Vi Föräldrar och 1960-talet

I Vi Föräldrars första nummers första reportage finns den för sin tid uppseendeväckande rubriken ”Pappas baby också”. Att pappan är lika viktig för barnet som mamman var långt ifrån en självklarhet 1968.

I reportaget kan man läsa:

”Den nyblivna pappan har i våra dagar en chans som pappor i tidigare generationer aldrig haft: chansen att vara pappa från allra första stund.”

Papparollen, eller mansrollen, tas sedan upp i nästan varje nummer under åren som följer. Fast det är inte alltid som texten känns tidlös. Under rubriken ”Min man orkar inte” samma år står det:

”Förr rekommenderade läkarna ofta otrohet för att rädda ett nedslitet äktenskap. Men det var en farlig medicin. Nu ger man i stället hustrun rådet: Försök förför er man! Men försiktigt. Ni kan lätt skrämma honom!”

Den stora välviljan mot alla män når ibland rent svindlande höjder. Som i artikeln ”Tål pappa förlossningen?” från 1969:

”Förr fick papporna inte vara med. Nu har det blivit nästan en prestigesak, ett tvång. Och det är  inte heller bra, säger doktorn. Det viktiga är att pappan stannar så länge han orkar. För att hjälpa, vara sällskap och tröst. Det kan skapa fin gemenskap kring barnet. Men slutskedet blir ofta för dramatiskt. Då har pappa rätt att gå ut.”
Tack och lov är inte heller artikeln ”Därför blir din son homosexuell” möjlig i dag:

”Han älskar sin mamma överallt på jorden. Uppvaktar med blommor, dyrkar henne och låter sig domineras av henne. Till den mamman skulle vi vilja säga: Klamra er inte fast vid pojken. Bygg  inte ert liv på honom. Släpp honom fri! Om ni fort­sätter så här, då finns risken att er son blir homo­sexuell.”

Betydligt fräschare känns artiklarna om mindre barn och föräldraskap. Här tas både föräldrar och barn på allvar, vilket inte alltid är fallet på BB eller barnavårdscentraler under sent 1960-tal.

Upproriska rubriker om barnuppfostran är det gott om under de första årens utgivning: ”Låt henne skolka!” och ”Akta er för snälla barn” är några exempel.
Även kärnfamiljen sätts under lupp. ”Skulle ni vilja leva i ett gruppäktenskap? Eller i en storfamilj? Eller i ett byalag”, frågar tidningen sina läsare 1969.
Klädreportagen handlar om hur man själv tillverkar barnets kläder. Dessutom visar artikeln ”Pojke & flicka klär sig lika” det aktuella unisexmodet.

När jag läser ingressen till en artikel om var man som yrkesarbetande mamma ska göra av barnen när de är sjuka får ordet vabbpanik en helt ny innebörd. 1969, inser jag, fanns det ju inte ens någon föräldraförsäkring.

”Ungen är sjuk. Någon välvillig släkting finns inte. Att sjukanmäla sig för att vara hemma och sköta barn är straffbart. Företagen är snåla med ledighet. Vad gör man?”

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 11/2008

Läs mer

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler