Skrik och kolik

Bebisar skriker. En del skriker mer än andra, och några – ungefär vart tionde barn i Sverige – skriker så mycket att vi säger att de har kolik.

Här finns hjälp

Är du orolig för att ditt barn skriker mycket? Kontakta bvc. De kan många gånger hjälpa till, och vid behov också förmedla kontakt eller lotsa vidare till barnläkare, barnklinik eller annat.
Om det är i samband med amning som barnet skriker kan även den ideella föreningen Amningshjälpen och deras hjälpmammor vara ett stöd. Titta efter ”Amningshjälpen” i telefonkatalogens rosa sidor, eller gå in på www.amningshjalpen.se För ett tiotal år sedan trodde man att 20 procent av barnen i Sverige hade kolik. Nu vet vi att det är betydligt färre, omkring 10 procent, och många BVCsköterskor vittnar om att det inte längre är lika vanligt.
– Förr berodde det nog mycket på hunger, tror jag. Hunger på både näring och närhet, säger BVC-sköterskan Marianne Rydin.
Catarina Canivet, distriksläkare som har doktorerat om spädbarns kolik, håller med:
– Jag tror att det ligger väldigt mycket i det. Det är svårt att bevisa, men man får indirekt stöd för sådana tankar i studier som har gjorts i andra kulturer, i jägar- samlar-samhällen, säger hon.
I jägar-samlar-samhällen lever barnen nära både sina mammor och andra vuxna. De bärs nästan hela tiden, upprätt och nära den vuxnes kropp. Och de ammas ofta, flera gånger i timmen.

Okänt i tredje världen
– Det är inte frågan om måltider, utan barnen snuttar hela tiden. Och man har kunnat se att de skriker väldigt lite. Kolik är ett fenomen som man inte har hört
talas om i tredje världen, i kulturer där man inte som hos oss lägger barnet ensamt i en säng utan där barnet i stället ständigt är med. Så jag tror säkert att det blir mindre skrikigt om man har en mer tillåtande atmosfär, säger Catarina Canivet.
Numera har vi en åtminstone relativt tillåtande atmosfär i Sverige. Men för bara 30–40 år sedan var det annorlunda. Då missionerade läkarvetenskapen om att man inte skulle amma oftare än var fjärde timme, och det fanns de som hävdade
att kolik orsakades av mammorna tog upp sina barn för ofta.
Det synsättet orsakade säkert en hel del ont, tror Catarina Canivet – men samtidigt kan det inte förklara allt.
Hon berättar om en studie som gjordes på 1980-talet med två grupper av föräldrar. I den ena gruppen skulle barnen bäras ganska mycket, i den andra skulle de inte bäras mer än vanligt.
– Det visade sig att det inte blev några kolikfall alls i gruppen där barnen bars mer. ”Aha, tänkte forskarna, jättebra – så kan vi bota kolikbarnen!” Men efterföljande studier visade att det inte gick.
Det går inte att plötsligt börja leva mer som förr i tiden, närmare naturen, och tro att koliken därigenom ska försvinna, är Catarina Canivets slutsats:
– Det är inte säkert att en förälder som har ett yrkesarbete och lever på ett helt annat sätt kommer att känna sig avspänd i en sådan situation.
Däremot är det viktigt att sprida kunskapen om att inget barn mår dåligt av mycket närhet, eller av att få amma när det vill, menar hon.
I den studie som Catarina Canivet genomfört ställde man föräldrar till barn som var 4 månader och yngre inför ett antal påståenden. ”Om barnet tas upp för mycket kan det bli bortskämt och alldeles för osjälvständigt” löd ett av dem. De som tyckte att detta stämde helt eller delvis fick kolikbarn i mycket högre utsträckning än de som tyckte att det var nonsens.
– Men det är inte så enkelt som det kan verka. De som var helt säkra på att det stämde fick nämligen kolikbarn i mindre utsträckning än de som var osäkra och tyckte att det delvis stämde. Så det är komplexa samband.

Kolik – eller bara skrik?

Teorierna om varför ett barn drabbas av kolik är många och skiftande, men i praktiken är det ingen som säkert vet vad det beror på.

I västvärlden har vi en definition för vad som ska kallas kolik: är barnet i övrigt friskt, går upp i vikt och utvecklas som det ska men skriker eller gnäller i minst tre timmar om dagen i minst tre dagar per vecka så har det kolik, säger vi.
I praktiken är det ingen som säkert vet vad koloik är och vad det beror på. Men teorierna är många, bland annat:

Barn är olika. En del barn skriker helt enkelt mer än andra – kanske för att de inte har samma förmåga att lugna ner sig själva.

Temperament. En uppföljande studie av före detta kolikbarn vid 4 års ålder visade att barnen inte hade tagit skada av den kolik de hade i början av sina liv. Däremot fick de fler raseriutbrott än andra barn. De grät oftare och var oftare arga och upprörda.
Detta kan stödja dem som anser att kolik är en första yttring av ett temperament som gör att barnet känner obehag lättare än andra barn.

Överkänslighet. Både den komjölk som den ammande mamman får i sig i form av mjölk och mjölkprodukter och den som barnet eventuellt äter i form av modersmjölksersättning kan orsaka överkänslighet hos barnet. En del forskare tror att så många som 25 procent av kolikbarnen har sina besvär på grund av överkänslighet mot komjölk, andra tror att det inte är fler än 5 procent.

Motstridiga signaler. Vår kultur signalerar att barn ska fostras till självständiga människor. Därför har vi mycket mindre fysisk kontakt med våra barn än vad mänskligheten har haft under 99 procent av sin tid på jorden, framhävs det ibland. Samtidigt får vi motsatta signaler om att ”en god förälder alltid ska älska sitt barn och ha det i famnen” – motstridiga krav som dessa kan leda til en anspänning i relationen mellan barn och förälder, som gör att barnet svarar med att skrika, menar en del.

Fördröjd mognad.
Det finns tecken på att kolik kan bero på en fördröjd mognad i barnets stress- och hormonregleringssystem. Det skulle kunna innebära att koliken så småningom försvinner för att stress- och hormonregleringssystemet då har mognat – men detta har ingenting med eventuell för tidig födsel att göra. För tidigt födda barn får inte kolik oftare än andra.

Föräldrars attityd. Ett exempel på detta kan vara att föräldrar, som tror att barn blir bortskämda om de lyfts upp mycket, oftare får kolikbarn än andra.

Mer amningsvänligt i Skandinavien?

Hur mycket skrik är egentligen normalt för en baby? Den frågan debatteras just nu inom forskningen.
Forskare från England, Canada och USA menar att upp till två timmars skrik per dygn är normalt.
– Men i Skandinavien är det nog mer vanligt med upp till en timmes skrik, menar jag och en dansk kollega, säger Catarina Canivet.
Vad denna skillnad beror på kan man än så länge bara spekulera om. Det kan ha att göra med själva mätmetoden, och i så fall är det alltså ingen verklig skillnad i praktiken.
Men det kan också bero på olika synsätt på omvårdnad av spädbarn.
– Kanske är det mer amningsvänligt och tillåtande i Skandinavien, säger Catarina Canivet. Min danska kollega, som har sitt ursprung i USA, har också lagt märke till att vi i Skandinavien drar våra spädbarn i barnvagn mycket mer. Det kanske också kan påverka. 

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 13/2002

"Så klarade vi koliken"

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler