Ett bebisleende värt guld

Humor är ingenting man får – utan något man föds med. Förmågan att skratta och le är livsviktig, menar experter. Den är ett tecken på att barnet trivs och mår bra.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Redan ett nyfött barn kan söka kontakt med sin mamma eller pappa med hjälp av ögonen och genom att härma den vuxnas ansiktsuttryck och munrörelser.

– Det första riktiga leendet kan komma väldigt tidigt, ibland när barnet bara är ett par veckor gammalt.

Det säger Monica Svensson, bvc-sköterska på Stensö Kvarnholmens barnhälsovårdsmottagning. Hon får medhåll av kollegan Eva-Marie Brofjärd på Heimdals bvc i Borås.

– Får man ögonkontakt med sitt barn och det kommer ett leende, då är det verkligen ett leende och inte magknip som man trodde förr i tiden.

De flesta forskare är överens om att spädbarn har humor, även om det kanske inte handlar om vår klassiska definition av humor. Hos små barn är humor snarare ett tecken på att de mår bra.

– Jag har sett barn som bara är ett par dagar gamla le. Också ett mycket litet barn kan svara på våra signaler, till exempel ett leende, men det tar tid! Vi är ofta för snabba, ett litet barn behöver 60–90 sekunder på sig för att kunna koordinera sina rörelser och le. Därför tror jag att vi missar väldigt mycket, säger Mikael Heimann, professor vid Regioncenter för barn- och ungas psykiska hälsa vid universitetet i Bergen.

– Spädbarn har ingen medveten humor, men de visar tydligt när de är glada och mår bra. Och mår bra, det gör ett litet barn om det känner sig tryggt och kan behärska saker. Ett spädbarns humor utvecklas gradvis och ser naturligtvis inte ut som vår vuxna humor, fortsätter Mikael Heimann.

Vid ungefär två månaders ålder kommer det som brukar kallas det sociala leendet, ett leende i samförstånd med någon som står barnet nära. När barnet är runt tre–fyra månader kan det börja le och skratta åt till exempel roliga miner eller att man pruttar det på magen.

– Den engelska forskaren Vasu Reddy har studerat små barn och märkt att de vid fyra månaders ålder börjat utveckla sin självmedvetenhet genom att ibland medvetet ”utmana” sina föräldrar, berättar Mikael Heimann.

Utmaningen kan bestå i att en  baby ligger i pappas famn, lugn, trygg och tillfreds med tillvaron. Pappan och babyn ”pratar” med varandra genom blickar, ljud och ansiktsuttryck. Men plötsligt ler barnet lite och tittar sedan bort. Det är det mycket lilla barnets sätt att busa med sin förälder, att utmana det trygga och välkända mönstret och göra något oväntat. Ett klart tecken på begynnande humor, alltså.

Nära till skratt
– Ett litet barn tycker om att behärska saker och upptäcka samband i omvärlden. Då trivs det och det märks tydligt, säger Mikael Heimann och hänvisar till en välkänd studie från 1960-talet där forskare undersökte vad barn tyckte var roligt.

Tre–fyra månader gamla barn lades i sängar med mobiler ovanför. Mobilerna var konstruerade så att barnen kunde få dem att röra sig genom att vrida på huvudet. Barnen uppskattade att ligga under mobilerna, och då blev nästa steg i undersökningen att ta reda på om det var mobilerna i sig eller barnens förmåga att påverka dem som gjorde att de trivdes.

– Det visade sig att det var känslan av kontroll, inte så mycket mobilen i sig, som gjorde barnen glada och framkallade leenden, berättar Mikael Heimann.

Femmånadersbebisar har vidareutvecklat humorn och kan kikna av skratt om mamma upprepar ett ord med tillgjord röst eller om pappa pruttar med munnen.

– Tittutlekar när föräldrarna gömmer sitt ansikte bakom händerna eller lekar där något försvinner och kommer tillbaka brukar uppskattas av barn som är runt sex månader, säger Monica Svensson.

När barnet är mellan nio och tio månader börjar de inse det roliga med att retas lite lekfullt, som att pappa böjer sig fram och drar bort nappen en liten stund eller när det självt låtsas bjuda på en kaka och snabbt drar undan handen igen.

Både Monica Svensson och Eva-Marie Brofjärd har under sina år som bvc-sköterskor märkt att vissa barn har lättare för att skratta och är mer mottagliga för skoj än andra.

– Enligt min erfarenhet är en del av de lite allvarligare barnen sådana som har haft kolik eller ont av andra orsaker som riktigt små. Då märker man ofta att de börjar jollra innan det första leendet dyker upp, säger Monica Svensson.

– En del barn verkar vara mer positiva och glada än andra och det kan nog vara medfött och en del av personligheten, tror Eva-Marie Brofjärd.

Om ett barn är allvarligt eller inte beror till stor del på vilket temperament det har, något som brukar visa sig när barnet är runt halvåret.

– Fast visst kan man tidigt misstänka om man har en liten skämtare eller ett mer allvarligt lagt barn, säger Mikael Heimann.

Kristina Melin driver företaget Care Me i Helsingborg där hon föreläser i babymassage och skrattets positiva effekter. Hon kallar sig själv ”skratt-inspiratör” och kan berätta mycket om skrattets och humorns positiva effekter för hälsan.

– Vi har mycket att lära av små barn. Det finns flera undersökningar som visar att barn skrattar och ler 400–500 gånger per dag. Vi vuxna skrattar betydligt mindre. På 1960-talet skrattade och log vi i genomsnitt 18 minuter om dagen, i dag har det sjunkit till 4–5 minuter per dag.

Hon är säker på att även riktigt små barn har humor och att barn har närmare till sina glädjekänslor än vad vi vuxna har.

– Jag är övertygad om att människan har en medfödd förmåga att skratta, och att vi har både fysiska och psykiska behov av det. Skratt och även leenden har många positiva effekter för hälsan, de gör att vi känner oss avslappnade och avstressade samt ökar produktionen av endorfiner, kroppens eget lyckohormon.

När kommer leendet och skrattet?

Det vanligaste är att ett barns första leende kommer i slutet av den första levnadsmånaden. Men det kan förstås variera kraftigt. Vissa barn ler redan från det att de är ett par tre dagar gamla, andra är mer sparsamma med sina leenden och väntar tills de är ett par månader gamla.
Att en liten bebis är allvarlig betyder inte att hon eller han kommer att bli en tråkmåns som vuxen. Att en veckogammal bebis fyrar av ett bländande leende betyder inte heller att framtiden som komiker är tryggad.
– Däremot kan det finnas anledning att fundera om en bebis inte har lett eller dragit på munnen över huvud taget när det är runt fyra–fem månader gammalt, säger Eva-Marie Brofjärd, bvc-sköterska i Borås.
Leendet är början till det ljudliga och smittande skrattet som brukar komma någon gång mellan barnets tredje och sjätte månad.


Detta får bebisen att skratta

Barn har roligt åt olika saker. En treåring kan vrida sig av skratt vid blotta tanken på ordet ”bajs” medan en fyra månader gammal bebis tycker att en puss på magen är det roligaste som finns.
Två månader: Samspelet med föräldern är det som får en två månader gammal bebis att dra på munnen. Samhörighet och trygghet gör barnet lyckligt.
Tre–fyra månader: Känslan av kontroll och av att kunna styra tillvaron upplever en tre–fyra månader gammal bebis som roligt. Också fysisk kontakt, som pruttar på magen, är kul.
Fem månader: Humorn förfinas något och bebisen börjar uppskattar skojiga ljud som upprepas.
Sex–åtta månader: Att leka tittut kan få en sexmånaders bebis att kikna av skratt.
Nio–tio månader: Enkla bus som att mamma böjer sig fram och försiktigt – och med barnets samförstånd – rycker nappen ur munnen brukar uppskattas. Det är också nu det blir tydligt att barnet själv tar initiativ till bus.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Nyfödd 2005

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler