Så var det för oss

Sandra, Daniel och Ida samt Carolina och Thomas berättar hur det blev när deras barn föddes. 

"Det är viktigt att Julian har oss båda"

Det vanliga är att det nyfödda barnet läggs på sin mammas mage, men inte alltid. Lille Julian, nu sex månader, kom till världen genom ett kejsarsnitt, och fick tillbringa sina första timmar i livet i sin pappas famn.

Så här beskriver Daniel, 26, sitt första möte med sonen Julian, som han väntat på och längtat efter i nio månader:

– När jag fick hålla Julian i mina armar kändes det självklart att han var min son. Han var helt perfekt, det var som en förälskelse. Det var ju honom som vi hade känt sparka när han låg i sin mamma Idas mage. Det kommer jag aldrig att glömma, inte ens när jag är gammal och senil.

Julian låg i säte. Detta upptäcktes när värkarbetet startat, därför blev det ett akut snitt, men mamma Ida, 25, fick vara vaken.

Ensam med Julian
När Julian kom ut var han slö och behövde lite hjälp för att komma igång. ”Kom med nu” sa personalen till Daniel som följde med ut ur rummet. Julians hjärtfrekvens var låg och hjärtat fick masseras igång. När Julian piggnat till fick Daniel bära in honom till Ida igen.

– Det var omvälvande känslor, säger Daniel. Vi fick några minuter tillsammans medan de sydde Ida, sedan fick hon åka till uppvaket och jag blev ensam med Julian igen på ett rum under ett par timmar. Det kändes väldigt speciellt och väldigt privat.

Daniel satt med Julian, som var inlindad i en liten filt, i famnen tills Ida kom tillbaka från uppvaktet.

– Stundtals var Julian lite ledsen, men han hade bara en svag, liten röst. Jag sjöng och nynnade för honom för att han skulle bli lugn. Han var rätt omtöcknad efter förlossningen.

Om den här stunden med Julian påverkat den framtida anknytningen, vet inte Daniel:

– Jag vet ju inte hur det är att inte få ha sin bebis först, men jag kände att det var han och jag. Jag tror det handlar om inställningen också. Min och Idas grundinställning är att det är viktigt att Julian har oss båda. Vid mer könsuppdelade roller kan det nog vara en positiv chock att få barnet först. Men jag var redan beredd på att jag vill komma jättenära mitt barn.

– När jag kommer hem från jobbet om dagarna blir Julian alltid glad och har längtat efter mig – jag har ju längtat efter honom också.

Ida minns förlossningen med värme:

– Visst hade jag velat vara med min lilla familj på en gång, men jag visste att Julian hade det bra med min man. Och när jag nu hade väntat i nio månader kunde jag lika gärna vänta två timmar till. Julian är ju inte bara min bebis, han är Daniels också.

Ida känner inte att hon blev ”snuvad på förlossningen”.

– En del blir besvikna vid ett snitt och känner att de inte fått föda ”ordentligt”. Man får inte göra det till en prestationssak att föda naturligt. Jag hade inställningen att ”Vad som helst kan hända, jag litar på att personalen fattar de rätta besluten”. Tanken på att ha svårt med anknytningen slog mig aldrig. Jag tänkte bara att det var mysigt att Julian fick vara hos Daniel ett tag, jag hade ju haft honom i magen så länge. När jag väl fick vara min familj kände jag starkt att Julian var min bebis och att det var skönt att äntligen få ge honom bröstet efter att han sugit på pappas lillfinger i två timmar.

"Efter fyra dagar fick jag äntligen hålla i min dotter"

Sandra, 25, ensamstående mamma till dottern Melina, två år:

”Min dotter föddes med tarmarna utanpå magen. Jag visste om detta och är glad över att jag hann förbereda mig. Direkt efter kejsarsnittet tog personalen hand om henne i väntan på en tom operationssal.
Min mamma var med vid förlossningen. Jag hade bett om att få se Melina när hon kom ut, men jag var för trött och somnade under själva ingreppet.

Mamma tog kort på Melina innan hon kördes i väg. På BB trodde de att jag sov, så först efter 10–11 timmar så fick jag åka till barnintensiven och titta på Melina. Operationen hade gått bra.

Till en början låg hon i respirator, det tog fyra dagar innan jag fick hålla i Melina. Det var läskigt med alla slangar. När jag väl fick henne i min famn kändes det som att hon äntligen blev mitt barn, innan dess var hon personalens.

Det tar nog lite längre tid att knyta an med en sådan början, men det kan nog vara svårt att landa i att ’Den här varelsen är faktiskt mitt barn’ även om man får barnet på bröstet direkt efter födseln.”

"Att få hålla Elin hennes första timmar var en upplevelse"

Carolina, 29, och Thomas, 30, föräldrar till Elin, ett år och tre månader


Carolina: ”Jag födde Elin med planerat kejsarsnitt. Vi hade blivit lovade att få vara tillsammans med Elin på uppvaket. Men så blev det inte. Jag fick bara hålla Elin i några minuter, personalen sa att jag var för dålig att ha henne, mitt blodtryck sjönk hela tiden och jag fick en massa mediciner. Jag hade hellre åkt till BB-avdelningen med Elin och Thomas.

Det kändes overkligt att ha fått barn och ligga utan barnet hos sig. Kanske påverkas anknytningen lite grann av det. Det blir konstigt att några timmar senare få känna att ’Jaha, det här är mitt barn’. Det blir en annorlunda start. Samtidigt vet jag att Elin hade det bra hos Thomas.

Jag efterlyser rutiner för hur man kan hålla ihop familjen även efter ett kejsarsnitt. Det blir ju jättejobbigt att skickas i väg på olika håll och skiljas från ett barn som man har burit på så länge.”
 
Thomas: ”Att få hålla Elin hennes första timmar var en upplevelse. Jag hoppade på kryckor och kunde inte gå omkring med henne. Så personalen placerade mig i en stol, jag fick ta av mig på överkroppen och hålla lilltjejen mot bröstet. Där satt jag sedan i två timmar utan att kunna röra mig.

Det kändes bra, men efter ett tag började armarna domna… Jag visste inte hur mycket jag vågade röra mig, hur känsligt ett spädbarn är. Jag har ju ingen erfarenhet av spädbarn, det var både nervöst och spännande.

Elin var jättelugn där hon låg, hon gnällde bara till någon gång. För mig kändes det som att hon var trygg, det var som en dröm. Hon försökte inte nå bröstvårtan utan låg helt stilla, hon sög inte på något finger heller. Det var härligt att få ha hand om Elin, men det bästa är förstås om båda föräldrarna kan få dela på närheten med det nyfödda barnet.”

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 5/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler