Så får ni fina sagostunder

Så får ni fina sagostunder

Så får ni fina sagostunder

En saga, ett mysigt hörn i soffan och en kort, ostörd stund. Mer behövs inte för att du och ditt barn ska komma varandra riktigt nära. Sagopedagogen Maria Rössövik tipar om hur du förhöjer sagokänslan - med eller utan bok.

Sagopedagogen Maria Rössövik står framför oss och pinglar i ett silverfärgat vindspel. Rummet är nedsläckt och de levande ljusen kastar ett förtrollande sken. Sorlet i publiken tystnar och en förväntansfull stämning fyller rummet.
– Välkomna till sagans värld! Det var en gång en gammal fiskare och hans fru som bodde i en stuga långt in i skogen. Tillsammans hade de två söner …”

I drygt tio minuter berättar Maria Rössövik med stor inlevelse och yviga rörelser om pojkarnas äventyr bland tomtar och troll. Publiken, mestadels föräldrar till barn i förskoleåldern, sitter trollbunden och väntar spänt på upplösningen av den gamla norska folksagan. När Maria Rössövik så småningom avslutar är det nästan som om publiken rycker till. Sagan har fångat dem och fått tiden att stå still.
– Det händer något i oss, både vuxna och barn, när någon berättar en saga på det här sättet. Man ser en massa bilder och börjar fantisera kring orden. Jag brukar citiera Montaigne, den franske 1500-tals filosofen, när jag pratar om det här. ”Att undervisa ett barn är inte att fylla ett kärl utan att tända en eld.” Jag tror att det är det som händer i sagoberättandet, säger hon.

Och det är just det hennes föreläsningar handlar om – att tända elden i våra barn och att hålla den levande.
– Man gör så mycket med barn från tidig ålder och har fullt sjå med att hinna med en massa aktiviteter. Men egentligen räcker det med det lilla – att få dela en stund i fantasins gränsland med mamma eller pappa. Det är sådant som barnen verkligen minns, säger hon.

Maria Rössövik är förskollärare och även utbildad symbolpedagog. Hon arbetar med att utbilda både lärare och föräldrar i sagopedagogik och hur man kan använda sagan och berättandet i barns lärande och utveckling. För det är i sagans och berättandets värld som barnets egen fantasi, kreativitet och empatiska förmåga skapas, menar hon.
– Att använda fantasi lär oss även empati. Om jag inte har fantasi är det svårt för mig att sätta mig in i och förstå hur andra känner, tänker eller tycker. Därför är det jätteviktigt att man som förälder uppmuntrar till fantasi.

– En så enkel sak som att hänga upp ett skynke i dörrposten till ett rum, släcka ner ljuset och smyga fram till skynket och säga: ”Nu, när vi går in genom skynket, kommer vi in i ett stort slott!” sätter igång barnets fantasi med en gång. En sådan stund – när barnet får ”äga” sin förälder och bara vara nära – betyder oerhört mycket. Det är något de kan leva på länge och en upplevelse de aldrig glömmer.

För mitt i vardagshetsen glömmer vi ofta det allra viktigaste, menar hon: att vara närvarande och dela upplevelser och tid med våra barn. Men bara tio, femton minuter i soffan med en saga kan ge en närhet och kontakt som både barn och förälder ofta får för lite av. Dessutom kan sagan vara ett sätt att hjälpa barnet att hantera och ge uttryck för jobbiga känslor.
– Sagan har en läkande kraft. Den kan hjälpa barnen att sätta ord på känslor de inte riktigt förstår. Där är folksagorna fantastiska. De har så mycket visdom och klokhet mellan raderna, och det känner barnen när vi berättar sagorna för dem.

– Barn som har fått ett litet syskon och känner sig utanför brukar till exempel fascineras av sagan om Askungen. Den handlar om utanförskap och elaka känslor syskon emellan, och det hjälper barnet att känna igen sig och få bekräftelse för hur det mår. Eftersom sagan slutar lyckligt ger den också barnet hopp, säger Maria Rössövik.

På samma sätt kan man också använda sagor och berättande för att uppmuntra barnet att göra eller lära sig något nytt, menar Maria Rössövik.

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 3, 2011.

4 tips för fina berättarstunder

1. Korta stunder funkar bäst. Hellre kort och intensivt, med full närvaro, än inga stunder alls. Stäng av telefonen en kvart.

2. Bejaka fantasin. Se det som en kreativ kraft som barnet bär med sig upp i åldrarna.

3. Låt barnet få avbryta. Låt barnet få avbryta mitt i en berättelse eller lek för att ställa en fråga. För att ta upp tråden igen kan man exempelvis säga: ”Men nu ska du få höra vad som hände sen…”

4. Oroa dig inte för mycket över ”det onda”.
Barn tolkar sagor på sitt sätt. Därför klarar de av att höra om det onda och goda i sagornas värld. De skapar sina egna bilder i huvudet och gör dem inte otäckare än vad de kan ta emot. Titta däremot noga igenom folksagans bilder innan du visar dem för barnet. Ibland kan bilderna skrämma mer än orden.
 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler