"Klockan sju har barnen somnat"

Familjen Segermark-Andersson blev tröttare och tröttare. Till slut skrev de ett brev till Anna Wahlgren. Familjen fick hjälp, och nu sover alla tre barnen gott om nätterna.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Sov du dina åtta timmar det senaste dygnet, samtidigt som bebisen sov sina 16? Eller liknar ert hem mest stället som John Blund glömde?
Ett litet barn vill inget hellre än att sova, men precis som med maten är bra sömn inget barnet tar sig självt, man måste hjälpa det att sova. Det fick familjen Segermark–Andersson erfara när de för tre år sedan blev föräldrar för andra gången. Deras dotter Nike sov lugnt de två första månaderna, sedan var det stopp.
– Hon började äta mer och mer på natten och till slut kändes det som om hon nästan inte åt något på dagen över huvud taget, säger mamma Jannika, där hon nu sitter i den vita soffan omgiven av de tre barnen Jander, fyra, Nike, tre, och Milo, ett år.
De långa nätterna satte sina spår. Jannika och hennes man Andreas blev allt tröttare. Nike blev också allt tröttare och mitt i allt gick sonen Jander, då drygt ett år, och förstod inte riktigt vad det var med alla i hans omgivning. Som de flesta ettåringar ville han ju leka och busa på dagarna och det innebar att Jannika inte kunde sova då heller.
– Till slut satte jag mig och skrev ett långt, dramatiskt brev till Anna Wahlgren. Jag skrev att vi inte orkade längre och att vi behövde handfasta råd.
Jannika och hennes man hade läst Barnaboken och haft stor hjälp av den redan under profylaxkursen när de väntade Jander.

Hjälp via nätet
De fick genast svar från författaren och niobarnsmamman.
– Anna skrev att hon självklart skulle hjälpa mig och att vi skulle göra det via nätet, säger Jannika.
Vid det här laget var Jannika så trött att hon saknade tron på att det över huvud taget skulle vara möjligt att få Nike att sova. Därför bestämde de sig för att Andreas skulle göra sova hela natten-kuren på Nike.
– Jag läste på om kuren och vi sa att ”nu, nu ska vi reda upp det här”, minns Andreas.
Andreas och Jannika började med kuren en fredag, eftersom kurens första del tar tre dagar och fyra nätter.
– Jag kände mig orolig innan vi började, Nike åt så lite på dagarna och så mycket på nätterna, men Anna lugnade mig med att maten och sömnen går hand i hand. Funkar det ena så funkar det andra, säger Jannika.

”Som ett mirakel”
Första natten vaknade Nike tolv gånger och varken hon eller Andreas fick särskilt mycket sömn.
– Jag förde dagbok, på morgonen rapporterade vi till Anna och fick goda råd och uppmuntrande hejarop tillbaka. Anna lugnade oss med att Nike inte var ledsen, hon var arg och att hennes gråt var hennes sätt att fråga oss om vi verkligen visste vad vi sysslade med.
Jannika och Andreas fick veta att de, för att Nike skulle kunna sova gott, var tvungna att svara på Nikes frågor och visa henne att allt var okej. Nästa natt vaknade hon hälften så många gånger. Varje gång Nike vaknade rullade Andreas henne i barnvagnen, med bestämda ryck tills hon lugnade sig. Han introducerade också en godnattramsa för Nike och redan under den andra natten började hon lyssna på ramsan.

I Vi Föräldrar nummer 11/2006 kan du läsa mer.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler