Vad ska bebisen heta?

Undrar hur det hade varit att heta Marie-Louise. Så tänkte jag många gånger under min uppväxt. På något vis inbillade jag mig att ett sådant namn skulle ha påverkat hela mig, gjort mig till en ljuvare flicka.

Långt senare, när jag själv blivit mamma, funderade jag på liknande sätt: påverkas vår dotter av vilket namn vi ger henne? Jag har också mer än en gång kommit på mig själv med att tillskriva personer egenskaper, utseenden, ja till och med yrken utifrån vad de heter.

Att jag inte är ensam om att tänka så här får jag klart för mig när jag läser boken Du är vad du heter av Charlotte Hagström, doktor i etnologi vid Lunds universitet. Jag träffar henne i det trivsamma rum i den sekelskifteskåk i centrala Lund där etnologiska institutionen är inhyst. Hon berättar om sin fascination för namn, som gjorde att hon redan som ung student plöjde listor med namn och som i dag – förutom att hon forskar i ämnet – yttrar sig i att hon samlar på namnprylar.

Hon visar några av dem: en napp, en handduk, några pennor. Vilka namn som hamnar på sådana här saker har oftast att göra med vilka namn som är mest på modet. För, även om det i dag – via media, internet, invandring och folks egen fantasi – finns fler namn i omlopp än någonsin, är några namn vanligare än andra. Namnen Emma och Oskar till exempel, har legat på namntoppen i Sverige i över femton år. Men det är ändå bara några få procent av alla barn som föds per år som får de namnen. För bara femtio år sedan var variationen betydligt mindre. Ytterligare ett antal år tillbaka var det snarare regel än undantag att namn gick i arv, i synnerhet på manssidan. Nils Bengtsson fick sonen Bengt Nilsson, vars son fick heta Nils Bengtsson och så vidare.

Valde namn före födseln
Men i dag är det annorlunda. Dels är det nästan uteslutande föräldrarna som bestämmer namn på sina barn, dessutom tycks valet av namn spela en mycket större roll för många. Charlotte Hagström tror att alla blivande föräldrar, åtminstone i västvärlden, har listor med tänkbara namn.

– Barnet blir mer verkligt då, tror jag.

Däremot finns det olika modeller för namngivandet. Vissa föräldrar har namnet klart redan när barnet föds, medan andra hävdar att de måste få träffa sitt barn innan de kan ge det ett namn.

– Men de flesta lägger i alla fall mycket krut på att hitta bra namn. Jag har aldrig stött på några föräldrar som inte haft något namn på lut innan barnet kommit, säger Charlotte Hagström, som själv hörde till dem som valde namn på sina tre söner innan de var födda.

Samtidigt som namngivningen tycks bli allt viktigare verkar det bli allt vanligare att nyfödda barn får namn väldigt fort.

– När man läser födelseannonser är det väldigt få ”en flicka” eller ”vår son” jämfört med för bara tjugo–trettio år sen.

Många som funderar på namn till sitt barn tar hjälp av namnböcker. I dem kan man bland annat läsa om namnen ursprung och betydelse. Men även om man vet vad namnet betyder tror Charlotte Hagström inte att det spelar någon avgörande roll. Betydligt viktigare är vilka associationer namnet kan ge. I sina studier av fenomenet namngivning har Charlotte Hagström bland annat följt diskussionerna på en namnsajt, där vissa namn avfärdats med emfas. ”Det är ett av de fulaste namn jag vet” och ”Nej, usch” kan det låta när någon vill ha synpunkter på ett namn.

Charlotte Hagström tycker det är synd att tonfallet kan vara så hånfullt i sådana diskussioner, och påpekar att det inte finns något namn som alla gillar.

Är man vad man heter?
Förutom att vi föreställer oss ålder och etniskt ursprung utifrån vad en människa heter och associerar namn med personer vi mött, finns det många föreställningar om att vissa namn ”hör ihop” med olika grupper och samhällsklasser. Bland de kommentarer som hon sett fällas både på namnsajten och i andra sammanhang, hör de som föraktfullt dömer ut namn för att de låter underklassiga.

Vissa belägg finns för att valet av namn speglar den sociala tillhörigheten. När en kvällstidning för några år sedan med hjälp av uppgifter från Statistiska Centralbyrån jämförde namngivning och inkomst visade det sig att vissa namn var mycket mer populära bland låginkomsttagare än höginkomsttagare och vice versa. Men å andra sidan fanns det också flera namn som var populära i båda lägren.

Andra faktorer som påverkar våra val av namn är eventuella smeknamn, om namnen ska passa ihop med efternamn och syskons namn, om de ska gå att uttala i andra delar av världen, och så vidare. Många lägger också stor vikt vid hur namnet stavas. Också här kan man se två tydligt motsatta tendenser; antingen stavar man namnet så ”rent” som möjligt, eller också vill man, genom sättet att stava, särskilja barnet från andra med samma namn.

– Fast många tycks inte ha klart för sig att det faktiskt är ovanligare att till exempel använda k än c numera i många namn. Oskar är till exempel ovanligare än Oscar.

Ytterligare ett sätt att särskilja sig är att välja ett mycket ovanligt namn, eller till och med hitta på ett. Detta har blivit allt vanligare, även om det förekom förr i tiden också, påpekar Charlotte Hagström, det ser man om man studerar gamla kyrkböcker eller gravstenar.

Många människor anser att ett unikt namn påverkar människan som bär det både vad gäller personlighet och livsval. Och visst är det frestande att tänka att ett barn med ett mycket ovanligt namn ska känna sig utvald och menad till att utmärka sig i livet. Men Charlotte Hagström tror inte det är så enkelt. Att vi lägger märke till ovanliga namn på kända personer, betyder inte att det inte finns många okända människor med lika unika namn.

Dessutom spelar så många andra faktorer in. Vilket alltså borde betyda att titeln på hennes bok på sätt och vis är missvisande. Vi är inte vad vi heter. Men namn är inte neutrala. Både våra personliga och kulturella erfarenheter påverkar oss, när det gäller namn likaväl som när det handlar om bilmärken, maträtter och så vidare. Har man känt en otrevlig person med ett visst namn påverkar det ens bild av andra människor med det namnet, och om man är uppvuxen i Sverige förknippar man ett namn som Margareta med kvinnor över 40. Och så vidare.

– Och det tycker jag man ska vara med­veten om, när man ger sina barn namn. Men det ska ju inte hindra en från att välja det namn man vill!

Namngivningsceremonin - ett sätt att fira bebisen

I de flesta kulturer väljer man att ha en liten ceremoni till barnets ära när han eller hon ska få sitt namn.

Text: Yavuz Yuvve Özösöyler

Den högtidligaste av alla högtider är förmod­ligen när ett barn föds, och detta kan vi välja att fira på olika sätt. Några väljer att ha ett dop medan andra väljer att ha en namnfest.

Enligt Svenska kyrkan är dopet är ett synligt tecken på ett nytt liv och när barnet döps får de del av Guds välsignelse och blir medlemmar i Svenska kyrkan. Dopet kan man ha både i kyrkan och hemma. Du kan läsa mer om det kristna dopet på svenskakyrkan.se.

De som inte vill ha ett dop kan arrangera en namnfest. Det finns inga formella krav för hur en sådan ska utformas. De anhöriga kan fritt välja lokal,  förrättare och musik, med mera.

Det finns andra religioner som inte har något dop utan en namngivningsceremoni, detta för att välkomna barnet till världen och fira dess namn.

Inom islam har man en enklare form av ceremoni där familjens äldste håller babyn i famnen och högt läser upp barnets namn inför anhöriga.
 
På dopguiden.se står att ”Inom buddhismen har man inte heller något dop men föräldrarna tar med sina nyfödda barn till kloster för att få dem välsignade. Då brukar munkarna även stänka lite vatten på barnets huvud.”

Inom ortodoxa kyrkan är dopet ett av sakramenten,  en helig handling inom den kristna religionen. Barnet sänks ner i dopvatten och direkt efter dopet konfirmeras bebisen. Barnet smörjs med välluktande olja och genom det tros barnet få den helige andens gåvor.

Inom den katolska kyrkan har man också sju sakrament, varav dopet är ett. Dopet sker genom nedsänkning i vattnet.

Oavsett vilken ceremoni man väljer för att namnge sitt barn ska det nyfödda barnets förnamn ska alltid anmälas till Skatteverket inom tre månader från födseln. Barnets namn ska anmälas av vårdnads­havarna.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 5/2007

Fotnot: Angående dop inom katolska kyrkan, läs också artikelkommentaren nedan från Maria Hasselgren, pressansvarig vid Stockholms katolska stift.