Hudkontakt ger nöjdare bebis

Hudkontakt ger nöjdare bebis

Hudkontakt ger nöjdare bebis

Ett nyfött barn behöver närhet hud mot hud.

Många nyblivna föräldrar tänker att maten är det centrala för den nyfödda bebisen, men de första timmarna är hud- mot hudkontakten viktigare än amning. Det slår Kerstin Erlandsson, barnmorska, lektor vid Akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola och forskare vid Karolinska institutet, fast i en ny studie av 29 nyblivna föräldrapar.

­– Det är bra att passa på att ge barnet möjlighet att knyta an medan det fortfarande är vaket, säger hon. Så småningom somnar det nyfödda barnet, en del bebisar sover den mesta tiden under det första dygnet.
 

Ny teknik förändrar mötet mor/barn

Förr var det viktigt att pappan kunde ta hand om det nyfödda barnet, med tanke på att något kunde hända med mamman vid förlossningen. I dag har den medicinska utvecklingen gjort att vi tar för givet att inget allvarligt ska hända. Vi har i stället andra aspekter att ta hänsyn till, som att kejsarsnitt och smärtstillande kan förändra mötet mellan mor och barn.

Det har visat sig att mammor som varit med om kejsarsnitt har en fördröjning av hormonnivåer och att det tar lite längre tid att komma igång med amningen. Med det i åtanke får man fundera över hur man kan göra det så optimalt som möjligt för mor och barn.
Cirka 17 procent av alla nyfödda kommer till världen genom kejsarsnitt, ungefär hälften av dessa snitt är oplanerade.

Medfött beteende
Det vanliga är att mamman har det nyfödda barnet hos sig, vilket också är det optimala, enligt den forskning som gjorts.

– Det har bland annat med anknytning att göra, förklarar Kerstin Erlandsson. När barnet läggs på mammans mage kan det börja sin krypresa, vilken är ett medfött beteende. Bebisen rör sig ”kravlande” upp mot mammans bröst med hjälp av doften från bröstvårtan, för att börja suga. Något som gör barnet lugnt och är viktigt för amningsstarten.

När barnet ligger hud mot hud och ”kravlar till bröstet” frigörs hormonet oxytocin som ger lugn till mamman och det nyfödda barnet när de knyter an under de första timmarna efter födseln. Det hjälper även kvinnans livmoder att dra ihop sig efter förlossningen och bröstmjölken att frigöras. Men ibland finns det inte möjlighet för bebisen att göra den här krypresan hos mamman direkt efter förlossningen. Skälet till det kan vara flera: mamman eller barnet kan behöva vård eller så föds barnet med kejsarsnitt.

Att barnet bara får ligga några minuter hos mamman innan hon körs till uppvaket räcker inte. Barnet behöver längre tid än så på sig för att börja sitt bröstsökande beteende. Det är där barnets pappa eller mammas partner kommer in. (Eller någon annan närstående. I Somalia, till exempel, tar andra kvinnor hand om barnet efter förlossningen medan mamman vilar ut, det går bra det också).

Hud mot hud
Barnet ska ligga hud mot hud, poängterar Kerstin Erlandsson:

– Det är viktigt att personalen informerar pappan om hans roll, talar om vad han ska göra, samt att de tar hand om barnets mamma på bästa vis, säger Kerstin Erlandsson.

– Barnet blir lugnt i pappans famn och kan börja sitt bröstsökande kravlande. Om pappan tar av sig på överkroppen och lägger barnet mot sitt bröst med ett par filtar över, så har barnet det bra.
En del pappor i studien hade inte trott eller väntat sig att barnet skulle söka efter bröstet. Men detta medfödda beteende kan barnet utöva på såväl mamman, som hennes partner. Hittar det ingen bröstvårta kan det suga tag i skinnet eller i ett finger  i stället.

Stärker pappakänslan
Genom att vara källan till barnets välmående, att ge värme och närhet, upplevde papporna i studien att de lärde känna sina barn, att de var kapabla och en resurs för barnet, samtidigt som de var osäkra på hur de skulle göra.

För papporna var detta en unik chans att upptäcka sina barn – och sig själva som pappor. De fick upprepad erfarenhet av barnets gnyenden, gråt och sömn, och tog barnet till sig. Det gick upp för papporna att ”Det här barnet är mitt”.  En pappa upplevde att han hade ett försprång gentemot mamman.

– Papporna uttryckte med ord som ”mirakulöst”, ”underbart” att det var ett enormt privilegium att få vara så nära sitt barn. Andra tänkte att de inte ville ta den stunden från mamman, berättar Kerstin Erlandsson.

Barnets välmående viktigast
Som mamma längtar man förstås efter sin bebis. Man kan även uppleva skuld och overklighetskänslor om man är separerad från sitt barn under dess första levnadstimmar.

– Det centrala är barnets välmående när det inte kan vara hos mamman efter födseln, säger Kerstin Erlandsson. Mamman behöver få veta hur viktig pappan är när hon inte kan ha barnet hos sig. Det kan ge henne en enorm trygghet att veta att ”Min partner kan ge vårt barn vad det behöver när jag inte är här” i stället för att känna att ”Jag inte kan vara med mitt barn, men jag borde vara det”.

– En mamma trodde att barnet tagit skada när hon inte har kunnat ta hand om barnet direkt efter födseln, men så är det inte. Anknytningen går att ta igen. Och barnet kan göra krypresan senare.
Anknytning är ett samspel mellan bebisen och föräldrarna. Ett fullgånget barn kan signalera att ”Här är jag, knyt an till mig”. Som förälder är det svårt att inte känna värme för denna lilla människa som tittar på en med stora, och redan så kloka, ögon.

Ett för tidigt fött barn har inte lika tydliga signaler och föräldrarna får då vara mer uppmärksamma på barnets uttryck för att knyta an.

Kerstin Erlandsson poängterar att det aldrig är för sent att knyta an, att man får göra sitt bästa som förälder. Blir inte barnets start i livet optimal får man ta igen det senare.

– Om det blev tokigt i början är det hela tiden möjligt att knyta an senare.

Studiens slutsatser

• Ett barn som separeras från sin mamma ska vårdas hud mot hud med sin pappa eller annan vårdgivare. Då  mår barnet bättre och återföreningen med mamman och den första amningen blir lättare.
• Pappor som var källan till närhet och omvårdnad direkt efter förlossningen knöt an till barnen.
• Mamman som är separerad från barnet har en stark önskan att vara nära barnet.
• Föräldrar och barn bör, om möjligt, vara tillsammans de första timmarna efter barnets födelse. $
Källa: Kerstin Erlandssons studie Omvårdnad av det nyfödda barnet vid mor- barnseparation där 29 pappa/barn-par deltagit. Hudkontakt lugnar
I sin studie har Kerstin Erlandsson även samlat in data från hur det var när barnen las i en barnbalja (den lilla säng som barnet ligger i på förlossning och BB) i stället för hud mot hud mot pappan, när mamman inte kunde ta barnet. Hon tittade på bröstsökande beteende, skrik, vakenhet.

– Det är inte skadligt för barnet att ligga i en säng sina första timmar, inleder Kerstin Erlansson sina observationer. Men mina iakttagelser är att i egen säng så skriker barnet och söker frenetiskt efter bröstet, och hackar och söker tills det hittar något att suga på: sin hand eller en bit av filten. Det tar även längre tid för barnet att komma till ro. Det kan vara vaket ett par timmar innan det börjar slumra till och då kanske inte barnet orkar suga när det kommer till mamman.

Barn som får ligga hud mot hud med sin pappa skriker mindre och är lugnare. Barnen spar på så sätt sin energi till återföreningen med mamman och den första amningen. Om den lugnande effekten är kvarstående, har inte Kerstin Erlandsson studerat:

– Jag har bara studerat barnets två första timmar, säger hon. Om jag ser till erfarenhet kan man tänka sig att effekten inte håller i sig. Man får om och om igen hålla barnet intill sig, för att uppnå samma effekt igen.

– Andra studier visar att både hud-mot-hud kontakt och ”krypandet” till bröstet gör att barnet gråter mindre. Och att det även är positivt för amning, anknytning och föräldrarnas känslighet och engagemang för barnet.

Slappnade av
Papporna i studien videofilmades.

– I början var de lite spända av vetskapen att de filmades. Men när man sitter med sitt nyfödda barn i famnen så glömmer man kameran fort. En del pappor somnade av lugnet och närheten. De slappnade av med barnet och njöt av det unika i stunden.
 
Papporna är medvetna om att det optimala för mor och barn är att barnet får ligga hud mot hud med mamman och suga på bröstet. Samtidigt uttrycker papporna att det kan vara svårt att släppa ifrån sig barnet eftersom de upplever att de knutit an.

Mamman och hennes partner får samarbeta för att även mamman ska få knyta an. En pappa i studien sa ”Nu ska jag och bebisen se till att mamma blir frisk och stark”. Han förstod att han hade ett försprång.

– Det jag har förstått av papporna är att de tar på sig rollen att se till att mor och barn får vara tillsammans, säger Kerstin Erlandsson.

När man har sitt barn riktigt nära känner man varje litet andetag. Papporna i studien noterade att det nyfödda barnets andning är lite oregelbunden och ibland snabb de första timmarna. En del pappor skakade lite lätt på sina bebisar för att se att de var okej när de inte hörde något ljud från barnet.    

Ett annat fynd i studien är att det förefaller vara bra för barnet om föräldern sitter i en fåtölj och håller barnet hud mot hud.

– Det kan vara bra att sitta lite upprätt med tanke på andningen, men detta måste undersökas mer, konstaterar Kerstin Erlandsson.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 5/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler