Kunde inte laga mat
Det låter präktigt och bökigt kanske, men det är det inte, enligt Johanna, som har ambitionen att visa att det inte behöver vara vare sig krångligt eller ta mycket tid att laga egen barnmat.
Kanske känner du igen Johanna som programledare i tv, eller från någon av de kokböcker hon skrivit, nu senast
Första och andra Mosboken, som är dels en pekbok med olika grönsaker, dels en kokbok för hungriga bebisars föräldrar.
Johanna förklarar sitt matintresse med att alla har ett förhållande till mat. Hon är själv inte utbildad kock, men har alltid gillat mat och hållit på med det.
– Att ha lust kring mat är viktigt, säger hon. Det pratas så mycket om olika förbud, som att man ska akta sig för socker och fet mat. Det måste finnas glädje också, inte bara skuld och måsten.
Johanna tror att många som är uppväxta på 1970-talet saknar grundläggande kunskaper i matlagning.
– Min mamma tyckte att matlagning var ofrihet. Hon hade ju själv sett sin mamma stå i köket i timmar varje dag. Därför var inte matlagning något som det lades en massa tid på, förklarar Johanna, som har noterat att många av dem som vuxit upp under den perioden är bra på att laga festmat, men inte kan reda en vanlig, enkel sås, till exempel.
Det kunde inte Johanna heller. Eftersom hon aldrig fick vara med i köket där hemma fick hon lära sig matlagning från grunden och ur den glädjen föddes alltså en mängd kokböcker.
– 1970- och -80-talen präglades ju av halvfabrikat och genvägar i köket. Men jag tror det har vänt, att många har matlagning som intresse i dag. De kör kanske halvfabrikat i veckorna och tillbringar sedan timmar i köket på helgerna.
Tycker man matlagning är kul, så är det lätt att lära sig, enligt Johanna. För henne har det varit en resa att lära sig från grunden.
– Man kan laga till mat ganska enkelt, det blir gott ändå, fast det inte tar en massa tid och kostar mycket, hävdar hon.
Lagar ofta italienskt
Johanna är gift med
Erik som är halvitalienare, och hon har själv bott mycket i Italien, både som barn och som vuxen.
– Vi äter mycket italienskt hemma, konstaterar hon. Italiensk mat är god, enkel att laga och snabb. Den ultimata familjematen kanske. Det är väl därför det inte finns några barnmenyer på italienska restauranger. Maten passar alla, även små gäster.
Det finns alltid parmesanost och olivolja hemma i skåpen. Med det kan man förhöja smaken på det mesta, tycker Johanna.
Under tiden som hon pratar mat, skivar hon zuccini och tärnar morätter. De ska kokas i vatten med tomatklyftor för att sedan puréas och blandas med couscous.
Hon gör det lite enklare för sig numera. När äldsta dottern
Greta, i dag nio år, föddes var Johanna inne på storkok. Det fick hon ge upp när Gretas lillasyster
Astrid, nu åtta år, föddes ett år och tre månader senare.
För att bevara såväl näringsämnen som färg på grönsakerna, kokar Johanna dem i en ångkoksinsats som man kan köpa på större varuhus för en hundralapp ungefär.
Köket hemma hos familjen Westman Gandini är hemtrevligt med trägolv, vaxduk, kokböcker och vardagliga ingredienser som olika flaskor med matoljor på bänkarna. Fast Johanna ursäktar sig och tycker att det är lite stökigt, familjen ska nämligen om bara några dagar flytta till Italien för att bo där i fyra månader.
– Barnen ska gå i italiensk skola och en gång för alla få lära sig det italienska, språket som ju är deras andra modersmål, säger Johanna.
I nuläget passade flytten in i såväl Johannas som Eriks arbetssituation, och eftersom Svante inte börjat förskolan än, passar de på.
För att göra det enkelt inför nästa rätt river Johanna lök och morot på ett rivjärn, grönsakerna ska sedan stekas lite lätt för att bli genomkokta och blandas med linser.
Barnen provsmakar
Det är oftast hon som lagar mat hemma.
– Jag jagar nog ut Erik ur köket, erkänner hon. Men han har några paradrätter som han brukar laga.
När de flyttar till Italien kommer Johanna att sakna bröd, hon menar att Sverige är världsbäst på just bröd.
Inälvsmat är däremot något hon sällan eller aldrig längtar efter:
– Jag är inte så svag för inälvsmat. Blodpudding tillhör inte favoriten.
När det gäller att handla mat, så storhandlar hon inte så ofta som hon tycker att familjen kanske borde. Men hon får en låda med ekologisk frukt och grönsaker hemkörd med jämna mellanrum, så att det åtminstone finns potatis och grönsaker hemma. Förr handlade hon på nätet och fick det mesta hemkört, vilket ju är ganska skönt.
Hennes döttrar gillar den mesta mat som familjen äter och är beredda att testa nya rätter.
– Men när jag skrev en bok om mat från olika delar av världen och de fick prova en massa köttbullar med olika kryddblandningar och smaker, så tröttnade de lite och längtade efter mat som de visste hur den smakade. Man får respektera om barnen inte gillar något.
Hennes senaste alster
Första och andra Mosboken inleds med ”Varde mos”, och de bibliska anspelningarna följer med som en röd tråd.
– Det bara blev så, säger Johanna. Mosboken kändes som en klockren titel och sedan föll sig resten naturligt. Vi spann vidare på temat. Jag har inte fått några negativa synpunkter på att vi har gjort så, det är ju inte så farligt, ingen hädelse, i mina ögon. För mig var det här ett sätt att göra boken lite rolig, i stället för fylld av förbud och pekpinnar.
Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 12/2007
