Välkommen till könsfabriken

Förskolan stärker traditionella könsroller i stället för att motverka dem, enligt en rapport från regeringen. Men jämställdheten kommer inte ­genom fler lagar. Det som behövs är mer kunskap hos pedagogerna.

Text: Maria Zamore

Förskolan ska motverka traditionella könsmönster. Flickor och pojkar ska kunna utvecklas, både när det gäller att pröva olika förmågor och hitta olika intressen utan att behöva begränsas av stereotypa könsroller.
Så står det i förskolans läroplan, men så fungerar det inte i verkligheten. Tvärtom är det ofta så att förskolan stärker traditionella könsmönster och könsroller, konstaterar Delegationen för jämställdhet i förskolan som i slutet av juli lämnade över sin rapport till regeringen.
Sacos ordförande Anna Ekström har under tre år varit ordförande i delegationen. Under den tiden har hon ofta fått frågan om man verkligen ska jobba för att pojkar ska bli ­flickor och flickor ska bli pojkar. Hennes svar har alltid varit nej.
– Hela poängen är tvärtom att förskolan ska sluta uppfostra små barn till pojkar och flickor enligt väldigt traditionella könsroller, menar hon.
– Visst finns det biologiska skillnader mellan könen, även om debatten går hög om hur stora och betydelsefulla de är. Som jag ser det spelar det ingen roll hur betydelsefulla de olika orsakerna är, varje flicka och varje pojke är ändå unika varelser med egna möjligheter och färdigheter. Det ingår i förskolans uppdrag att ge varje flicka och varje pojke möjlighet att utveckla hela sin personlighet och alla sina färdigheter utan att begränsas av snäva könsroller.

Förskolan speglar samhället
Hur märker man då att en förskola inte lever upp till läroplanens mål?
Vid ett första besök på förskolan är det inte säkert att det märks överhuvudtaget. Barnen trivs, personalen trivs och föräldrarna är nöjda – så vad finns det för anledning att klaga?
Att barnen, personalen och föräldrarna trivs innebär inte alltid att en förskola är jämställd, påpekar delegationen i sin rapport:
– De könsstrukturer som finns i förskolan speglar ofta de mönster som finns i samhället utanför. Som vuxen kan det vara svårt att upptäcka och förhålla sig kritiskt till dessa eftersom man lever mitt uppe i dem. Och barnen protesterar sällan mot den rådande ordningen. Tvärtom handlar barn oftast utifrån de spelregler som vuxenvärlden sätter upp.
Spelreglerna förutsätter ofta att flickor och pojkar bedöms, bemöts och behandlas olika.
Personalen har visserligen goda avsikter. De vill ha jämställdhet, de anser att pojkar och flickor har lika värde, och de tycker inte att de behandlar dem olika. Men forskning visar att personalen ändå – ofta utan att vara medvetna om det och säkert precis som alla vi andra – har olika förväntningar på könen och behandlar barnen därefter.

Skilda förväntningar
En av de tydligaste skillnaderna mellan flickor och pojkar i förskolan skapas av de förväntningar som personalen har på respektive kön, menar delegationen.
– Det är vanligt att pojkar anses vara bråkiga, högljudda och framför allt otåliga. Med andra ord: om de inte får som de vill och det snabbt, då blir det problem. En förskollärare sammanfattade situationen i ett ord: ”pojk­panik”. Det gäller att hela tiden ligga steget före pojkarna så att de inte ställer till med problem, skriver de i sin rapport och fort­sätter:
– Flickorna då? Inte någon pedagog som delegationen har träffat har ens närmat sig uttrycket ”flickpanik”. Hittills gjord forskning visar att pedagogernas förväntningar på flickor kan sammanfattas i några få ord: flickor ska vara tysta, lugna och följa de regler som finns. Flickor förväntas också hjälpa till mer och ta större ansvar, både för sig själva och för omgivningen.
När barnen behandlas efter denna mall slussas de sakta men säkert åt var sitt håll – pojkarna till en plats där de anses vara rebeller, flickorna till en plats där de blir ”hjälpfröknar”.

Kunskap är lösningen
Frågan är hur man ska förändra situationen. Rapporten föreslår inga nya lagar, förordningar eller läroplaner. Den konstaterar att de mål som redan finns klargör att ett aktivt jämställdhetsarbete ingår i förskolans uppdrag. Det som saknas för att förskolorna ska kunna leva upp till målet är framför allt en sak: kunskap.
Behovet av kunskap finns överallt: hos barnskötare, förskollärare, rektorer, administratörer och kommunpolitiker, menar delegationen, och riktar till stor del in sig på just utbildning och kunskapsspridning i sina åtgärdsförslag. Det handlar bland annat om att kommuner och ansvariga för ­enskilt drivna förskolor ska bli bättre på att utbilda personal inom genus- och könsrollsfrågor, och att det år 2012 ska finnas en utbildad genuspedagog per 25 förskoleanställda.
Delegationen, som har fördelat totalt 2,5 miljoner kronor till 18 olika jämställdhetsprojekt i förskolor, föreslår också att stödet till jämställdhetsprojekten ska fortsätta, att projekten sammanställs och att lärdomen från dem sprids, förslagsvis av Myndigheten för skolutveckling.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 13/2006
Läs mer/ladda ner hela rapporten från regeringens hemsida

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler