1. Vad styr hur vi uppfostrar våra barn?
– Förutom rådande trend i samhället kommer tankar om hur vi vill uppfostra redan när vi väntar barn, det ingår i graviditeten.

2. När börjar vi fostra barnet?
– Redan när det ligger i magen och vi ger det uppmärksamhet, till exempel genom att stryka över magen och prata med fostret. Kanske säger kvinnan: ”Nej, du får inte sparka mamma så där hårt, det gör ont.”

3. Hur vet man hur man vill uppfostra sitt barn, vad är det som styr?
– Jag tror att man har en strategi för hur man vill uppfostra när man närmar sig att bli föräldrar. Man iakttar hur andra gör och bestämmer sig för att så ska jag göra – eller inte. Sedan har man ju med sig sin egen uppfostran. Vidare bedömer man vilka man tycker är bra föräldrar och vilka man inte vill efterlikna. Men… vi glömmer bort den viktigaste parten – barnet som kommer – och vem hon eller han är. Det har vi ju ingen aning om. Därför måste vi pröva våra hypoteser och teorier om barnuppfostran på det barn just vi får och se vad som fungerar och inte. Kanske måste vi omvärdera hur vi tänkte innan barnet kom.Våra barn leder oss rätt i hur vi ska vara som föräldrar. De är regissörerna, vi är skådespelarna. Man får pröva sig fram.

4. Det finns tankar om att det inte är meningsfullt att uppfostra ett barn under 2 år eftersom barnet ändå inte förstår vad man säger?
– Så är det inte. Man kan redan från första början sätta ord på tankar, känslor och saker. Till exempel förstår minsta lilla unge ordet ”Nej” även före 1-års­åldern eftersom vårt tonfall blir stramare, vi rynkar ögonbrynen och hytter med fingret. Även om en liten bebis ännu inte förstår ordet, snappar det upp föräl­derns sinnesstämning och tonfall.

5. Det sägs att vi är så präglade av hur vi själva fostrades och att detta inte går att förändra?
– Jag vet att det går. Jag träffar till exempel i mitt arbete föräldrar som själva fått stryk som barn och som klarar att leva utan att smiska sina egna barn.

6. Som förälder till ett barn i förpubertet och i tonåren kan man sucka och tänka att barnet inte längre lyssnar på vad man säger. Finns det någon ålder när barnet inte längre bryr sig om vad föräldrarna säger?
– Nej. Även tonåringar lyssnar på sina föräldrar. Däremot tänker de inte göra som vi säger eftersom de är egna individer… Även om det är lättare att bestämma åt ett litet barn så måste man fortsätta och tala om även för ett äldre barn vad man får och inte.

7. När slutar föräldrar att uppfostra sina barn?
– Aldrig. Man kan inte låta bli att lägga sig i på olika vis, men man kan göra det på olika sätt. En del gör det tydligt, andra mer i tysthet.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2008