Publicerad: 15 februari 2010
Säkert har du också hört uttrycket ”att sova som ett barn.” Du som suttit uppe med en skrikande bebis klockan tre på natten inser att den som hittat på det uttrycket måste ha varit världens största skämtare.
Kan bara hålla med och applådera åt första inlägget här! Vill man ha en bebis som faktiskt sover på nätterna (och då snackar vi inte 5 timmar utan hela nätterna) så finns Anna Wahlgrens metoder som hjälp. Helst kör man standardmodellen från början så brukar det inte bli nåt sömnkrångel öht, annars finns SHN-kuren från 4 mån att ta till! Lovar att det funkar:-)
Anna Wahlgren. Denna skandalomsusade kvinna har blivit min idol. Jag kan bara säga en sak till er icke sovande mammor: Er och framför allt ert älskade barns nattsömn finns runt hörnet. Sova hela natten kuren FUNGERAR! Jag var skeptisk. Funderade, läste och blev allt mer övertygad. Ringde runt. Pratade med folk. Planerade och körde igång. Med öm, kärleksfullt bestämd hand visade jag min son hur man gör för att sova gott och tryggt om natten. Jag ringde erfarna kurare som hjälpte mig på vägen. Efter 3 nätter sov min lilla 5 månaders son 12 timmar i ett sträck. Fick 3 nya tänder, ökade i vikt och skrattade mer än någonsin. och det bästa av allt: Han sover fortfarande 12 h per natt. Nu är han snart 9 månader. Dagtid vid vilan lägger jag honom i sängen, säger en ramsa, går ut, och han somnar på en minut. Nöjd, oftast sjungande, utan skrik. Det som fick mig att handla och sluta ojja mig över hur trött jag var, var när jag förstod att det i första hand faktiskt handlar om min sons sömn, att HAN måste få sova för att må bra, och det är JAG som måste visa honom hur man gör. Jag vill uppmuntra er till att gå in på annawahlgren.com och läsa runt lite. Gå in i forumet och läs "livet efter kuren, en uppmuntran", där har bland annat Camilla Läckberg skrivit en ytterst välformulerad text om denna sömnfilosofis styrka. Det finns alltså hjälp. Lycka till!
Min lilla 4månaders tjej håller på att göra mamma till en zombi. I tre veckor har jag inte fått sova mer än max 60min i sträck och det hör mer till vanligheten att hon sover ca 20min för att sedan vakna. Jag försöker att ta igen mig när hon sover på dagen vilket är en gång på fm och två ggr på em, men vem kan somna på komando, och speciellt när man vet att man kanske har 30min att sova innan det är dax för första uppvaket... Hon har sovit helt okej innan, ca 3 timmar i stöten på natten, ibland 5timmar. Min kära sambo reser en hel del i jobbet och det var när han skulle vara borta ett gäng nätter detta började. Alla andra jobbiga nya ''rutiner'' som kommit under hennes 4månader har kommit just när jag ska vara själv med henne. jag har nu läst och läst ikväll, i ren desperation hur jag ska göra för att få henne att sova. Hon somnar ju in lugnt i sin säng men sen dröjer det inte länge....Hon vill gärna äta med 60 min mellan, de andra gångerna hon vaknar kan det vara lite gnäll, lite gaser lite klåda eller bara allmän känlsa av att vilja hålla mamma i handen. Hon sover i en liten mini-själsäng som sitter fast i vår säng så hon är ju nära mig hela tiden, och har ju varit sen hon kom, men nu duger inte det. Nej då nu ska hon gärna sova i min armhåla för att vara lite lugnare. Går snart åt....Vad gör man?
Min bebis är två månader och sover lite hur som helst. På natten sover han sina längsta stunder men vill ha mat var tredje timma. Han somnar givetvis inte om man lägger ner honom ensam utan bara då han känner sigg trygg i famnen/bärselen/vagnen i närhet av mig eller min man. Han sover i vår säng och jag ligger ner och ammar så vi brukar båda somna ammandes och bara byta sida när det är dags nästa gång. Ibland tycker han dock att man bör umgås en timma mitt i natten vilket är mindre kul. Jag brukar då väcka min man och meddela att det är "pappatid". Det verkar verkligen som att alla små bebisar har ett sovmönster som stämmer rätt dåligt överens med vårt vuxna sovande. Kanske är det bara att acceptera att de sover som de sover. För mig funkar det helt ok sedan jag köpte att det bara är att hänga på och är glad så länge han är frisk och utvecklas normalt. Tror att det blir jobbigare om jag går runt och funderar en massa på hur han och jag själv borde sova. Känns även som att jag sover mer effektivt de utspridda timmar jag ändå får sova. Som någon ovan skrev så är de snart tonåringar och man måste kämpa för att få dem att vakna istället.
Hej alla med icke sovande bebisar! Jag började skriva en lång harang om min icke sovande nattätandes ettåring som hållit oss ( särskilt mig som var föräldraledig tills han var 11 månader) vaken men kom fram till att jag ska ge ett gott råd till alla föräldrar med icke sovande barn. Nej det går inte att sova när bebisen sover på dagen, hur ska det gå till de sover ju bara om man kör barnvagn. Nej om du är hundra på att barnet är hungrig på natten ( efter vägrat gett barnet välling, varit vaken med ett skrikande barn i 3 timmar för att äntligen få de och somna för att vakna 5 minuter senare av hunger) så kommer det inte fungera att sluta ge barnet mat på natten (iaf inte utan många veckors sömnlöshet, och vem pallar det?) Lösningen på problemet är:: Att gilla läget, man kommer inte att få sova!! Och de ska växa bort efter 6 mån efter ett år och alla klocka råd ,ja kanske vad vet jag. Jag vet att en dag sover bara barnet utan att du/ni vet om hur det gick till och du står i stället och skriker på barnet att gå upp på morgonen ( barn, läs tonåring) Jag märkte iaf att så fort jag accepterat att jag inte får sova mer än max 2 timmar i sträck och max 6timmar total sömn per natt blev livet enklare. Inte fick jag sova mer för det men gladare blev jag! Och av någon anledning går jag nu mkt snabbare in i djupsömn vilket gör att fastän jag sover lika lite som innan blir jag mer utvilad.Så lycka till och gilla läget och tänkt tillbaka på era vaknätter när ni står där och bankar på dörren om 13 år. Många kramar
Våran snart 4 månaders bebis somnar snällt i sin säng vid 9 tiden, för att sedan ca en halv timme senare vaknar och är hysteriskt ledsen och gråter oberoende om man är där eller inte. Sen hjälper inget utan hon skriker mer eller mindre i en timme. för att sen bli hur glad som hälls och tycka att nu sa vi vara vakna och ha kul, tar sen natt först vid midnatt. hur ska man göra för att hon ska förstå att det ha blivit natt utan att hon ska bli hysteriskt där i mellan. hon sover sen helt ok på natten, ammar henne mellan 2-3 gånger per natt.
Vi har en liten pojke på 2månader som har svårt att somna "ensam". Kan oftast bara somna om han ligger hos någon av oss, eller om han blir gungad i vagnen. Vaknar oftast när man väl ska lägga ner honom och då är vi på ruta ett igen.. Vi sover nästan skift här hemma. Att han haft lite magknip osv gör det inte lättare...
Har en 8 mån flicka som har sovit rätt så bra hela tiden. Nattammniigen har vi slutat med sedan ca 1 mån tillbaka. Vi har sammsovit hela tiden men nu börjar hon bli så rörlig så jag är rädd att hon ska krypar ut sängen. Jag har precis börjat med att ligga bredvid henne så att hon ska somna (så att hon somnar på den plats hon vaknar på under natten) hon vaknar väl ca 2-3 gånger under natten men är jobbigt att få henne att komma till ro på kvällen då hon mellan 20-22 vaknar ca 2 till 3 gånger innan hon sover för natten Jag skulle gärna vilja börja lägga henne i hennes egen säng (där hon sover på dagtid när hon sover) men vill inte gärna gå tillbaka till att vagga henne till sömns och vill absolut inte att hon ska gråta sig till sömn heller. Hur gör man då? Känner att jag ligger mkt vaken nu för att jag som sagt är rätt att hon ska krypa ur stora sängen på natten när jag sover. Detta gör att jag är väldigt trött !! (min man sover i soffan då han snarkar så mkt att det inte funkat för oss alla tre att vara i sovrummet)... Verkar som alla experter tycker att man ska låta den lilla gråta sig till sömns i sin egen säng!
Vår bebis 6 månader sover i stort sett hela nätter, från ca 19:30-till ca 05.30. Vi har börjat ge ett stadigt mål mat innan sänggåendet, att sista målet innan flaskan är vanlig mat + puré sedan efter det pymma o insmörjning, sedan en liten top up med nutramigenersättning+ grötpulverförstärkning 2 mått. Sedan tutte och i säng. Vi försöker att inte vagga o vyssja för mkt, lite bara för att det är mysigt, sen får han finna ro själv, genom att somna själv i sin egen säng. Vi håller tummarna att den positiva trenden håller i sig. Jag tror på mer energi, så håller bebisen sig mätt längre. Om man kan amma, vilket jag inte kunnat med någon av våra barn är ju det bra, men om barnet ändå sover dåligt kan man behöva förstärka inför natten.
Våran lilla tjej sover i barnvagnen på dagen, men när kvällen kommer vägrar hon sova om hon inte har tutten i munnen! Hon blir grovt förolämpad om man försöker ge henne nappflaska, napp eller - Gud förbjude- hjälpa henne hitta sin tumme. Jag har haft en tunn madrass i knät, med kudde henne p åoch sen täcke och kvällsammat henne när hon ligger så i mitt knä. Sen lyft ner henne i vaggan när hon somnat. Ibland går det. Ibland vaknar hon. På BVC sa de att de e okej om hon skriker. Men nu börjar grannarna klaga, och igår skrek/klagade hon 15 minuter, sen stod vi inte ut utan måste ju ta upp henne. Hon somnar inte, fast "hon skulle få skrika sig till sömns". När hon väl somnat i vaggan, får mina bröst vara mer ifred än om hon somnar brevid mig - då vaknar hon var femte minut (känns det som) och ska ha mera tiss.Hon sover fler timmar utan att tutta när hon sover i vaggan. Jag håller verkligen tummarna. Men varje kväll är som en cirkus. Våra kvällsrutiner - vid sextiden:ny blöja och pyjamas på, lyssna på speldosan och ammas i ovan nämd ställning. Sen sjunger vi någon sång och vyssjar lite. Ofta somnar hon till i 45 minuter. Sen vill hon vakna varje timme för ytterligare 20 minuters amning. Kanske är mjölken tunnare. Vid tio-elva, kommer hon inte vakna mer förrän efter 3-5 timmar, då hon vaknar kort för att äta i sömnen. Så pågår det till åtta nio på morgonen då vi går upp.
Vår åtta månader gamla flicka har alltid varit sån. Hon har aldrig vad jag kan minnas somnat utan att vi har legat bredvid eller vaggat henne. V i har förstås provat alla goda råd man fått, t. ex lägga henne när hon är väldigt sömnig, fasta rutiner och så vidare..så fort hon läggs ner i sängen tittar hon sig omkring, skruvar på sig, börjar gny och gråter till slut ohejdat, mer än vad mitt mammahjärta klarar av! Dessutom vaknar hon stup i kvarten, så länge vi inte ligger i samma säng, och även efter vi lagt oss vaknar hon i snitt 3-4 ggr och kan i princip bara somna om vid bröstet. Det kan ju inte vara bra för henne heller att inte få sova längre perioder. Förstår inte hur vi ska kunna applicera alla goda råd på vår bebis, de rådan vi har fått verkar inte vara till för såna som oss!
Ja varför inte ett ord om barn med sömnproblem. Min son är tre månader och sover inte på nätterna och vägrar sova i sin säng eller somna själv. Han sov bra under två veckor men sen har det varit vakna nätter. Jag har pratat med personalen på BVC om att det här är ett stort problem för mig ,men de svarar bara att det inte är något konstigt att han inte sover och att jag bara ska vänta ut tiden. Han kommer att sova bättre efter sex månader.
Hur gammalt är ditt barn? Vi har samma problem med vår 8-månaders! Kan bara somna i famnen och helst efter amning och sedan vaknar han varannan timme natten igenom! Trodde det skulle gå över, men det har varit så här i ca en månad nu! Vi tycker att vi har provat det mesta, någon som har tips?
Som vanligt inte ett ord om bebisar som VÄGRAR somna / sova ensamma! Vi har en liten bebba som bara kan sova längre perioder ifall hon sitte i sele, o på natten bara ifall hon har hudkontakt med oss. Det där med att somna på samma plats som man vaknar, låter som en utopi för oss! har läst massor med barnböcker o annat o aldrig nämner man dessa barn med stora sömnsvårigheter!! så trött på att man känner sig så ensam, precis som att det vore vårt fel när vi verkligen gör allt i vår makt för att bebban ska få ro...
SOM LÄKARE KÄNNER JAG DET SOM MIN PLIKT ATT SÄGA ATT DET ÄR INTE OK ATT LÅTA BARN SKRIKA FÖR ATT FÅ DEM ATT SOMNA. VAD ÄN BVC SÄGER. MED MINSTA HUM OM PSYKOLOGI FÖRSTÅR MAN DETTA, JAG FÖRSTÅR INTE VAR DENNA VILLFARELSE KOMMER IFRÅN? EN DJUP TILLITSKLYFTA TILL FÖRÄLDRARNA KAN UPPSTÅ SOM SITTER KVAR I DET UNDERMEDVETENA RESTEN AV LIVET, ÄVEN OM DET INTE "MÄRKS" PÅ BARNET. MÅNGA (INTE ALLA)BARN BEHÖVER NÄRHET UNDER NATTEN FÖR ATT MÅ BRA OCH KUNNA SOVA. DE ÄR BIOLOGISKT PROGRAMMERADE FÖR DETTA OCH DET ÄR SÅ VI HAR LEVT UNDER 99% AV MÄNNISKANS HISTORIA OCH FORTFARANDE LEVS I DE FLESTA SAMHÄLLEN PÅ VÅR JORD.