Vilken pappatyp är du?

Ett nytt årtionde har gett oss helt nya sorters pappor. Småbarnspappan Fredrik Backman lär dig att känna igen dem.

Ipad-farsan

Utbredning: I förarsätet på sin bil. I alla sorters butiker för hemelektronik. Och mittemot dig på parmiddagar.
Särskilt kännetecken: Apple-logga.
Arthistorik: Sättet du vet att du pratar med en Ipad-pappa är att du inte pratar med honom. Han visar dig grejer. Det är hela er kommunikation. ”Har du sett den här då? Det är den senaste!” jublar han. Och det är det, förstås. Mobiltelefoner, båtar, datorer, gps:er, appar, det spelar ingen roll. Om det kan köpas, köras, installeras, byggas, laddas ner eller seriekopp- las så har han det. Ipad-pappan lever nämligen för att vara ”först” med allting. Även att bli pappa, som han var först med i grabbgänget. Och det är förstås det mest fantastiska som hänt honom. Ingenting utgör nämli- gen en bättre ursäkt för en man att få köpa skit utan att behöva uppbåda en vettig anledning för det än att få barn. Ny Audi för 400 000? ”Vi måste ju ha en säker familjebil!” Ny tv-spelskonsoll? ”Den är ju till barnen!” Trådlöst surroundsystem? ”Sladdarna är faktiskt farliga för lilla Saga! Vill du att lilla Saga ska tugga på en sladd och dö eller? Va? Är det det du vill eller?”
Särpräglat läte: ”Ja, jag veeet att det är ett dagis! Men är en lite vettig himla wi-fi-uppkoppling verkligen för mycket att begära bara för det? Va?”

 

Supergenus-farsan

Utbredning: Föräldramötet, lekplatsen och kön i matbutiken.
Särskilt kännetecken: Den där blicken som säger att han inte är arg. Bara besviken.
Arthstorik: En pappa som tar samhällets könsroller och orättvisor på allvar är förstås på alla sätt berömvärd. Problemet för genus-farsan är bara att nu när nästan alla andra farsor också begripit att det är viktigt så är han inte speciell längre. Att fördöma patriarkatet brukade ju faktiskt vara hans grej. Lösningen för genusfarsan blir därför att ta det hela ett steg för långt. Han skriver till tv och kräver omedelbar könsredogörelse för samtliga karaktärer i ”I Drömmarnas trädgård” (mest den där himla Makka Pakka!). Pojkarna på lekplatsen inte bara kan ha rosa, de ska ha det. Annars är deras föräldrar fascister som supergenus-farsan ”ska ringa Soci- alen på!” Och visst beundrar vi alla hans engagemang för jämställdhet, men när han tvingar alla i kön på IKEA att stå ”varannan tjej/ varannan kille”, då börjar vi ändå passera det opraktiskas gräns va?
Särpräglat läte: ”Visst, du säger att det inte är en könsmakts- konspiration att himlen bara r-å-k- a-r vara blå. Men det är vad de vill få dig att tro.

 

Uppigen-farsan

Utbredning: Fotbollsplaner, hockeyrinkar och lekland.
Särskilt kännetecken: En köns– och svärordsvokabulär som hade fått Svenska Akademien att vilja tvångsomhänderta honom i forskningssyfte.
Arthistorik: Om du sätter 10 män i ett rum så finns det alltid en som på ren trots måste göra tvärtemot alla andra. Och få saker är ju som bekant mer trotsigt 2011 än att inte tänka på sina barns säkerhet. Entré: Uppigen- farsan. Som minsann inte tänker ”mjäka bort ungarna som nån jädra curlingför- älder!”. Han hävdar nämligen bestämt att ”barn måste slå sig för att lära”. Och applicerar därför glatt och okomplicerat mottot ”ungarna får helt enkelt lära sig att livet inte är någon dans på rosor” på att 3-åringar varken behöver plåster på skrubbsåren (”äsch, det slutar ju snart att blöda ändå”) eller hjälm i pulkabacken (”vinnare sitter kvar i pulkan! Då behövs ingen hjälm!”). Uppigen-farsan kräver att alla hans barn sysslar med ”kontaktsporter” och hävdar att han inte behöver lära sig hjärt- och lungräddning eftersom ”i vår familj springer vi bort det som gör ont!”. Om tio år eller så kommer det förstås uppdagas att Uppigenfarsan och Syrgastältsfarsan (se nedan) egentligen fick sina barn förväxlade på BB, och då kommer universum implodera. Men den dagen, den sorgen.
Särpräglat läte: ”Upp igen bara! Lite blodförlust har har ingen dött av!”

Entreprenörs-farsan

Utbredning: Överallt. Alltid. Eftersom ”bra affärer lurar runt varje hörn!”.
Särskilt kännetecken: Det permanenta kroppsspråket av en 5-åring som är väldigt, väldigt kissnödig.
Arthistorik: För den här pappan är inte den nya familje- medlemmen så mycket ett barn som det är en affärsidé. Entreprenörs-farsan har nämligen ända sedan första ultraljudet varit frenetiskt upptagen med hur han ska tjäna pengar på det här med att folk fortplantar sig. Och det enda problemet med det är förstås att han tror att han är först med varje idé. Vilket han förstås inte är. Varken vad gäller napphållaren (som han lanserar som ”napp- lasson”), babywatchern (”mini- walkietalkien”) eller den inte heller helt revolutionerande uppfinningen ”ett diskussionsforum för föräldrar, fast på nätet!”. Men tro nu inte att entreprenörsfarsan är beredd att ge upp för det. Det här med att barn bajsar hela tiden till exempel, det är ju världens grej. Vi skulle kunna bygga en slags mjuk uppsamlingsmekanism som man fäster med kardborreband runt midjan på ungen och som fångar upp bajset! Det är genialt! Vi kommer bli rika!
Särpräglat läte: ”Jag har en idé!”

 

Syrgastälts-farsan

Utbredning: Bvc-väntrum, läkarmottagningar och apotek.
Särskilt kännetecken: Panik.
Arthistorik: Ett av de vanligaste sätten män förvandlas till den här pap- pan är att mamman till deras barn sover väldigt mycket de första tre månaderna av graviditeten, och att mannen ifråga blir lämnad ensam med dvd-boxen av House och väldigt mycket fritid. Halvvägs in i andra trimestern vet han därför mer om obskyra livsfarliga barnsjukdomar än professorerna på Karolinska Institutet. När barnet väl föds är varje hostning därför potentiellt japansk hjärnhin- neinflammation och varje nysning nästan helt säkert en sällsynt form av kongolesisk tuberkolos. Familjen är hos bvc så ofta att man låter dem förvara sina matlådor i personalkylen, och den orolige fadern föreslår helt oironiskt förstås att de allihop ska börja sova i syrgastält. Men det är inte förrän han i höjd med vinterkräksjukesäsongen bygger en luftsluss i hallen och tvingar alla gäster att gå nakna igenom den typ av dusch som används vid kärnkraftsverksläckor som mamman till barnet slutligen får nog och ringer Skatteverket. För att fråga om man kan ansöka om ensam vårdnad om ett barn medan man fortfarande är gifta.
Särpräglat läte: ”Kan det vara ebola tror du? Jag har läst om det på internet!”

Longboard-farsan

Utbredning: Lekplatser, nerförsbackar och affärer som säljer kepsar.
Särskilt kännetecken: Luvtröja. Och något slags tecken som han gör med fingrarna som ser ut som om en synnerligen berusad person försöker tala om att han gillar Star Trek.
Arthistorik: Alla män har innerst inne alltid tagit för givet att vi kommer vara ”den coola farsan” när vi får barn. När vi väl får barn inser vi förstås att så inte alls är fallet, och vi hanterar självklart den insikten på olika sätt. Longboard-farsan till exempel går och köper, tja, en longboard. (Det är som en skateboard, fast för 35-åringar som jobbar med reklam.) Och börjar plötsligt leva, klä sig och prata som om han gick i högstadiet. Det inkluderar förstås att han envisas med att ha snedvänd keps på sig på parmiddagar, insisterar på att försöka hälsa på folk genom att highfiva dem och vråla ”yo!” och att hans bästa kompis numera är en 12-åring i Hong Kong som han brukar spela World of Warcraft mot online. När främmande kvinnor tittar efter honom när han går med barnvagnen på stan är han övertygad om att det är för att de tänker ”åh, jag önskar att min man också var sådär ungdomlig och cool!”. I själva verket funderar de förstås över vilken maskerad han är på väg till klockan 13.00 en tisdag. Men lycka till att förklara det för honom. Yo.
Särpräglat läte:
”Och fattaru, då sa min chef att det typ inte var ’lämpligt’ att jag hade keps på mig bah för ja knegar på bank. Fattaru? Värsta Hitler typ!”

 

Extremsports-farsan

Utbredning: Träningsbyxeavdelningen på Stadium. Den lokala nybörjarkursen i kampsport. Sjukhusets akutmottagning. I den ordningen.
Särskilt kännetecken: Skägg och skaljacka.
Arthistorik: Att bli pappa markerar att vi blivit äldre. Och när vi tittar oss själva i spegeln ser vi plötsligt inte längre en grekisk gud, vi ser istället den distinkta överkroppsfysionomin av ett smältande stearinljus. Hela vårt begrepp om ”träning” är sporadisk tisdagsinnebandy med killarna från IT-avdelningen på jobbet. Något måste alltså göras. Något extremt! Just det, extremt. För där den mer sansade småbarnspappan köper ett gymkort eller börjar ta trappan istället för his- sen, måste nu nämligen Extremsportsfarsan tvångsmässigt genast kasta sig över det mest extrema motionsalternativ han kan hitta. Istället för den blå Sats Box-klassen måste det vara ultravåldsam kampsport. Istället för skidsemester i Åre måste det planeras Vasalopp. Eller bergsbestigning. Eller allra helst Nordpolsexpedition! Och för guds skull, våga inte ens insinuera att det han håller på med på söndags- morgnarna är ”joggning”. Han tränar faktiskt för Iron Man!
Särpräglat läte: ”Aj. Ajajajaj. Nej det är ingen fara gumman, pappa har fått en liten fraktur i bröstbenet bara... aj. Ajajaj. Plockar upp pappas pillerburk nu så får du en glass.”

 

Minneskorts-farsan

Utbredning: Lekplatser, tivolin, djurparker, vattenland och charterho- tell.
Särsklit kännetecken:
Kamerablixt.
Arthistorik: Du vet den där killen som gick runt och brölade hela nyårsafton 1999 att ”det här är sista gången vi äter lax det här årtusendet! Och sista gången vi lyssnar på Metallica! Och sista gången vi...”? Den killen har fått barn nu. Och panikslagen för att han ska ”missa” något av sitt barns stora ögonblick dokumenterar han varenda sekund med en hängivenhet som hade fått Lars von Trier att be honom ta en Treo och lugna ner sig lite. Det blog- gas, det filmas, det byggs ett serverrum i garaget för hårddiskarna med semesterbilder som får Säpos arkiv för underrättelse- spaning att se ut som en städskrubb. Det fotas så mycket att barnen fram till tre års ålder glatt ropar ”pappa!” varje gång de ser ett skarpt ljussken. För det enda minneskorts-farsan egentligen missar är att faktiskt... umgås med sin familj. Men äsch, det finns ju på film.
Särpräglat läte: ”Nu står du still Dante för helvete! Du pajar pappas autofokus!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler