Så får din bebis (och du) bättre sömn

Så får din bebis (och du) bättre sömn

Så får din bebis (och du) bättre sömn

Säkert har du också hört uttrycket ”att sova som ett barn.” Du som suttit uppe med en skrikande bebis klockan tre på natten inser att den som hittat på det uttrycket måste ha varit världens största skämtare.

Barns sömnstörningar

Mellan 15 och 35 procent av alla barn mellan sex månader–fem år har någon form av sömnstörning. Sömnproblem innebär att barnet vaknar minst två, tre gånger varje natt och är vaket minst 10–15 minuter och att detta händer minst fem gånger i veckan.
    För att bebisars sömn är annorlunda än vuxnas. Det är helt normalt att sova ett par timmar, vakna en stund, dricka lite mjölk, slumra i mammas eller pappas famn, vakna till och protestera när man försöker lägga över henne eller honom i sängen, vara vaken någon timme, äta en skvätt till och sedan somna om en liten stund.

För en liten bebis är det här helt okej. Värre är det för oss föräldrar.


En nyfödd bebis har inte någon dygnsrytm, och bryr sig inte alls om att det är natt. En bebis bryr sig inte heller om att mamma och pappa är så förbi av trötthet att de inte ens orkar prata. En bebis behöver nämligen inte särskilt sociala och spirituella föräldrar. En bebis behöver mat och närhet.
    Man brukar säga att dygnsrytmen börjar utvecklas någon gång under den första månaden. När barnet är mellan två och fyra månader gammalt stabiliseras dygnsrytmen ytterligare, något som förhoppningsvis innebär att barnet sover allt längre stunder i taget på natten och är vaket mer och mer på dagen.
     När man talar om att ett barn ”sover igenom natten”, något som ungefär 75 procent av alla nio månader gamla barn gör, pratar man inte om att sova åtta timmar i sträck. Nej, man menar att barnet sover fem timmar i sträck, oftast mellan midnatt och fem på morgonen.
    Hur mycket ett barn sover är helt individuellt. Spannet varierar kraftigt, men siffrorna nedan kan vara bra att ha som riktlinje:

  • Ett nyfödd, fullgången bebis sover 16–20 timmar per dygn.
  • En 6–13 månader bebis sover 14–16 timmar per dygn.
  • De allra flesta barn tar sig den sömn de behöver. Men även om det är ovanligt, finns det barn som är kroniskt övertrötta. 
  • Ett barn som är kroniskt övertrött sover sämre och det blir svårare att få in ett bra sömnmönster.

Källa: Avhandlingen Severe sleep problems among infants av Malena Thunström, Uppsala universitet, och avhandlingen Sömnproblem hos barn och ungdom av Hans Smedje, Akademiska sjukhuset i Uppsala.
 

Vanligaste problemet

Räck upp en hand du som varit på bvc och beklagat dig över din bebis sömn. Det är förmodligen den allra vanligaste frågan som bvc-personalen får. Det är också den allra vanligaste frågan på Vi Föräldras frågesidor. Räck också upp en hand, du som fått rådet från din bvc-sköterska ”att försöka sova när bebisen sover”. Att sova när bebisen sover är det enda vi kan göra den första tiden för att försöka få kraft att orka med tillvaron. Att sova tillsammans med bebisen när hon eller han tar sin lur på dagen är alltså det smartaste tricket för att få tillbaka krafterna.
    Problemet är bara att det inte funkar i längden. Det finns tusen saker som ska göras i vardagen. Och även om man som nybliven förälder uppmanas att strunta i alla måsten, är det lättare sagt än gjort. Dessutom är det oftast på dagen det sociala livet med andra, vuxna människor sker.

   – För mig funkade det inte så bra att sova när Kai sov. Det kändes som om jag inte fick uppleva något dagsljus på flera veckor och jag blev allt mer isolerad. Till slut kändes det som om Kai och jag levde i en egen liten bubbla av mörker utan några som helst kontakter med omvärlden, säger Kattri, mamma till Kai, 6 månader.
     Det går inte att tvinga en bebis att sova, men det finns massor av saker man kan göra för att hjälpa bebisen till en bra sömn. Vissa barn börjar sova gott av sig själva, andra barn behöver man hjälpa på traven.
    Ofta räcker det att ändra på en del detaljer för att man ska få bra nätter där hemma. Exakt vad ni väljer är inte det viktiga. Huvudsaken är att du som förälder själv tycker att just det sätt ni valt känns bra. Vi föräldrar känner bäst vad som är bra för just vårt barn. Det är inget som grannen, bvc-sköterskan, svärmor eller morfar kan tala om för oss. För att en metod eller en teknik ska fungera är det viktigt att er övertygelse om att den fungerar smittar av sig på barnet. Att ni går in för de nya nätterna med gott självförtroende och inte med en stark tveksamhet.

Rutiner – bebisens bästa vän  - läs på nästa sida

Rutiner – bebisens bästa vän

De flesta bebisar älskar rutiner. Det fina med att ha en läggningsrutin är att bebisen ganska snart lär sig vad som är på gång: att det är dags att sova för natten. Det gör också att man så småningom kan släppa lite på rutinerna och få barnet att somna lite varstans.
    – När Olle var nyfödd hade han ingen koll på dygnet över huvud taget. Stina och jag försökte hänga med honom så gott det gick, men efter ett par månader betstämde vi oss för att försöka anpassa honom, i stället för oss själva. Vi bestämde oss för att det var lagom att lägga honom vid sjutiden, så efter klockan sex drog vi ner på tempot hemma. Vi dämpade till och med ljuset, pratade lugnare och märkte ganska snart att Olle fattade galoppen, säger Robert, pappa till Olle, 6 månader.
     Ett bra sätt att börja läggningsrutinen kan vara just att lugna ner. Det hjälper bebisen att förstå att det snart är läggdags och att det inte händer så mycket mer spännande den här dagen. Dämpa belysningen, sänk ljudnivån och aktiviteten hemma. En del barn blir lugnade av ett lagom varmt bad, andra blir uppiggade. Anpassa er efter ert barn.
     När pyjamasen är på är det dags för den sista slurken mjölk eller välling. Vill ni få in en bra nattningsrutin är det bra att inte låta barnet få dagens sista måltid i starkt ljus framför en tv med högt ljud. Kanske kan det vara skönt att koppla av tillsammans med bebisen till klassisk, lugn musik?
     Eftersom små barn, precis som vi vuxna, vaknar till flera gånger varje natt, för att checka att läget är under kontroll, brukar experterna rekommendera att barnet läggs sömnigt men vaket i sin säng. Förklaringen är enkel: när bebisen vaknar till, vill hon eller han att det ska vara precis på samma sätt som innan hon eller han somnade.
     Förhoppningsvis är bebisen så sömnig vid det här laget att den somnar av sig själv (se ”Första hjälpen i jakten på bra sömnvanor” annars).
    I USA, där sömn har blivit en så stor industri att den fått ett eget begrepp, sleeponomics, finns det särskilda så kallade white noiseapparater som avger ett lågfrekvent ljud som sägs vara bra för sömnen. Det går lika bra med till exempel en vanlig bordsfläkt, vars ljud kan ha en sövande effekt för både stora och små barn. Det finns också CD-skivor med olika naturljud som är sköna att somna till. Att söva barnet till ljudet av detta kan alltså vara värt att testa.
    Andra föräldrar väljer att sjunga en vaggsång, eller läsa en liten saga, trots att barnet är så litet att det inte förstår vad ni läser om.

Möblera om

Ett bra alternativ till att sova i samma säng kan vara att låta bebisen sova i spjälsängen intill er säng, med borttagen långsida, så att ni kommer åt att röra vid barnet under natten.
För att bebisen ska förstå att det är natt är det bra att ha mörkt eller dämpad belysning i rummet. Vill ni ha lite ljus, kan blåtonade lampor vara en bra idé, eftersom det påminner om månljuset. Se över sovplatsen
Oavsett om ni sover tillsammans med bebisen eller låter bebisen sova i egen säng behöver man tänka över hur sovplatsen ser ut. Många barn, men inte alla, föredrar att sova tillsammans med mamma eller pappa.
     Det finns till och med en särskild föräldrarörelse, Attachment Parenting, Nära Föräldraskap, som förespråkar att man ska sova tillsammans med barnen, eftersom det är bra för anknytningen. Mammor som ammar får det också bekvämare om bebisen sover i samma säng.
     Väljer man att sova tillsammans med sin bebis är det dock viktigt att tänka på några saker, eftersom det finns internationella studier som visar att det finns ett litet samband mellan plötslig spädbarnsdöd och samsovning.

Väljer du – och din bebis – att ni ska sova tillsammans, tänk då på att:

  • Aldrig sova i samma säng om någon av er vuxna har druckit alkohol, röker eller använder avtrubbande eller lugnande mediciner.
  • Ha rymligt i sängen, och att inte ha för varmt. Barnet ska kunna röra sig obehindrat.
  • Se till att det inte finns någon risk för att barnet ska ramla ur sängen eller mellan madrasserna, om ni sover i dubbelsäng.

 

Så blir spjälsängen säker - läs mer på nästa sida


Så blir spjälsängen säker

Precis som vi vuxna sover bebisar bättre i ett svalt sovrum än i ett varmt.
Numera finns det många fina barnsängar i barntillbehörsaffärerna. Det finns också massor av coola spjäl- och barnsängar på loppmarknader. Många har sina gamla spjälsängar stående på vinden i väntan på att yngre släktingar ska föda barn, så att sängen ska gå vidare.

Men det har hänt allvarliga olyckor i spjälsängar. Barn har klämt huvudet mellan spjälorna och blivit allvarligt skadade och barn har hängts i sängstolpar. Därför är det viktigt att se över spjälsängen mycket noga. Det finns svenska säkerhetskrav som måste uppfyllas. Kolla med försäljaren.

  • Spjälorna ska ha ett avstånd på max 6,5 centimeter, även om spjälorna bänds isär. Mät hela vägen, de kan ha slagit sig och bågnat.
  • Det får absolut inte finnas några uppstickande sängstolpar. De får inte sticka upp över huvud taget.
  • Inga tampar i sängen, på sängkläder eller pyjamasen får vara längre än 22 centimeter.
  • Kolla så att det inte finns några småsaker i närheten av sovplatsen som bebisen kan sätta i halsen. Tänk också på till exempel persienn- och rullgardinsstroppar.
  • Från sängens botten och upp till kanten ska det vara minst 60 centimeter.  


Era egna, mjuka urtvättade sängkläder är sköna för bebisen att sova i. Sy dem lätt själv genom att klippa till två 100x130 centimeter stora bitar och sy ihop till ett påslakan. (Lämna en bit öppen, så att ni kan stoppa in täcket.) Underlakanet klipper du till av ett 100x150 centimeter stort tygstycke som fållas.

Hitta en rytm som passar er

Många sömnforskare menar att det är viktigt att lägga barnet vid samma tid varje kväll. Barnets dygnsrytm störs lätt, därför bör man inte skjuta på läggningen mer än någon halvtimme. Elizabeth Pantley, amerikansk föräldrautbildare och författare av flera föräldrahandböcker, hävdar bestämt att barn sover bättre om man lägger det tidigt på kvällen, eftersom barnets biologiska klocka är inställd på tidig läggning.
     För att läggningen ska funka är det ett bra knep att lära er upptäcka barnets trötthetstecken. Ett sömnigt barn blir stillsammare, tappar intresset för omgivningen, gnuggar sig kanske i öronen eller ögonen.
     Många barn sover sämre efter en aktiv dag med många intryck. Därför kan det vara värt att testa att minska på intrycken för att få sömnen att bli bättre.
    Många bebisar vill äta på natten. Och många bebisar behöver det. Har man tur äter barnet mer eller mindre i sömnen och det gör det lätt att sova vidare efter matstunden. Man brukar säga att friska, normalviktiga barn som är över sex månader gamla inte längre behöver äta på natten. Hur ni gör är upp till er. Prata med er bvc-sköterska om ni känner er osäkra.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Första året 2007

Läs mer om barn och sömn i Vi Föräldrars bok ”Allt du vill veta om barns sömn – men varit för trött för att fråga om” (Prisma), skriven av Anna-Maria Stawreberg.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler

"Älskar min familj, men känner mig fast i familjelivet" Psykologen kommer med råd

Hjälp, jag längtar bort!

"Jag älskar min fru och våra två barn, 2 och 6 år. Men ändå – senaste året har jag börjat känna mig inlåst. Inte med dem, men i familjelivet med allt vad det innebär av pusslande med hämtningar och lämningar, föris och skola, veckomatsedlar, papper att fylla i – ja, allt. Samtidigt har jag ett heltidsjobb som är både stimulerande och krävande.
Min fru gör nästan mer än jag, så jag kan inte skylla på henne. Vi har städhjälp en gång i veckan för att avlasta. Ibland har vi barnvakt och går ut och äter själva. Någon gång i veckan träffar jag kompisar från förr och tar en öl. Jag försöker träna regelbundet och äta bra.
Jag älskar min familj högt, ändå längtar jag bort. Till resor och till att få vara i fred ibland. Vad ska jag göra?"
/Melvin
 

Malin: ”Vad är viktigt för dig i ditt liv?”

Jag tror att många känner igen sig i ditt brev. Allt det yttre är bra och rätt. Och så känns det ändå tomt. Inuti.
Jag tror att det är symtomatiskt – vi fixar allt det yttre som ska känneteckna det goda livet, men på kuppen slukar det all vår vakna tid och det blir inget utrymme kvar till det vi har inuti oss. Vi borde vara lyckliga och nöjda, men istället för att känna att vi har alla rätt kan det yttre livet bli till ett fängelse. Och sådana basala behov som att få vara i fred någon gång ibland kan tyckas ouppnåeliga.
Jag ske ge dig två konkreta tips nu när du har valt att dela med dig. Det första handlar just om den här borde-känslan. När det vi känner inte går ihop med hur vi tycker att vi borde känna mår vi människor dåligt. Men att trycka bort sådana här känslor är ingen framkomlig väg. Jag tycker därför att du ska prata med din fru. Tillsammans kan ni pröva en teknik som har visat sig vara effektiv för att skapa större tillfredställelse och närvaro i livet. Den går ut på att identifiera vilka värderingar man har om vad som verkligen är viktigt, och att sedan skapa beteenden eller handlingar som utgår från dem.
Vad är viktigt för dig i ditt liv – som förälder, som man och som Melvin? Vad kan du göra i din vardag för att leva i enlighet med de värderingarna? Att konkret göra sådant som bekräftar ens värderingar skapar tillfredställelse.
Mitt andra tips handlar om att dela upp er i familjen ibland. Min erfarenhet är att man kan fastna i familjen-ska-vara-tillsammans-fällan. Det är så lätt att tycka att den lilla tid man har med sin familj ska tillbringas tillsammans, allihop. Annars blir det ju liksom ingenting kvar av just familjen. Men ibland kan den där tillsammans-tanken bli lite krampaktig. Det kan lätta upp om man tillåter sig att göra saker med bara ett barn eller på egen hand. Det behöver inte vara svart eller vitt. En kärleksfull familj kan mycket väl bestå av människor som gör saker i olika konstellationer.

/Malin Bergström, barnpsykolog.

Mejla din egen fråga till Malin på fragamalin@vf.bonnier.se