Tiodagarspaniken - så slipper du den

"Nu är det bara du och jag…" Foto: Ina Agency
Första dagarna hemma med bebisen är det mesta ett omtumlande kaos, man hinner inte mycket mer än att ta hand om det nyfödda knytet. Men snart är de tio första pappadagarna slut, och partnern ska tillbaka till jobbet. Då är det lätt att få tiodagarspanik!

Text: Mia Coull

När Linda Arndths sambo Mattias Appelgren skulle börja jobba igen efter de tio första pappadagarna kände Linda att oron började komma krypande.
– Jag tänkte ”Hur ska jag klara allt på egen hand?”, berättar Linda, mamma till Cornelia, 13 veckor.
Linda fick en känsla av att allt hängde på henne och hon kände sig låst. Att ta hand om en liten bebis var betydligt mer krävande än vad hon föreställt sig.
– Jag skulle hinna gå ut med hundarna, diska, städa, laga mat. Det var en svår omställning. Dessutom var jag nedstämd och hade dåligt samvete för att jag inte var så stolt och lycklig som man ”ska”. Efteråt har jag förstått att det är rätt vanligt att vara ledsen den första tiden.
Linda berättar att Mattias har många fritidsintressen. Själv är hon politiskt aktiv, men inte just nu, hon varken hinner eller orkar. Ibland kommer hon inte ur morgonrocken förrän på eftermiddagen.
– Det kändes orättvist att när Mattias skulle i väg på sina fritidsaktiviteter så kunde han åka i väg själv, men skulle jag göra något var jag tvungen att ha Cornelia med.

Stor omställning
Lindas egentid försvann och hon konstaterar att för pappor blir det inte lika märkbart, eftersom bebisen inte är beroende av honom på samma sätt i början.
– Mattias tycker att jag blivit en eremitkräfta, men det är inte bara att åka iväg någonstans med ett litet barn. Man måste packa skötväska, byta blöja, amma och klä på henne först, och därefter göra sig själv i ordning.
Att få barn har varit påfrestande för förhållandet, konstaterar Linda. 
– När vi var på återbesök hos barnmorskan sa hon att orsaken till att så många småbarnsföräldrar separerar ofta bottnar i sådant som hänt i början när man fått barn, att mamman tagit på sig för mycket.
– Man måste prata, säga vad man känner om pappan inte ser det. Han kan ju ta hand om matlagning, tvätt och städning den första tiden.
Samtidigt har Linda förståelse för att föräldrarollen är en ny roll för mannen också, och att det kan vara svårt för en pappa att försöka trösta en bebis som vill till mamma för att äta. 
– I dag är det vanligt att nyblivna föräldrar går isär, det är inte konstigt med tanke på att tiden för varandra blir begränsad och sömnbristen nästan gör en galen. Jag och Mattias har sagt till varandra att vi inte ska bli ett av de par som separerar. Vi ska kämpa, fast det redan har varit otroligt tufft.
Linda tycker att man ska dela på hemarbetet och efter att hon och Mattias har pratat om hur de känner har uppdelningen av hemarbetet och tiden med Cornelia börjat fungera bra. Men att det tagit sin tid att förstå varandra.

Många känner sig oroliga
Marianne Rydin, bvc– sjuksköterska på Bvc Knoppen i Stockholm, träffar många nyblivna mammor som oroligt undrar hur det ska gå när pappadagarna är slut. 
– Det drabbar främst förstagångsföräldrar. Eftersom en liten bebis kan sysselsätta två vuxna dygnet runt kan det kännas skrämmande att bli lämnad ensam med barnet.
Marianne Rydin konstaterar att det är en stor omställning att bli förälder, de flesta är helt oförberedda på den nya situationen, både pappan och mamman är lika omskakade. Hur mycket tid en bebis tar är omöjligt att veta innan man fått sitt barn, det går inte att förbereda sig på hur det ska bli eller kännas.
– Det kan komma som en chock att man blir så berörd av sitt barn och att barnet är så totalt beroende av sina föräldrar, säger Marianne Rydin.
Att få tid för vardagliga saker som att äta och duscha kan vara svårt. Som förstagångsförälder vill man oftast vara säker på att barnet sover och inte kommer att vakna på en stund innan man vågar sig ut i badrummet. Sedan finns det praktiska saker att ta hand om: städa, laga mat, plocka undan – och så sitter man låst i timmar med barnet vid bröstet. 
– Den oro man känner när barnet gråter går inte att i förväg föreställa sig. Och eftersom det kan vara svårt att tolka barnets skrik till en början, kan man känna att man inte riktigt räcker till som förälder.

"Ska det vara så här jämt?"
Med första barnet har man inget tidsperspektiv, utan tror att det ska vara så här resten av livet med nattvak och annat. Den som har fler barn vet att bebisperioden inte varar för evigt.
– Många tänker att de ska plugga eller inreda vinden när de ”ändå är hemma”. Men att ta hand om bebis är en heltidssysselsättning och lite till. Enligt en föreläsning jag varit på går det åt ungefär 30 timmar i veckan bara till att amma ett barn, säger Marianne Rydin.
Med tiden lär man sig hur man ska göra för att bebisen ska bli nöjd.
– Vid tre månaders ålder brukar man ha landat lite som förälder, fått rutiner och säkerhet i sin nya roll. Man har lärt känna sitt barn, kan tolka dess signaler och kroppsspråk. Som förälder får man ju gensvar som talar om när man gör rätt, säger Marianne Rydin.  
Hon tror att det främst är mamman som känner tiodagarspaniken, eftersom hon vanligtvis är hemma när barnet är litet.
– I regel är mannen hemma när barnet har hunnit bli lite äldre. Han har hunnit lära känna barnet som inte är lika skört och beroende som det var i början.

Läs mer om tiodagarspaniken i Vi Föräldrar 2 2007


9 paniktips

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler