Nappen, tröst eller hälsofara?

Nappen, tröst eller hälsofara?

Nappen, tröst eller hälsofara?

Napp har använts som tröst för bebisar i åtminstone 3 000 år. Men äldre tiders nappar var en riskabel njutning som kunde innehålla både vallmofrön, sprit och opium.
 

Visst finns det föräldrar som av olika själv väljer bort napp till sina barn. Men jämfört med det massiva motstånd som nappen har mött under historiens gång får den ändå som betraktas som allmänt accepterad idag.

Cirka 60 procent av alla svenska barn har napp någon period under de tre första levnadsåren, och den siffran har varit relativt konstant de senaste femton åren. Insikten om små barns sugbehov går långt tillbaka i tiden och att använda olika former av tillbehör som komplement till bröstet är en tradition med gamla anor. Arkeologiska fynd i länder kring Medelhavet visar att napp användes redan 1 000 år före Kristus. Vid utgrävningar av spädbarnsgravar har man funnit små djur i lera, som grodor och hästar, som kunde fyllas med godsaker för barnet att suga på. Figurerna bars runt halsen och de fortsatte att produceras ända fram till medeltiden.

Under 1400-talet dyker tyg­nappen upp och den blir vanlig i stora delar av Europa och Ryssland. Den gjordes ofta av en bit linnetyg som formades till en boll att stoppa i munnen och en liten svans att hålla i. För att göra bollen mer åtråvärd kunde den fyllas med till exempel kött, fett, sötat bröd, socker, vallmofrön eller alkohol.

Det hände till och med att den doppades i en mycket farlig blandning av alkohol och opium.
Under 1700-talet började man använda hårdare material i nappar, som ben och djurtänder. Bland överklassen blev rödkorall ett populärt nappmaterial. Korallen var inte bara vacker utan även magisk trodde man, och skulle skydda barnet mot onda häxkrafter. Under nästa århundrade blev gummi (svart, vitt och rödbrunt) vanligt i själva sugdelen och nappens form kom att mer likna dagens nappar. Gummit var mjukare för munnen än de hårda benen och tänderna, men det var knappast ofarligt – bland annat innehöll det vita gummit bly.


RISKFYLLT SUGANDE
Att suga på napp innebar risker för de små och det hände att bebisar blev förgiftade av sitt snuttande. Förutom bly, alkohol, opium och andra hälsovådliga ämnen fanns också en överhängande tillbudsrisk.

Dödsolyckor med barn som fått nappsnöret runt halsen eller råkat få in hela nappen i munnen och kvävts var inte helt ovanligt.
Nappanvändandet har ifrågasatts upprepade gånger under historien. Förr trodde man till exempel att nappen kunde ge stor mun och tjocka läppar, att den skadade käkar och luftvägar samt att den störde matsmältningen.

Den hetaste och mest lång­livade debatten gäller dock hygienen. Under andra halvan av 1800-talet fick läkarkåren upp ögonen för betydelsen av god hygien och hur smittspridning sker. Och i upplysningens nytända sken tedde sig nappen som ytterst hälsovådlig. Den tappades på golvet, blev smutsig och full av löss och bakterier, och kunde sprida sjukdomar. Länge förknippades den med något som den trångbodda underklassen använde för att få tyst på högljudda små familjemedlemmar.

I början av 1900-talet var nappmotståndet särskilt starkt och i en bok som publicerades 1909 beskrivs nappen som ”an invention of the devil to tempt mothers to harm their children”. Och det tilläggs att ”If the Lord had intended little babies to be always sucking something, He´d have sent them with dummies round their necks already”. Den hårda nappkritiken pågick runt om i världen en bra bit in på 1900-talet och kampanjerna gav resultat.


RING BLEV KNOPP
Statistik från brittiska Herefordshire visar att det 1911 var 42 procent av alla barn som använde napp. 20 år senare var motsvarande siffra 23 procent. Motståndarna fick ytterligare dragkraft av den välrenommerade barnläkaren Dr Spock som 1945 skrev om hur begäret efter napp berodde på att mammorna hade missat att tillfredsställa andra behov hos barnen (mammorna hade då sedan länge anklagats för att orsaka såväl autism som schizofreni). Men med åren kom den aktade Spock på andra tankar och i början av 1960-talet tillstod han att bebisar nog har ett medfött behov av att suga. Vid den här tiden ändrades också allmänhetens inställning och nappanvändningen ökar.

Men nappen var inte helt riskfri och det inträffade fortfarande enstaka olyckor med barn som ströps av snöret som nappen dinglade i. Det var en av orsakerna till att en av dagens ledande napptillverkare, 1975 designade sin första napp med knopp istället för ring på skölden.
– Vår grundare var en blivande småbarnspappa som ville skapa en säker napp till sina barn. Han gick igenom all forskning som fanns på området och läste om de olyckor och tillbud som varit. Att ta bort ringen var ett stort steg i napputvecklingen och många tillverkare följde efter, berättar Caroline Borgudd på napptillverkaren Mam.

Säkerhetstänkandet kring nappens utformning blev allt viktigare. Förutom att ringen försvann, blev skölden större och försågs med lufthål. Dels för att skona huden, dels för att barnet skulle kunna andas även om skölden hamnade i munnen. Napparna blev också mer bekväma. Lufthålen gjorde dem mer följsamma och själva sug­delen blev mjukare och plattare för att ligga mer bekvämt i munnen.

Under senare år har nappen också fått en trendstatus. Färg och form ägnas större intresse och den som vill ha en kul och annorlunda napp till sitt barn har mycket att välja bland. Blänkande nappar i guld- och silverkrom finns att köpa på nätet. Modeikonen Armani har lanserat en napp med texten Armani
Baby och rockstjärnan Jon Bon Jovi har designat en dödskallenapp. I Mam:s senaste vårkollektion har tv-profilen och formgivaren Karin Mannerstål gett napparna ett personligt utseende på temat vårblommor.
– Idag är nappen mer av en accessoar som ska matcha kläder och vagn. Den trenden har blivit särskilt tydlig på 2000-talet och även om vi fortfarande utvecklar ergonomin, har utseendet helt klart blivit viktigare, säger Caroline Borgudd.

BLIVIT MODEDETALJ
Numera är nappen inte lika kontroversiell som för 50 år, men diskussionerna för och emot pågår fortfarande. Idag handlar kritiken framför allt om att nappen kan påverka bettet och störa amningen.
– Vi tycker inte att man ska ge napp till barn på BB, utan vänta tills det lärt sig att suga på bröstet ordentligt. Det ska absolut inte vara någon konkurrens mellan bröst och napp, säger Caroline Borgudd.

1447 nämns nappen i litteraturen

1000-talet före Kristus: Nappar gjorda i lera i form av djur fyllda med exempelvis honung gavs till spädbarn.

1447: Nappen nämns i den medicinska litteraturen för fösta gången. Då var den gjord av tyg.

1506: Madonnan och barnet avbildas med en tygnapp i den lilles knubbiga hand.

1845: Första patentet ges till en napp som liknar dagens nappdesign.

1900: Gummit har konkurrerat ut andra material, som tyg och ben, på nappens sugdel.

1939: En hårdför antinappkampanj förs i bland annat Australien med avskräckande affischer med smutsiga och bakteriefyllda nappar.

1975:
Första nappen med knopp istället för ring lanseras för att förhindra strypolyckor.

1991:
Europeiska standardiseringskommittén beslutar att alla nappar måste vara försedda med lufthål. Det ska hindra barnet från att kvävas om skölden hamnar i munnen.

Källa: History of Pacifiers and pacifier use av Peter P W Weiss

Publicerad i Vi Föräldrar nr 6, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler