Rutiner – bebisens bästa vän

De flesta bebisar älskar rutiner. Det fina med att ha en läggningsrutin är att bebisen ganska snart lär sig vad som är på gång: att det är dags att sova för natten. Det gör också att man så småningom kan släppa lite på rutinerna och få barnet att somna lite varstans.
    – När Olle var nyfödd hade han ingen koll på dygnet över huvud taget. Stina och jag försökte hänga med honom så gott det gick, men efter ett par månader betstämde vi oss för att försöka anpassa honom, i stället för oss själva. Vi bestämde oss för att det var lagom att lägga honom vid sjutiden, så efter klockan sex drog vi ner på tempot hemma. Vi dämpade till och med ljuset, pratade lugnare och märkte ganska snart att Olle fattade galoppen, säger Robert, pappa till Olle, 6 månader.
     Ett bra sätt att börja läggningsrutinen kan vara just att lugna ner. Det hjälper bebisen att förstå att det snart är läggdags och att det inte händer så mycket mer spännande den här dagen. Dämpa belysningen, sänk ljudnivån och aktiviteten hemma. En del barn blir lugnade av ett lagom varmt bad, andra blir uppiggade. Anpassa er efter ert barn.
     När pyjamasen är på är det dags för den sista slurken mjölk eller välling. Vill ni få in en bra nattningsrutin är det bra att inte låta barnet få dagens sista måltid i starkt ljus framför en tv med högt ljud. Kanske kan det vara skönt att koppla av tillsammans med bebisen till klassisk, lugn musik?
     Eftersom små barn, precis som vi vuxna, vaknar till flera gånger varje natt, för att checka att läget är under kontroll, brukar experterna rekommendera att barnet läggs sömnigt men vaket i sin säng. Förklaringen är enkel: när bebisen vaknar till, vill hon eller han att det ska vara precis på samma sätt som innan hon eller han somnade.
     Förhoppningsvis är bebisen så sömnig vid det här laget att den somnar av sig själv (se ”Första hjälpen i jakten på bra sömnvanor” annars).
    I USA, där sömn har blivit en så stor industri att den fått ett eget begrepp, sleeponomics, finns det särskilda så kallade white noiseapparater som avger ett lågfrekvent ljud som sägs vara bra för sömnen. Det går lika bra med till exempel en vanlig bordsfläkt, vars ljud kan ha en sövande effekt för både stora och små barn. Det finns också CD-skivor med olika naturljud som är sköna att somna till. Att söva barnet till ljudet av detta kan alltså vara värt att testa.
    Andra föräldrar väljer att sjunga en vaggsång, eller läsa en liten saga, trots att barnet är så litet att det inte förstår vad ni läser om.

Möblera om

Ett bra alternativ till att sova i samma säng kan vara att låta bebisen sova i spjälsängen intill er säng, med borttagen långsida, så att ni kommer åt att röra vid barnet under natten.
För att bebisen ska förstå att det är natt är det bra att ha mörkt eller dämpad belysning i rummet. Vill ni ha lite ljus, kan blåtonade lampor vara en bra idé, eftersom det påminner om månljuset. Se över sovplatsen
Oavsett om ni sover tillsammans med bebisen eller låter bebisen sova i egen säng behöver man tänka över hur sovplatsen ser ut. Många barn, men inte alla, föredrar att sova tillsammans med mamma eller pappa.
     Det finns till och med en särskild föräldrarörelse, Attachment Parenting, Nära Föräldraskap, som förespråkar att man ska sova tillsammans med barnen, eftersom det är bra för anknytningen. Mammor som ammar får det också bekvämare om bebisen sover i samma säng.
     Väljer man att sova tillsammans med sin bebis är det dock viktigt att tänka på några saker, eftersom det finns internationella studier som visar att det finns ett litet samband mellan plötslig spädbarnsdöd och samsovning.

Väljer du – och din bebis – att ni ska sova tillsammans, tänk då på att:

• Aldrig sova i samma säng om någon av er vuxna har druckit alkohol, röker eller använder avtrubbande eller lugnande mediciner.
• Ha rymligt i sängen, och att inte ha för varmt. Barnet ska kunna röra sig obehindrat.
• Se till att det inte finns någon risk för att barnet ska ramla ur sängen eller mellan madrasserna, om ni sover i dubbelsäng.

Så blir spjälsängen säker - läs mer på nästa sida

Så blir spjälsängen säker

Precis som vi vuxna sover bebisar bättre i ett svalt sovrum än i ett varmt.
Numera finns det många fina barnsängar i barntillbehörsaffärerna. Det finns också massor av coola spjäl- och barnsängar på loppmarknader. Många har sina gamla spjälsängar stående på vinden i väntan på att yngre släktingar ska föda barn, så att sängen ska gå vidare.

Men det har hänt allvarliga olyckor i spjälsängar. Barn har klämt huvudet mellan spjälorna och blivit allvarligt skadade och barn har hängts i sängstolpar. Därför är det viktigt att se över spjälsängen mycket noga. Det finns svenska säkerhetskrav som måste uppfyllas. Kolla med försäljaren.

• Spjälorna ska ha ett avstånd på max 6,5 centimeter, även om spjälorna bänds isär. Mät hela vägen, de kan ha slagit sig och bågnat.
• Det får absolut inte finnas några uppstickande sängstolpar. De får inte sticka upp över huvud taget.
• Inga tampar i sängen, på sängkläder eller pyjamasen får vara längre än 22 centimeter.
• Kolla så att det inte finns några småsaker i närheten av sovplatsen som bebisen kan sätta i halsen. Tänk också på till exempel persienn- och rullgardinsstroppar.
• Från sängens botten och upp till kanten ska det vara minst 60 centimeter.  

Era egna, mjuka urtvättade sängkläder är sköna för bebisen att sova i. Sy dem lätt själv genom att klippa till två 100x130 centimeter stora bitar och sy ihop till ett påslakan. (Lämna en bit öppen, så att ni kan stoppa in täcket.) Underlakanet klipper du till av ett 100x150 centimeter stort tygstycke som fållas.

Hitta en rytm som passar er

Många sömnforskare menar att det är viktigt att lägga barnet vid samma tid varje kväll. Barnets dygnsrytm störs lätt, därför bör man inte skjuta på läggningen mer än någon halvtimme. Elizabeth Pantley, amerikansk föräldrautbildare och författare av flera föräldrahandböcker, hävdar bestämt att barn sover bättre om man lägger det tidigt på kvällen, eftersom barnets biologiska klocka är inställd på tidig läggning.
     För att läggningen ska funka är det ett bra knep att lära er upptäcka barnets trötthetstecken. Ett sömnigt barn blir stillsammare, tappar intresset för omgivningen, gnuggar sig kanske i öronen eller ögonen.
     Många barn sover sämre efter en aktiv dag med många intryck. Därför kan det vara värt att testa att minska på intrycken för att få sömnen att bli bättre.
    Många bebisar vill äta på natten. Och många bebisar behöver det. Har man tur äter barnet mer eller mindre i sömnen och det gör det lätt att sova vidare efter matstunden. Man brukar säga att friska, normalviktiga barn som är över sex månader gamla inte längre behöver äta på natten. Hur ni gör är upp till er. Prata med er bvc-sköterska om ni känner er osäkra.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Första året 2007

Läs mer om barn och sömn i Vi Föräldrars bok ”Allt du vill veta om barns sömn – men varit för trött för att fråga om” (Prisma), skriven av Anna-Maria Stawreberg.