5 uppfostringsstrategier

5 uppfostringsstrategier

5 uppfostringsstrategier

Det finns mängder av olika uppfostringsstrategier och föräldratyper. Vi Föräldrar bad psykologen kommentera några av dem.

AUKTORITÄR FOSTRAN: Vuxna förväntar sig att barnet ska lyda utan att fråga varför. Vanligt sätt att fostra under 1800-talet och in på mitten av 1900-talet.
Anna Sylvén: Barnet lär sig vad som i föräldrarnas ögon är rätt och fel. Dessa barn blir ofta trygga i sociala sammanhang, eftersom de vet vad som förväntas av dem. Däremot lär de sig inte vad som är rätt och fel, enligt sitt eget sätt att se, och de kan ha svårt att själva känna vad de behöver och vill.

BOMULLSFÖRÄLDRAR: Dessa föräldrar överbeskyddar med tanke på vad som kan vara farligt. Vänder sig oroligt till vårdcentralen om barnet varit förkylt i två dagar. Även om själva begreppet ”bomullsföräldrar” dök upp i en artikel i Aftonbladet först 2011 har den här kategorin föräldrar alltid funnits.
Anna Sylvén: Barnen känner sig viktiga, omhuldade. De behöver inte försöka så mycket själva och kan därmed bli osäkra på sin egen förmåga. De vågar kanske inte prova nya saker eller testar i hemlighet, eftersom de känner att ”mina föräldrar litar inte på att jag klarar det här”.

CURLINGFÖRÄLDRAR: Barnet ska slippa uppleva hinder i tillvaron och ska under bästa möjliga förhållanden få vara barn. Begreppet myntades 2004 av danske psykologen Bent Hougaard.
Anna Sylvén: Barnen får känna sig viktiga, omhuldade. Eftersom någon annan (läs föräldrarna) ständigt jobbar åt dem behöver de inte försöka så mycket själva, och de kan bli osäkra på sin egen förmåga.

FRI UPPFOSTRAN: Barnet styr och föräldrarna anpassar sig. Baseras på tankar om det i grunden goda barnet där uppfostran kan störa utvecklingen. Synsättet infördes med den moderna barnuppfostran på 1940-talet.
Anna Sylvén: Barnet lär sig lita på egen förmåga och inser att det inte är så farligt att testa nya saker. Föräldrarna utstrålar ju att ”vi tror att du kan”. Alltför mycket frihet kan dock leda till osäkerhet, eftersom det samtidigt innebär att barnet tidigt får ta väldigt mycket eget ansvar.

JÄMLIKHETSSTRÄVAN:
Att vara sig själv med sitt barn och att ha en tro på barnets egen kompetens. Tankar inspirerade av danske familjeterapeuten Jesper Juul i mitten av 1990-talet.
Anna Sylvén: Barnet lär sig att bli taget på allvar och att bli sett som egen en person. Kan leda till att barnet tas för mer kompetent än han eller hon verkligen är. Det gäller att veta vad man kan förvänta sig av ett barn beroende på ålder och utvecklingsnivå.

Publicerad i Vi Föräldrar nr 8, 2011.

Läs mer

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler