Andra gången kunde jag koppla av mer

Läs chefredaktörens krönika från Vi Föräldrar nummer 2 2009:

Man kunde trott att det skulle vara på samma sätt att vänta barn igen. Men det är inte som första gången. Det är klart att vi blev glada när vi blev gravida en gång till. Men med en 2,5-åring hemma hann vi inte fundera så mycket över vad som hände i magen.

De största skillnaderna med att vänta andra barnet är enligt mig:

1. Magen svällde. Den blev stor jättefort, den var liksom som ett par gamla sladdriga tights med dålig resår som bara jäste ut direkt efter att teststickan visat positivt.

2. En ny sorts oro. Kan man verkligen ha tur två gånger??? Vi hade redan fått ett friskt barn, hur stort mirakel skulle det inte vara om vi fick ännu ett!

3. Mer trötthet. Det var inte lika lätt att lägga sig och vila när man var trött, eftersom dottern behövde sitt.

Jag är inte ensam om mina känslor. I det här numret intervjuar vi några föräldrapar om hur det var andra gången för dem. Mammorna pratar en del om att de inte kände sig lika särbehandlade och ompysslade som första gången. Och så den där oron som många verkar känna: Hur ska jag kunna älska ett till barn lika mycket?

Jag för min del oroade mig mer för hur det skulle bli för vår dotter när bebisen kom. Hur skulle hon känna sig då? Bortglömd, bortskuffad, bortprioriterad?

Kanske hade min oro att göra med att jag själv är storasyster till tre småbröder (nåja, nuförtiden är de inte så små längre), så jag har alltid haft lätt att identifiera mig med storasyskon.

Julen innan småsyskonet skulle födas var jag höggravid, och då stod det på äldsta dotterns önskelista: Att få vara en bebis. Hemma var det mycket prat om bebisen, jag var ofta trött och kunde inte lyfta henne för magen. Så på något sätt hade hon, nyss fyllda 3 år, uppfattat att det här med bebis-livet var speciellt.

Min oro för dottern blev inte mindre av att jag hamnade på sjukhus några veckor före förlossningen. Precis som förra gången fick jag preeklampsi, havandeskapsförgiftning, fast värre den här gången.

Hur skulle det nu gå med förlossningen?
Jag som hade haft en fantastisk upplevelse första gången, hur skulle det bli nu, med mitt höga blodtryck? Och en bebis som vägrade att lägga sig med huvudet neråt.

Ja, det blev snitt, och övervakning på intensiven efter förlossningen. Inte alls som första gången alltså. Men precis som man läser i alla böcker och tidningar: varje förlossning är unik och inte lik den andra. Precis som varje barn är unikt. Och den allra största skillnaden med att få andra barnet tycker jag är att det är som en godispåse. Man slipper en hel del av oron, av ångesten och den enorma omställningen att bli förälder. Istället kan man bara njuuuta.

/Helena Rönnberg

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler