Syskonrättvisa - hur?

Med syskonen ­kommer rättvise­bråken som på ­beställning. Men ­måste det alltid vara millimeterrättvisa?
Så här berättar tre ­familjer om hur det är hemma hos dem.


Text: Anna-Maria Stawreberg

Helt plötsligt gör den inträde i familjen: rättvise­ivern. Kanske kommer den smygande utan att man märker det eller så kommer den med buller och bång som en blixt från klar himmel.
Helt klart är att rättvisa är ett både centralt och viktigt begrepp för barn i förskoleåldern.
Hur man ska hantera de ständiga bråken om rättvisa är upp till varje familj. De familjer vi har pratat med har alla olika sätt att lösa konflikterna.

”Huvudsaken att barnen känner sig lika omtyckta”

Robert och Mia är separerade och har delad vårdnad om tvillingarna Lisa och Olivia, 5 år. De bor i lägenheter på samma gata i Stockholm: Robert har dessutom delad vårdnad om sönerna Erik, Daniel och Oskar.
– Vi har en del diskussioner hemma, men Lisa och Olivia lugnar ner sig ganska snabbt. Men visst ska det till exempel vara lika ­mycket godis när vi har lördagsmys, säger Mia och får medhåll av Robert:
– Barnen testar hela tiden, men jag försöker vara konsekvent. Eftersom jag lever ensam och har fem barn är det omöjligt att hålla på att tjafsa om småsaker. Ibland blir det olika glas när jag häller upp saft och när det är semester kan jag aldrig ta med mig alla fem. Då är det klart att de som inte kan följa med blir ledsna. Men det blir ju deras tur nästa gång.
– Huvudsaken är att barnen känner att man tycker lika mycket om dem och att vi försöker vara rättvisa mot dem, förklarar Mia.
Men då och då uppstår konflikter:
– Som när tjejerna fick en våningssäng och båda ville sova nederst. Då tog jag upp för­delarna med båda alternativen och till slut kunde de komma överens.
Både Robert och Mia tror att de eviga diskussionerna om rättvisa är ett välfärdsproblem, som oftast uppstår i familjer där båda föräldrarna lever tillsammans och där det finns större utrymme för diskussioner.
– För mig som heltidsarbetande, ensamstående mamma till två små barn är det omöjligt med millimeterrättvisa, slår Mia fast.

"Det händer att vi tappar humöret"

Pelle, Angelica och barnen Erica, 5 år, och Sofie, 3 år, kämpar med rättvisa från morgon till kväll.
– Redan vid frukosten får jag börja medla. Tjejerna kan tjafsa i det oändliga om vem som fick den största mackan, berättar Angelica.
– Sedan fortsätter dagen i samma stil. Om vem som ska få trycka på hissknappen, portkoden…,  säger Pelle.
Pelle och Angelica försöker vara tydliga, säga att även om något känns orättvist för stunden, så jämnar det ut sig i slutändan.
Ibland orkar Pelle och Angelica inte höra allt bråk om minsta småsak och det händer ofta att de tappar humöret.
– Häromdagen blev det blev tjafs om vem som hade mest cola i sitt glas. Då blev jag så arg att jag slog ut läsken i vasken. Det slutade med att ingen fick något, tjejerna storgrät och jag var arg. Till råga på allt tyckte Angelica att jag överreagerade och blev sur, säger Pelle.
På sista tiden har han funderat på om det är rättvist att Sofie alltid ska ärva Ericas saker.
– När det var dags för Sofie att få en cykel blev det diskussioner. Ericas nästan nya, urvuxna cykel stod ju och väntade. Men den var röd, och Sofie har länge och innerligt pratat om en grön cykel. Samtidigt kan man ju inte köpa saker bara för att det ska vara nytt.

”Barnen får lösa en del konflikter på egen hand”

Hemma hos Lars och Ulrika i Katrineholm är det rättvisediskussioner varje dag.
– Ibland blir vi trötta och förlorar tålamodet, men även vi tycker att det är viktigt att man är rättvis, säger Lars.
– Framför allt ska Anna, 6 år och Alice, 4 år ha absolut lika av allt.Martin, som är 5 år, fattar fortfarande inte riktigt vad det här medrättvisa innebär, säger Ulrika.
Både Lars och Ulrika är medvetna om att svartsjuka mellan syskon ärnågot som förekommer i de flesta familjer. Men det gör den inte lättareatt handskas med.
– Självklart försöker vi föra en sansad diskussion med barnen, men detär inte alltid det går. Nu senast bråkade Alice och Anna om eninnebandyklubba, trots att vi har flera klubbor. Till slut tog jagifrån dem innebandyklubban och bröt sönder den i två delar. Då blevtjejerna tysta, berättar Ulrika.
För Anna och Alice är det viktigt att få exakt lika mycket av saker ochting, och helst ska de få det samtidigt. Så länge det handlar om enklasaker försöker Ulrika och Lars tillgodose tjejernas önskemål.
– De ska till exempel ha exakt lika många skedar glass och fyller ettav barnen år får även de andra två något litet, säger Ulrika.
Både Lars och Ulrika tycker att det är viktigt att barnen ibland får lära sig att lösa konflikter på egen hand.
– Då slåss de ett tag men sedan börjar de plötsligt leka i stället, utan att vi vet hur det har gått till, berättar Lars.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 1 2006

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler