta kräks och verkar missnöjt, så rådgör med sjuksköterskan på bvc. Mellan 2 och 8 procent av spädbarnen tros ha reflux. (Även hos äldre barn och vuxna kan stängningsfunktionen av olika skäl vara dålig.)

Källa: Bonniers barnläkarbok av Tor Lindberg och Bengt Grandelius

Artiklarna publicerades i Vi Föräldrar 10/2006

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler